Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konservera, bibehålla i oskadadt skick, bevara. 1. Konstt. - Konservera, bibehålla i oskadadt skick, bevara. 2. Om konservering av trä, se ofvan1, sp. 807, och Impregnering 2. - Konservera, bibehålla i oskadadt skick, bevara. 3. Förebygga födoämnens förskämning genom särskild behandling (se Konserver) - Konservera, bibehålla i oskadadt skick, bevara. 4. Bevara en djurkropp eller del däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Konservera
808
På byggnader kan konserveringsprincipen knappast
tillämpas i hela sin stränghet annat än i fråga om
s. k. döda byggnader, d. v. s. ruiner, ödekyrkor
ni. m. Lefvande byggnader, d. v. s. sådana, som
fortfarande tjäna bestämda, praktiska ändamål, tarfva
oftast genom sin bestämmelse vissa modifikationer. Vid
konservering af byggnader gäller det hufvudsakligen
att hålla grunden tillräckligt stark och frostfri
samt att skydda öfver jorden befintliga delar mot
förstörelse genom fukt och frost, hvilket vid ruiner
kan möta stora svårigheter. Murarna måste förses
med någon betäckning, hvartill användts cement
(i allmänhet olämpligt), stenhällar, grästorf
m. m. Vidare fordras aflopp för vattnet från marken
inom och närmast kring ruinen; växtligheten på och
inom murarna måste hållas inom vissa gränser, för
att ej rötterna skola spränga sönder murverket. För
att hindra ras måste stundom vissa murpartier
kompletteras, hvilket i sådana fall är att anse som
konservering, ej restaurering. De mest omfattande
ruinkonserveringarna i Sverige äro att finna i Visby
(ringmuren, kyrkoruinerna).
Målningar äro ofta föremål för
konserverings-arbeten. Gäller det å väggar och
hvalf utförda fresker eller kalkmålningar, består
arbetet oftast i ett försiktigt aflägsnande af
eventuella öfverkalk-ningar o. d. För målningarnas
konservering fordras, att muren, hvarpå målningen är
anbragt, skyddas mot fuktighet samt mot uppsugande
af salter o d. ur jorden. Där putsen lossnat från
muren, kan den fästas genom insprutning af tunn
gipslösning e. d. bakom densamma. Själfva ytan
kan i undantagsfall behöfva skyddas genom att
öfverdragas med en tunn bindande hinna, som kan
åstadkommas på olika sätt. - Oljemålningar kunna
vara i behof af konservering dels genom själfva
färglagrets behandling och uppmjukning, så att
det icke blir uttorkadt, glanslöst och sprickigt,
dels genom behandling af underlaget. Är detta duk,
kan den behöfva förstärkas (genom uppfodring på ny
väf bakom den gamla) eller ersättas h. o. h. genom
s. k. rentoalering (se d. o.). Träpannåer kunna lätt
slå sig eller spricka. Detta kan man hjälpa genom att
fästa upp dem på ett slags rutverk af starkt trä,
som tillåter träets rörelser i vissa riktningar,
men håller det plant. Är pannåen af tjockt trä,
kan man såga från det öfverflödiga träet och fästa
den tunna målade ökifvan på liknande rutverk. -
Är målningen utförd på kritgrund, s. k. kredering,
hvilket vanligen är fallet med medeltida målningar,
händer det mycket ofta, att kritgrunden lossnar från
underlaget (trä). Den måste då omsorgsfullt fästas,
hvilket sker genom insprutning eller indränkning med
något limämne, som binder krederingen vid träet. -
På liknande sätt förfares vid konservering af den
målning och kredering, som oftast finnes på medeltida
träskulptur. Skulle själfva träet i sådana skulpturer
såväl som i andra träföremål vara angripet af mask
e. d., måste denna dödas, hvilket numera bäst sker
genom desinfektion med kolsvafle-gas i vakuumpanna. Är
träet så starkt angripet, att det hotar falla sönder,
måste det härdas eller också behandlas så, att alla
hål och porer fyllas med något ämne, som hårdnar
och sålunda förlänar det rmukna träet styrka och
sammanhållning.
På samma sätt finnas särskilda metoder för
konservering af andra arter af föremål, såsom textil-
arbeten, metallarbeten m. m. För många ändamål saknas
ännu tillförlitliga medel. Så t. ex. har man ännu
ej lyckats åstadkomma något fullt pålitligt medel
mot vissa stenarters vittring, hvilket särskildt
för byggnaders skulpturala utsmyckning, t. ex. de
gotiska katedralernas figurrika fasader, skulle vara
af största betydelse. De s. k. Kesslcrska fluaterna,
hvilka användts för sådant ändamål, ha långt ifrån
alltid visat sig verksamma.
Gemensamt för allt konserveringsarbcte är sökandet
efter läkemedel, som i olika fall förmå häfva eller
förebygga de sjukdomar, som hota att förstöra
eller skada föremålet i fråga, utan att inverka
störande eller förändrande på detsamma, under det
att restaureringen närmast kan karakteriseras som
en sträf-van att med konstlade medel åt ett gammalt
monument eller föremål återvinna en försvunnen ungdoms
skönhet med uppoffrande af dess ålderdoms värdighet
och hälsa.
2. Om konservering af trä se ofvan l, sp. 807,
och Impregnering2.
3. Förebygga födoämnens förskämning genom
särskild behandling (se Konserver).
4. Bevara en djurkropp eller del däraf eller en
växt i sådant skick, att den lämpar sig för vidare
studium eller gröfre vetenskaplig undersökning, a)
Zool. Valet af konserveringsmedel beror i första
rummet därpå, huruvida ifrågavarande preparat
skall användas för histologiska undersökningar af
visst slag, eller blott en konservering af djurliket i
dess helhet åsyftas. Olika organ kunna dessutom
fordra konservering med olikartade lösningar
(konserveringsvätskor). Afses blott en konservering
af djuret för att lämna en föreställning om dess
yttre form, kunna djur med hårda (förkalkade,
förhornade etc.) yttre delar (koraller,
tagghudingar, leddjur, blötdjur o. s. v.) bevaras
äfven i torrt tillstånd. Af de vanligast
använda konscrvcringsvätskorna må nämnas sprit
af olika procenthalt, formollösnin-gar, en
blandning af sprit och formol, kromsyrelösningar
och Mullerska lösningen (dubbelt kromsyradt kali,
svafvelsyradt natron och destilleradt vatten). -
b) Anat. Man betjänar sig af liknande vätskor
äfven för att bevara anatomiska preparat. Så
kan man t. ex. med fördel förvara djurs hjärnor
i 10 proc. formalinlösning. För att konservera
djuriska organ äfven med hänsyn till
deras karakteristiska färgförhållanden har
Kaiserlings vätska (51. vatten, l 1. formalin, 150
gr. kalium-acetat och 75 gr. kaliumnitrat) stor
användbarhet. I denna vätska få preparaten ligga
l-6 dygn, hvarefter de öfverföras och förvaras i
följande blandning: l 1. vatten, 200 gr. glycerin
och 100 gr. kaliumacetat. - c) Uot. Det vanligaste
sättet att konservera högre växter, ormbunkar,
mossor, större alger, busk- och bladlika lafvar,
köttiga och parasitiska svampar är torkning
mellan gråpapper i press. Mycket saftiga växter
dödas före pressläggningen genom behandling med
svafvelsyrlighet eller genom neddoppning i kokande
vatten. Stcnlafvar och trä-artade svampar lufttorkas
direkt; mikroskopiska alger torkas på pappersblad
eller skifvor af glas eller glirnmcr. De torkade
växterna behandlas ofta med sublimatlösning eller
kolsvafla för att förhindra inscktangrepp, eller
ock bevaras de tillsammans med naftalin eller tymol.
För museiändamål konserveras stammar, icke köttiga
frukter och frö genom luft^
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
