797 Konradin-Konschonell 798 nom ett par påfliga bref begåfvad med nästan absolut makt, rasade han mot "kättare" af alla slag, i synnerhet mot katarer och valdenser, som slagit sig ned i Tyskland. Efter korta förhör följde halshuggning eller bål. För att hämma denna ofta godtyckliga framfart sammankalladus en stor församling af furstar och biskopar till Mainz 1233. På resan därifrån till Marburg mördades K. 30 juli 1233. Hans ben ned-sattes i den hel. Elisabets kapell. J- P. Konradin (it. Corradino), konung af Jervsalem och Sicilien, hertig afSchwaben, den siste hohcn-staufern (frånsedt kejsar Fredrik II:s son Enzio, d. 1272), f. 25 mars 1252 i Wolfstein vid Landshut, d. 29 okt. 1268 i Neapel, hette eg. Konrad och var son till Konrad IV, konung af Tyskland och Sicilien (d. 1254). Då hans faders halfbroder, Manfred, som tagit konungariket Sicilien i besittning, stupat i slaget vid Benevento, 1266, och hans motståndare Karl af Anjou af påfven krönts som konung af Sicilien, drog Konradin med en här och sin vän Fredrik af Baden hösten 1267 öfver Alperna. Ehuru bannlyst af påfven och öfvergifven af flera anhängare, vann han på sin sida öfre Italiens städer och mottogs i Rom under jubel, men blef på grund af sin oförsiktighet slagen af Karl af Anjou vid Taglia-cozzo 1. Scurcola i Abruzzo 23 aug. 1268. K. flydde, men greps i början af sept. s. å. jämte Fredrik af Baden, hvarpå båda afrättades. Sin handske sände K. till Peter af Aragonicn, närmaste arftagaren till hans anspråk på Siciliens krona, som också 1282 kom i besittning af Sicilien, sedan den s. k. sicilianska aftonsången s. å. gjort slut på fransmännens välde. K., hvilken enligt krönikan var vacker som Absalon, ligger begrafven i Neapel i klosterkyrkan Santa Maria del Carmine, där hans af Thorvaldsen modellerade marmorstaty uppställdes 1847. Hans sorgliga öde har lämnat stoff till flera dramatiska arbeten. - Litt.: Schirrmacher, "Die letzten Hohenstaufcn" (1871), del Giudice, "II giudizio e la condanna di Corradino" (1876), Hampe, "Geschichte K:s von Hohenstaufen" (1894), och Miller, "K. von Hohcn-staufen" (1897). (G. W-k.) Konradsberg, hospital. Se Stockholms hospital. Konrad von Höstaden[-fånn-11. Hochstaden, grefve, ärkebiskop af Köln 1238, d. 28 sept. 1261, förde blodiga fejder med sina grannfurstar samt med staden Köln och gjorde i^41, jämte ärkebiskop Sigfrid af Mainz, formligt uppror mot kejsar Fredrik II. 1242 togs han till fånga af grefve Vilhelm IV af Julich, men frigafs efter 9 månader, deltog 1246 i valet af landtgrefven Henrik Raspe af Thuringen till tysk konung i Fredriks ställe och understödde efter Henriks död (1247) valet af grefve Vilhelm af Holland, hvilken han krönte i Aachen l nov. 1248, men från 1254 motarbetade. Efter Vilhelms död (1256) krönte han grefve Rikard af Cornwallis 17 maj 1257. Under K:s tid började den berömda Kölndomen byggas (1248). - Jfr biografi af Car-dauns (1880). Konrad von Jungingen [-fann-]. Se J u n g i n-gen. Konre'ktor (af lat. con, med, och refctor, ledare), en l!irartitel, som i Sverige omtalas för sista gången i Skolordningen 16 dec. 1820 och synes ha varit tillagd den lärare, som i skolor (lägre läroverk) undervisade jämte rektor i högsta klassen ("rektors- klassen"). Helt naturligt kom han därigenom att bli en slags vikarie för rektor. Platsen tillsattes särskildt och på samma sätt som öfriga lärarbefattningar. Titeln förekommer ännu i Tyskland i fråga om lärare vid gymnasier och "borgarskolor" samt ges vid de senare ofta åt andre läraren, om denne har vetenskaplig utbildning. J- C. Konsakrera (lat. consecräre, af safcer, helig), inviga, helga, förklara för helig. Jfr Konsekra-t i o n. Konsangvinitet (lat. consangmnitas, af con, med, och sa'nyiiis, blod), blodsförvantskap (se d. o.). Konschone'11, Koschenillinsekten, Coc-cionella, zool., farm., benämnas i handeln de torkade hela honorna af ett slags sköldlus, Coccus Cacli L., som hör till fam. Coccidce af underordn. Växtlöss och Halfviugarnas ordning bland insekterna. Konscho-nellen lefver, såsom det vetenskapliga namnet antyder, på arter af £ac/?/s-familjcn, särskildt på arter af släktet Opunlia. Hannen (l å fig.) har nästan trådtina, 10-ledade antenner, stora utstående ögon, två hinnaktiga vingar och två svansborst, längre än kroppen. Den flyger fritt omkring och uppsöker de vinglösa honorna, som i olikhet med andra sköldlöss krypa fritt omkring på opuntiernas tjocka, bladlika stjälkar. Honans (2 å fig.) antenner äro helt korta, och mellan dem sitter en sugsnabel med 3 fina borst. Den äggrunda, segmenterade kroppen är beklädd med ett hvitaktigt, mjöl-likt, fint stoft. Koschenillinsekten tillhör urspr. Mexico, där densamma användes som färgmedel redan vid spanjorernas ankomst dit (1518). Till Europa kom konschonell första gången 1526. Numera frambringas konschonell i stor skala icke blott i Mexico, utan äfven i många andra länder, där dess näringsväxter trifvas, såsom i Västindien, i Ostindien (Java) samt äfven i sydligaste Spanien (Malaga), på Malta och i Algeriet, där stora planteringar af Opuntia äro anlagda. Sedan honorna blifvit befruktade, sväller bakkroppen och f ylles rikligt med ägg. Det är de äggstinna honorna, som med en fjäder af borstas från näringsväxten, dödas (i eter eller genom hetta) och torkas. Naturligtvis kvarlämnas ett visst antal honor till stammens bibehållande. Man tager vanligen tro skördar om året; den första anses vara den bästa. Man skiljer i handeln mellan svart konschonell (sp. Cochinilla renegrida eller gråna nigra) och s i l f v e r-grå (sp. C. jaspeada), den förra nästan alldeles utan och den andra försedd med det nämnda hvitaktiga öfverdraget. De torkade honorna äro 3-4 mm. långa, äggrunda, under platta eller något konkava, ofvan något kullriga, tvärskrynkliga och något kantiga. De äro mycket lätta, så att 400,000 st. torkade konschonellcr beräknas komina på ett kilogram. Färgen är antingen svart eller rödsvart (gråna nigra) eller grnhvit, med rödt skimmer å upphöjningarna och hvitaktigt stoft i groparna. Lukt saknas, men smaken är sknrpt sarnmandfngHndo bitter. Det inro nr fvlldt af en kornig, mörkröd massa, som innehåller det Coccus Cacti. ne, 2 hona (sedd från buksidan). Betydligt förstorade. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.