Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsensualkontrakt - Konsept. Se Koncept. - Konsert 1. Polit. - Konsert 2. Mus. - Konsertant. Se Konsert. - Konsertcittra.Se Cittra, sp. 360. - Konsertera. Se Konsert. - Konsertetyd. Se Etyd. - Konsertföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Konsept-Konsertföreningen
802
actio beklädda pacta). I kanonisk rätt åter
härskade grundsatsen pacl-a sunt sercanda (= alla
öfvercns-kommelscr böra hållas), och i anslutning
härtill bör-jado skillnaden mellan pacta och
kontrakt att försvinna, och därmed förvandlades
i själfva verket alla formlösa öfverenskommelser
till konsensualkontrakt." I modern rätt omfatta
dessa äfven den kontraktstyp, som i romersk
rätt kallas innominatkontrakt (se d. o.).
Rid
Konsept. Se Koncept.
Konse’rt [utt. äfven kassar; fr. concert,
it. con-cerlo, samverkan, öfverensstämmelse,
eg. täflan, af lat concerlure, täfla]. 1. PoliL,
cniffhet; fördrag. I dess;i betydelser inkom
ordet på 1500-talet i franskan från italienskan
och fick sedan för en tid särskild användning i
det diplomatiska språket (fr. ayir de concerl, \
samförstånd behandla någon angelägenhet). Särskildt
har ordet användts i benämningen konserterna i Haag,
d. v. s. de öfverenskommelser, som 1659 ingingos i
Haag mellan Europas västmakter till återställande af
fred mellan Sverige och Danmark (den första 11 maj
mellan Frankrike, England och Holland, uppställande
Roskildefreden som grundval föi den blifvande
freden; den andra 14 juli mellan England och Holland,
tilläggande som villkor, att Sverige skulle återlämna
Trondhjcm till Danmark, nedlägga sina anspråk på
det af danskarna intagna Guinea och ratificera de
1656 till Hollands fördel gjorda "elucidationerna
till Elbingtraktatcn"; den tredje och sista 25 juli,
stadfästande den föregående). Äfven senare förekommer
emellanåt uttrycket ’konsertfördrag". Efter 1815
talas ofta om den europeiska konserten (fr. le
concerl européen). hvarmed betecknas de europeiska
staterna som politisk^ samhöriga och samverkande för
upprätthållandet af internationellt frcdstillstånd;
Parisfrcden 1856 föi klarade sålunda formligen Turkiet
delaktigt af den europeiska konsertens fördelar. I
samma mån som den allmänna politiken börjat omspänna
hela jordklotet samt Amerikas förenta stater och
Japan inträdt i de erkända stormakternas krets,
har uttrycket brukats alltmera sällan. - 2. Mus. a)
Längre och offentlig musikalisk underhållning, som
består enbart i utförande af ton verk vare sig i en
konsertsal, en kyrka, en park o. s. v. utan att vara
af scenisk (teatralisk) eller liturgisk karaktär. Man
skiljer på hufvudgruppcrna instrumentalkonserter och
vokalkonsertcr samt de särskilda areorna symfoni-,
kammarmusik-, orgel-, militär-, virtuoskonserter,
oratorie-, romans-, manskör-konserter o. s. v. Med
hänsyn till publiken talar man om abonnemangskonsert,
folkkonscrt m. m. - I äldre tider odlades
musikutöfningen i större skala nästan blott
vid furstehofven, och ej förrän inemot slutet af
1600-talet (i London) började man anordna egentliga
konserter, tillgängliga mot inträdesafgift. (I
Stockholm gafs på Romans föranstaltande den första
konserten 1731, i Riddarhussalen, som sedan blef
den förnämsta konsertlokalen där till långt inpå
1800-talet; på 1760-talet tillkommo här de af ett
konsult-sällskap gifna s. k. kavaljerskonserterna
och sällskapet Utile dulcis konserter.) Regelmässigt
kon-sertväscn skapades först 1725 af Philidor i Paris
{se Concert spirituel); omkr. midten af 1700-talet
vidtogo virtuosernas konsertresor, körsällskapens
konserter leda sitt upphof från Berlins Singakademie
(stiftad 1792 af Fasch) och den flerstämmiga
manssången från Berliner liedertafel
(stiftad af Zelter 1809). Bland framstående
konsert-institut må vidare erinras om
Gewandhauskonscr-terna (se d. o.) i Leipzig,
Gesellschaft der musik-freunde och Philharmonische
konzertc i Wien, Mu-seumkonserterna i Frankfurt a. M.,
Kristallpalats-konserterna och Philharmonic society
i London, kon-servatoriekonserterna samt Lamoureux’
oeh Colonnes orkestrar i Paris, kejs. ryska
musiksällskapet i Petersburg, filharuioniska
sällskapet i Moskva, Handel and Haydn society i
Boston, Ca-ciliaforeningen och Musikföreningen i
Köpenhamn, Musikföreningen, Filharmoniska sällskapet
och Konsert föreningen i Stockholm samt Göteborgs
orkesterförening. - b) Större musikstycke för
soloinstrument (oftast med .irkester), beräknadt på
att låta den föredragande glänsa med sin virtuositet
(violinkonsert, pianokonsert o. s. v.). Formen
är oftast den tredelade sonaten, med af ändamålet
betingade modifikationer, såsom bravurkadenscr (se
Kadens) m. m. Konsert formen fastställdes af Mozart
samt fulländades och fördjupades af Beethoven. -
c) Ursprungligen, i öfverensstämmelse med namnet,
en kompositionsform, där Hera sångstämmor
eller instrument uppträdde "täf-lande" som
hufvudstämmor. Den äldsta arten var den vokala,
eller kyrkokonserten (it. con-cerlo ecclesiaslico),
en motett för sångstämmor med orgelbas, först använd
af A. och G. Gabriel! (1580-talet) och fulländad
genom Seb. Bachs kantater, hvilka af denne kallades
"konserter". Den instrumentala arten kallades
kammarkonsert (con-ccrlo da camera) samt instrumental
k y r k o k o n-s e r t (concerio da cliiesa) och
sattes af Torelli (1686) för två violiner med bas,
utbildades vidare af bl. a. Corelli, Handel och
Seb. Bach samt uppgick senare i den nuv. sonaten
eller konserten. En utvidgad art af kammarkonscrten
var den s. k. cnncerto (jrosso (se d. o.). -
K o n s e r t a’n t benämnes ett musikstycke,
hvari flera instrument omväxlande uppträda som
hufvudstämmor. Jfr C o n c c r t a n d o. -
Konsertera, gifva konsert. 1.(C. 11.II.) 2.E.F-t.
Konserta’nt. Se Konsert.
Konsertcittra. Se C i 11 r a, sp. 360.
Konserte-a. Se Konsert.
Konsertetyd. Se Etyd.
Konsertföreningen i Stockholm stiftades 1902, på
initiativ af T. Aulin, W. Stenhammar och J May, med
ändamål att ge konserter, hufvudsakligen egnade att
höja intresset för orkestermusik, och därvid äfven
bringa till utförande svensk musik, såväl äldre som
yngre. Föreningens ledamöter utgöras af dess donatorer
samt abonm-nterna å dess ordinarie orkester- och
kammarmusikkonserter. Med en orkester af 60-70 för
ändamålet engagerade musiker, under dirigentskap
af T. Aulin, gaf föreningen 1902-09 årligen 4-6
orkesterkonserter i Musikaliska akademien och 1902-07
årligen 2-4 folkkonserter med orkester (delvis i
Katarina kyrka), de senare med kommunalt anslag från
1904 och bäggcdera slagen med biträde af instrumental-
och sångsolister, samt dessutom 1905-07 och 1909
fi. årligen 4 kammarmusikkonserter, exekverade af
Au-linska kvartetten och W. Stenhammar.’ Spelåret
U)0(.)-10 anlitades Göteborgs orkesterförenings
orkester, sedan T. Aulin blifvit dirigent vid
densamma. Saknaden af lämpligt konserthus i Stockholm
har 1910 föranledt föreningen att t. v. nedlägga sin
verksamhet med undantag af kammarmusiksoaréerna.
Tryckt den 5/i210 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
14 b. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
