799 Konsekration- Konsensualkontrakt 800 praktfulla röda färgämnet karmin (se d. o.). Kon-schonellen - egentligen den gråhvita - förfalskas genom bepudring med blyhvitt, kolsyrad baryt o. d., som ökar vikten. Inom medicinen spelade konscho-nellen (Coccionella i farmakopéerna) fordom en viss roll som krampstillande. - Innan den mexikanska konschonellcn blef bekant, begagnades som färgmedel europeisk konschouell af Porphyrophora polo-nica, en koschenillinsckt, stor och rund som ett större knappnålshufvud, hvilken träffas på rötterna af Hypericum och Sderanthus i mellersta Europa. Den förekommer alltid sparsamt och är därför äfven mycket dyr. O- T- &.* Konsekration (lat. consecrätio, invigning) nyttjas i det kyrkliga språket om kyrkors samt kyrkliga redskaps och föremåls invigning, äfvensom om biskopars och prästers ordination (se d. o.), men har dock blifvit nästan uteslutande den tekniska termen för brödets och vinets invigning vid nattvardsfirandet. I de katolska såväl som i de protestantiska kyrkorna sker nattvardselementcns konsekration genom prästens uppläsning af instiftelseorden till nattvarden, hufvudsakligen enligt deras ordalydelse i l Kor. 11: 23-25. J-P. Konsekrationskors, bilden af ett fyr-ekrigt hjul (symbol för solen, sedermera för de kristnes Gud), hvilket tecken under medeltiden målades på insidan af en kyrkas väggar för att vid densammas invigning helga den. (Se 0. Montelius' uppsats "Hjulet som en religiös sinnebild", i "Nordisk tidskrift", 1901.) Konsekutiv (af lat. co'nsequi, följa), som antyder, innehåller eller är en följd. - Konsekutiv bisats 1. konsekutivsats, gramm., följdsats, kallas en sådan bisats (subordinerad sats), som innehåller en följd af hufvudsatsens handling, t. ex. han gick så sakta, att jag lätt hann upp honom. Den konsekutiva bisatsen har sin naturliga plats efter hufvudsatsen och inledcs med att i egenskap af k o n-sekutiv konjunktion. Mot detta att svarar i hufvudsatsen så eller ett annat determinativ som korrelat, eller också står så närmast före alt, t. ex. det blef fullkomlig stiltje, så (alt) vi måste laga till årorna o. s. v. Så kan upprepas före att eller, mindre dock i skrift än i samtalsspråket, ersätta detta, t. ex. haren sprang med sådan fart, so att jag ej hann skjuta (så jag ej hann skjuta); det går så illa, alt (1. så alt 1. så) jag är alldeles iitledsen. Konsekutiva tal, mat., tal, som omedelbart följa hvarandra i talscrien. I. F- Konsekutiv konjunktion. Se Konsekutiv. Konsekutivsats. Se Konsekutiv. Konsekvens (af lat. co'nsequi, följa), följd, följdriktighet, tankesammanhang, fasthet i grundsatser, i allmänhet den egenskapen hos människans tänkande och handlande att framgå af vissa bestämda grundsatser, hvilka genomföras så långt, som deras egen natur tillåter och fordrar. Motsatsen, särskildt då fråga är om handlingssättet, benämnes godtycke eller nyck. Konsekvensen i och för sig innebär en fullkomlighet hos verksamheten, ehuru dennas värde i första rummet beror på beskaffenheten af den grundsats, som genomföres. Människan kan vara konsekvent både i sina sanna resonemang och i sina förvillelser, både i godt och i ondt. Genomför människan en viss (lägre), i många afscenden berättigad grundsats inom områden, där den ej eger tillämplighet, uppkomma ensidighet och konsekvensmakeri. Detta är att sätta det lägre i det högres ställe och har till följd flera betänkliga missriktningar. Ofta kan ett sådant tillvägagående stranda på det konkreta lifvets kraf; lifvet kan korrigera läran, ofta utan att man själf märker det. Lifvets konsekvens är den följdriktighet och regelbundenhet i människans verksamhet, som framgå mer af sammanhanget inom det omedvetna hos människan och inom den värld, i hvilken hon lefver, än af hennes fullt medvetna och genomtänkta grundsatser. - Logisk konsekvens är sammanhanget mellan grund och följd i logisk bemärkelse. Ett bevis eller en slutledning har denna egenskap, när demonstrandum eller slutsatsen enl. tankelagarna verkligen följer af premisserna, dessa må vara sanna eller falska. Exempel på motsatsen erbjuda de vanliga felsluten (se Bevis, Felslut och Slutledning). - Konsekvent, följdriktig, som handlar följdriktigt, fast i grundsatser. L. II. Å.* Konse'lj (fr. conseil, eng. council, af lat. consif-lium, öfverläggning, rådsförsamling), sammanträde af en statschefs rådgifvarc för öfverläggning om regeringsärenden. Konselj hålles antingen i närvaro af statschefen eller i vissa länder äfven under presidium af en särskildt förordnad ordförande. Se Kabinett, Konseljpresident, Minister, Mini s t e r r å d och S t a t s r å d. (S-B.) Konseljpresident (se Konselj) kallas i vissa konstitutionella stater, särskildt sådana af parlamentarisk typ, den förnämste af statschefens rådgifvare eller kabinettets (se Kabinett) främste ledamot. Det är konseljpresidenten, som utser sina kolleger inom konseljen 1. ministären ("bildar kabinettet"); det är hans politiska åsikter, som regeringen i det stora hela skall uttrycka, och ministären benämnes efter honom, t. ex. Ferrys ministär. Konseljpresidenten kan i en del länder i st. f. statschefen presidera i konseljen. Hvarken ordet konseljpresident eller en mot dennes ämbete svarande befattning förekommer i svensk eller norsk statsrätt, men väl i danska grundlagen (jfr dess § 16). I Sverige (efter 1876) och i Norge (efter 1905) motsvaras dock konseljpresidentens ämbete i viss mån af statsministerns. (S. B.) Konse'ns (lat. conse'nsus), samtycke, bifall, till-låtelse (till äktenskaps ingående o. d.). Jfr Con-s e n s u s. Konsensuälkontrakt (af lat. conse'nsus, samtycke, samförstånd), ;wr., kallas i romersk rätt sådana aftal, som grundade en obligatorisk talan (aclio) omedelbart consensu, d. v. s. så snart parterna ömsesidigt afgif-vit fullständiga viljeförklaringar, utan att härför erfordrades vare sig viss form, såsom vid litteral- och verbalkontrakten, eller viss prestation, såsom vid real-och innominatkontrakten. Emellertid erkände den romerska rätten ingalunda hvilka öfvercnskommelser som helst som konsensualkontrakt, utan blott sådana, som genom sitt faktiska innehåll kunde hänföras till någon af de fyra typer, som äro kända under namnen emtio vendilio (köp), localio condactio (leea), socielas (bolag), mondntiim (uppdrag); alla andra formlösa överenskommelser utan verkställd prestation voro pacta nuda och kunde till en börian ej göras gällande genom käromål, utan blott invändningsvis åberopas (saknade a elit), men ej erceplio). Efter hand utvidgades dock antalet aktionskraftiga aftal, ehuru de ej erkändes som verkliga konsensualkontrakt, utan betecknades som pacta vestita (= med Ord, som saknas under K, torde sökas under C.