773 Konkrement-Konkretum 774 af de schwabiske teologerna Osiander och Bidcm-bach, under namn af "Maulbrounformeln" (efter klostret Maulbronn i Schwaben). På föranstaltande af kurfursten August af Sachsen verkställdes ytterligare nya bearbetningar af dessa båda förslag, först i Torgau 1576 ("Torgauska boken") och slutligen i klostret Bergen vid Magdeburg 1577, i hvilket sistnämnda arbete dcltogo utom Andrese, Chem-nitz och Chytnjuus teologerna Andreas Musculus, Kristofer Cornerus och Nikolaus Selnecker. Det sålunda fullbordade verket kallades "Bergenska boken" 1. Konkordieformeln. Den kringskickades till underskrift samt antogs af de flesta och mest betydande lutherska ständerna, men blef ock på många ställen tillbakavisad. Andra togo senare sitt erkännande tillbaka. (Ang. antagandet i Sverige se K o n-kordieboken.) - Konkordieformeln, som först utkom på tyska 1580, sedan på latin s. å., består af 2 delar: Epilome ("kort sammandrag") och Solida declaratio ("grundlig förklaring"). Den förra innehåller 12 artiklar, af hvilka de 11 första bestå hvar och en af 3 delar: Status conlroversice ("uppställande af tvistepunkten"), Affirmalira (lutherska kyrkans lära) och Negativa (vederläggning af andra åsikter); den 12:e innehåller blott vederläggning af åtskilliga irrläror. I sin senare del har konkordieformcln mera karaktären af en teologisk afhandling än af en bekännelse. En särskild betydelse tillkommer konkordieformelns prafalio ("förord") genom det klara uttryck den evangeliska skriftprincipen där fått. Ehuru konkordieformeln långt ifrån lyckades åstadkomma en fullständig enighet, utan delvis t. o. m. gaf anledning till nya strider, så att dess motståndare spefullt kallade den Concordantia discors ("den tvcdräktiga endräkten"), bidrog den dock kraftigt till stärkande af enhctsbandet mellan de inomlutherska riktningarna och har därigenom haft en oberäknelig betydelse för lutherdomens bevarande. Å andra sidan kan ej förnekas, att den bidragit till den lutherska åskådningens stelnande i ortodoxistisk riktning. Dock kan den, ehuru naturligtvis strängt luthersk, ej sägas bära någon viss partiriktnings prägel. Jfr F. H. R. von Frank, "Die theologie der Concordienformel" (4 bd, 1858-G4), och Tschackert, "Die entstehung der lutherischen und der reformicrten kirchen-lehre" (1910). E. J. ö. (E. Bg.) Konkrement (af lat. concre'scere, växa samman, hårdna), med., stenbildning inom organismen. Se Kalkkonkrement. Konkresce'ns (lat. concresce'ntia), förtätning, sammanväxande. Konkret (lat. concrétus, eg. tät, hårdnad, af concrefscere, sammanväxa, hårdna), verklig, som innehåller väsendet eller substansen med dess egenskaper och kännemärken likasom sammanvuxna hos sig (i motsats till abstrakt, hvilket betecknar Täsendet tänkt som söndradt från sina egenskaper eller egenskapen söndrad från sin substans); rik på bestämningar, jämförelsevis innehållsrik; kroppslig, påtaglig, fattlig för de yttre sinnena; lifsfull, rik på individuella drag. Konkretion (lat. concrétio), förtätning, samman-gående till ett fast helt; egenskapen att vara konkret. - Geol., miner., en uti en bergarts eller jord-aflagrings inre befintlig, genom kemiska krafters verksamhet därstädes åstadkommen sam m anhopning af mineraliska ämnen till en af buktiga ytor begränsad massa, som till sin sammansättning oftast är betydligt olik bergarten i öfrigt. Konkretionerna ha klotformig, linsformig, äggformig eller oregelbunden skapnad, ofta i hög grad växlande, och en storlek från några millimeter till mera än l meter i genomskärning; somliga äro på ytan så jämna och regelbundna, som vore de svarfvade. - De i alun-skiffer förekommande s. k. orslensbollarna (af bitu-minös kalksten), de kulor och körtlar af svafvelkis, som träffas i silurisk lerskiffcr och kalksten m. m., de i somliga skiffcrler- och lerlager befintliga knölarna och bollarna af lerjärnsten (t. ex. inom Skånes, Englands m. fi. stcnkolsförande lager) äro konkretioner, likaså de kalkhaltiga i glaciala eller ändå yngre leror flerstädes förekommande s. k. marle- Marlekor från ishafslera i Tuna socken, Södermanland. (Sveriges geol. undersöknings museum.) V» nät. storl. korna, mallrickorna 1. näckebröden (se fig.), i Finland imairaslenarna (se d. o.). Som konkretioner eller konkretionsartade bildningar torde äfven böra anses kritsystemets jlinlbollar, de kring växtrötter i vissa sand- och lerlager bildade s. k. roströren samt i viss mån också de särskilda små kloten i klotgranit (se d. o. med fig.) och klot-diorit. - Konkretionernas bildning anses ha försiggått inifrån utåt, från en medelpunkt eller ett midtparti. De förete stundom en koncentriskt skälig eller radierande strålig textur i sin inre massa, detta senare dock endast då det ämne, hvaraf konkretionen består, är kristalliniskt utbildadt, exempelvis hos svafvelkiskonkretioner. Kristallernas fria spetsar äro därvid alltid riktade utåt (jfr Sekretion). I många fall har man uti konkretionernas inre träffat fossila lämningar efter organismer (tri-lobiter, musslor, graptoliter, växtdelar o. s. v.), hvilka sannolikt gifvit första upphofvet till deras bildande genom den kemiskt reducerande verkan de kunnat utöfva på de omgifvande ämnena. Det är ingen sällsynthet att i norska och grönländska mariekors inre finna ett fiskskelett, ett förhållande, som hittills ej iakttagits inom Sverige. E. E. Konkret substantiv. Se Konkretum. Konkret tal, aritm., tal, som anger af hvad slag enheterna äro, t. ex. 20 soldater, 16 hästar, hvaremot 20 och 16 äro abstrakta tal. Jfr A b s t r a-h e r a. Konkretum 1. Konkret substantiv, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.