dande. Definitivt kan utredningen börja först med inställelsedagen, emedan först då borgenärerna anmäla de fordringar, för hvilka de i konkursen äska utdelning. De anmälda fordringsanspråken granskas därefter af borgenärerna, och möjligen uppstående tvister pröfvas af rätten. Å inställelsedagen utses af borgenärerna "sysslomän", hvilka nu i gode männens ställe öfvertaga boets förvaltning och realisation, enligt de närmare föreskrifter borgenärerna ega att meddela dem. Sedan genom realisation af tillgångar medel influtit i boet, verkställes utdelning. Borgenärer, som ega förmånsrätt, kunna erhålla utdelning, innan sådan verkställes till öfriga, s. k. oprioriterade borgenärer. Bland dessa eger utdelning rum, först sedan tiden för granskning af de inkomna bevakningarna gått till ända och medel influtit till så stort belopp, att en utdelning af 5 proc. af fordringarna kan ega rum. Sysslomännen upprätta då ett utdelningsförslag, hvilket kan klandras af borgenär genom anmälan till rätten, men som, därest det lämnas oklandradt eller fastställes af rätten, lägges till grund för alla kommande utdelningar i konkursen. Borgenär, som icke å inställelsedagen anmält sin fordran, kan genom efterbevakning bereda sig rätt till full utdelning ur de tillgångar, hvilka icke upptagits i tidigare utdelningsförslag. Då alla tillgångar influtit, verkställes slututdelning, i sammanhang hvarmed redovisning för boets förvaltning lämnas och framlänges för borgenärerna till granskning. Vill borgenär klandra förvaltningen, skall detta ske genom stämning till rätten. Sedan den för slututdelningen bestämda dagen tilländagått, anses konkursen afslutad, hvarom gäldenären eger undfå bevis. I. Afz. Konkussionsrör (af lat. concu'ssio, skakning). Se Brandrör. Konkvistadorer [-dårer]. Se Conquistadores. Konkylier (af grek. kongchy'lion, snäckskal) kallas de kalkskal, som förekomma hos större delen af blötdjuren (se d. o.). Enär dessa kalkskal äro de lättast iakttagbara och oftast bevarade delarna af blötdjuren, har man stundom kallat läran om blötdjuren helt enkelt konkyliologi (konkologi) och benämnt konkyliolog den, som sysselsätter sig med studiet af dem. Konkyliologi betyder dock egentligen endast läran om blötdjurens skal. B. L-n.* Konkyliolog, Konkyliologi. Se Konkylier. Konnektera (af lat. conne'ctere, sammanbinda), sammanknyta, förena. - Konnexiv, adj., förbindande. Jfr Konnexion. Konnektiv l. Connektiv (se Konnektera) 1. Knappband, bot. Se Ståndare. Konnetabel (fr. connétable, af m lat. comes stabuli 1. constabularius), en från romerska kejsardömets tid stammande, i Frankrike redan under merovingerna använd titel på konungens eller en fransk feodalherres förnämsta hoffunktionär (eg. stallmästare). På karolingernas tid hade konnetabeln ett högt betrodt militärt ämbete med "marskalkar" under sig, och under kapetingerna var han en af Frankrikes främste dignitärer. 1191, när seneskalkämbetet afskaffades, blef han arméns högste befälhafvare och fick sedermera sig tilldelad en mängd privilegier och preroffativ, så att han slutligen blef landets främste Dast konungen. I krigstid var han arméns högste befälhafvare med oinskränkt makt, äfven om konungen var närvarande, och i fredstid dennes främste rådgifvare i krigsärenden samt skiljedomare i tvister inom hofvet. De berömdaste konnetablarna äro Gaucher de Châtillon (1302-27), Bertrand Du Guesclin (1370-80), Olivier IV de Clisson (1380-92), Charles de Bourbon (1515-38), Anne de Montmorency (1538-93), Henri I:er de Montmorency (1593- 1621), Charles d'Albert de Luynes (1621-22) och Francois de Bonne de Lesdiguiéres (1622-26). Efter den sistnämndes död afskaffades ämbetet i jan. 1627. - Napoleon I, som bourbonerna, när de en tid trodde på hans vilja att återupprätta konungadömet, erbjudit konnetabelsämbetet, gaf 1804 sin broder Ludvig titeln af storkonnetabel (fr. grand-connétable) och Berthier den af vicekonnetabel (fr. vice-connétable). Vid restaurationen upphäfdes dessa värdigheter. E. A-t. Konnexion (lat. conne'xio], samband, sammanhang. Jfr Konnektera. Konnexiv. Se Konnektera. Konning, Nils. Se König, Nils. Konnus kanal. Se Finland, sp. 293. Konnässans [-saŋ’s]. Se Connaissance. Konnässör. Se Connaissance. Konodo'nter (af grek. kōnos, kägla, och odūs, tand), paleont., ett namn, som af ryske geologen Pander gafs åt små glänsande, kägellika, mer eller mindre böjda kroppar, som ymnigt förekomma i Rysslands undersiluriska lager. Pander ansåg dem vara tänder af broskfiskar. Denna åsikt har emellertid blifvit tämligen allmänt bestridd, dels emedan säkra lämningar af fiskar upptäckts först i vida yngre lager, dels därför att konodonternas form i vissa afseenden af viker från den hos broskfiskarnas tänder vanliga. Konodonterna anses numera för "käkar" af maskar (annelider), sedan man konstaterat öfverensstämmelsen emellan dessas och konodonternas mikroskopiska struktur. G. L. (A. Ung.) Konoid (af grek. kōnos, kägla, och ei'dos, form), mat., en figur, som begränsas af en konoidisk yta (se nedan); ofta förstår man dock med konoid just denna yta. Inom den grekiska geometrien förstod man med konoid en figur, som uppkommer, då en parabel eller hyperbel vrider sig kring en axel. Den förste, som undersökte detta slag af figurer, var Archimedes. - Konoidisk yta, mat. Om en rät linje glider på en gång utefter en kurva och på en rät linje, som icke ligger i denna kurvas plan, samt därunder städse förblir parallell med ett gifvet plan, så beskrifver den under sin rörelse en yta, som kallas konoidisk yta. Kurvan kallas direktris, den gifna räta linjen axel, planet dirigerande plan och den rörliga räta linjen generatris till den konoidiska ytan. Direktrisen kan äfven vara en rät linje; i detta fall blir konoiden en hyperbolisk paraboloid (se d. o.). De konoidiska ytorna ega en viss likhet med de koniska, men där de senare ha en spets, ha de förra i stället en kant. (I. F.) Konoidisk yta. Se Konoid. Ko'non (grek. Κόνων, lat. Cōnon), forngrekisk fältherre, hvilken under den senare delen af peloponnesiska kriget (från 413 f. Kr.) vid flera tillfällen förde befälet på Atens flottor. År 407 efterträdde han Alkibiades som öfverbefälhafvare, men blef följande året af spartanerna under Kallikratidas slagen och innesluten vid Mytilene, ur hvilket trångmål