801 Konsept-Konsertföreningen 802 actio beklädda pacta). I kanonisk rätt åter härskade grundsatsen pacl-a sunt sercanda (= alla öfvercns-kommelscr böra hållas), och i anslutning härtill bör-jado skillnaden mellan pacta och kontrakt att försvinna, och därmed förvandlades i själfva verket alla formlösa öfverenskommelser till konsensualkontrakt." I modern rätt omfatta dessa äfven den kontraktstyp, som i romersk rätt kallas innominatkontrakt (se d. o.). Rid Konsept. Se Koncept. Konse'rt [utt. äfven kassar; fr. concert, it. con-cerlo, samverkan, öfverensstämmelse, eg. täflan, af lat concerlure, täfla]. 1. PoliL, cniffhet; fördrag. I dess;i betydelser inkom ordet på 1500-talet i franskan från italienskan och fick sedan för en tid särskild användning i det diplomatiska språket (fr. ayir de concerl, \ samförstånd behandla någon angelägenhet). Särskildt har ordet användts i benämningen konserterna i Haag, d. v. s. de öfverenskommelser, som 1659 ingingos i Haag mellan Europas västmakter till återställande af fred mellan Sverige och Danmark (den första 11 maj mellan Frankrike, England och Holland, uppställande Roskildefreden som grundval föi den blifvande freden; den andra 14 juli mellan England och Holland, tilläggande som villkor, att Sverige skulle återlämna Trondhjcm till Danmark, nedlägga sina anspråk på det af danskarna intagna Guinea och ratificera de 1656 till Hollands fördel gjorda "elucidationerna till Elbingtraktatcn"; den tredje och sista 25 juli, stadfästande den föregående). Äfven senare förekommer emellanåt uttrycket 'konsertfördrag". Efter 1815 talas ofta om den europeiska konserten (fr. le concerl européen). hvarmed betecknas de europeiska staterna som politisk^ samhöriga och samverkande för upprätthållandet af internationellt frcdstillstånd; Parisfrcden 1856 föi klarade sålunda formligen Turkiet delaktigt af den europeiska konsertens fördelar. I samma mån som den allmänna politiken börjat omspänna hela jordklotet samt Amerikas förenta stater och Japan inträdt i de erkända stormakternas krets, har uttrycket brukats alltmera sällan. - 2. Mus. a) Längre och offentlig musikalisk underhållning, som består enbart i utförande af ton verk vare sig i en konsertsal, en kyrka, en park o. s. v. utan att vara af scenisk (teatralisk) eller liturgisk karaktär. Man skiljer på hufvudgruppcrna instrumentalkonserter och vokalkonsertcr samt de särskilda areorna symfoni-, kammarmusik-, orgel-, militär-, virtuoskonserter, oratorie-, romans-, manskör-konserter o. s. v. Med hänsyn till publiken talar man om abonnemangskonsert, folkkonscrt m. m. - I äldre tider odlades musikutöfningen i större skala nästan blott vid furstehofven, och ej förrän inemot slutet af 1600-talet (i London) började man anordna egentliga konserter, tillgängliga mot inträdesafgift. (I Stockholm gafs på Romans föranstaltande den första konserten 1731, i Riddarhussalen, som sedan blef den förnämsta konsertlokalen där till långt inpå 1800-talet; på 1760-talet tillkommo här de af ett konsult-sällskap gifna s. k. kavaljerskonserterna och sällskapet Utile dulcis konserter.) Regelmässigt kon-sertväscn skapades först 1725 af Philidor i Paris {se Concert spirituel); omkr. midten af 1700-talet vidtogo virtuosernas konsertresor, körsällskapens konserter leda sitt upphof från Berlins Singakademie (stiftad 1792 af Fasch) och den flerstämmiga manssången från Berliner liedertafel (stiftad af Zelter 1809). Bland framstående konsert-institut må vidare erinras om Gewandhauskonscr-terna (se d. o.) i Leipzig, Gesellschaft der musik-freunde och Philharmonische konzertc i Wien, Mu-seumkonserterna i Frankfurt a. M., Kristallpalats-konserterna och Philharmonic society i London, kon-servatoriekonserterna samt Lamoureux' oeh Colonnes orkestrar i Paris, kejs. ryska musiksällskapet i Petersburg, filharuioniska sällskapet i Moskva, Handel and Haydn society i Boston, Ca-ciliaforeningen och Musikföreningen i Köpenhamn, Musikföreningen, Filharmoniska sällskapet och Konsert föreningen i Stockholm samt Göteborgs orkesterförening. - b) Större musikstycke för soloinstrument (oftast med .irkester), beräknadt på att låta den föredragande glänsa med sin virtuositet (violinkonsert, pianokonsert o. s. v.). Formen är oftast den tredelade sonaten, med af ändamålet betingade modifikationer, såsom bravurkadenscr (se Kadens) m. m. Konsert formen fastställdes af Mozart samt fulländades och fördjupades af Beethoven. - c) Ursprungligen, i öfverensstämmelse med namnet, en kompositionsform, där Hera sångstämmor eller instrument uppträdde "täf-lande" som hufvudstämmor. Den äldsta arten var den vokala, eller kyrkokonserten (it. con-cerlo ecclesiaslico), en motett för sångstämmor med orgelbas, först använd af A. och G. Gabriel! (1580-talet) och fulländad genom Seb. Bachs kantater, hvilka af denne kallades "konserter". Den instrumentala arten kallades kammarkonsert (con-ccrlo da camera) samt instrumental k y r k o k o n-s e r t (concerio da cliiesa) och sattes af Torelli (1686) för två violiner med bas, utbildades vidare af bl. a. Corelli, Handel och Seb. Bach samt uppgick senare i den nuv. sonaten eller konserten. En utvidgad art af kammarkonscrten var den s. k. cnncerto (jrosso (se d. o.). - K o n s e r t a'n t benämnes ett musikstycke, hvari flera instrument omväxlande uppträda som hufvudstämmor. Jfr C o n c c r t a n d o. - Konsertera, gifva konsert. 1.(C. 11.II.) 2.E.F-t. Konserta'nt. Se Konsert. Konsertcittra. Se C i 11 r a, sp. 360. Konserte-a. Se Konsert. Konsertetyd. Se Etyd. Konsertföreningen i Stockholm stiftades 1902, på initiativ af T. Aulin, W. Stenhammar och J May, med ändamål att ge konserter, hufvudsakligen egnade att höja intresset för orkestermusik, och därvid äfven bringa till utförande svensk musik, såväl äldre som yngre. Föreningens ledamöter utgöras af dess donatorer samt abonm-nterna å dess ordinarie orkester- och kammarmusikkonserter. Med en orkester af 60-70 för ändamålet engagerade musiker, under dirigentskap af T. Aulin, gaf föreningen 1902-09 årligen 4-6 orkesterkonserter i Musikaliska akademien och 1902-07 årligen 2-4 folkkonserter med orkester (delvis i Katarina kyrka), de senare med kommunalt anslag från 1904 och bäggcdera slagen med biträde af instrumental- och sångsolister, samt dessutom 1905-07 och 1909 fi. årligen 4 kammarmusikkonserter, exekverade af Au-linska kvartetten och W. Stenhammar.' Spelåret U)0(.)-10 anlitades Göteborgs orkesterförenings orkester, sedan T. Aulin blifvit dirigent vid densamma. Saknaden af lämpligt konserthus i Stockholm har 1910 föranledt föreningen att t. v. nedlägga sin verksamhet med undantag af kammarmusiksoaréerna. Tryckt den 5/i210 Ord, som saknas under K, torde sökas under C. 14 b. 26