Konserveringsvätska-Konsilium 810 torkning. För att bibehålla växtens organ i sin naturliga ställning användes torkning i varm fin sand eller genomdränkning med paraffiii eller glycerin. Liknande impregnering (ofta åtföljd af färirninir1 brukas för konservering af växtdelar till prydnadsändamål, t. ex. af bokgrenar. Slutligen användas mycket ofta konserveringsvätskor (inlagsningsvätskor) af olika sammansättning. Oftast används därtill sprii, antingen enbart (minst 00 proc. alkohol) eller blandad med något glycerin (Hant/schs lösning) eller saltsyra (för att förhindra växternas svartnande). Mycket ofta användas äfven starkt utspädda formol-lösningar. För bibehållande af växternas gröna färg brukas konserveringsvätskor, innehållande en ringa mängd kopparsalt (Riparts lösning, kopparlaktofenol, m. fl.). De förr använda koncentrerade lösningarna af klorkalcium eller kaliumacetat ha nu kommit ur bruk. 1. ö. C-u. 4. L-e. E. llgn. U. L-ni. Konserveringsvätska. Se Konservera 4. Konsiderabel. Se Konsideration. Konsideration (af lat. considerare, öfverväga, taga hänsyn till), betraktande, afseende, hänsyn, undseende. -- Konsiderabel, afsevärd, ansenlig. Konsignant, hand. Se Konsignera 1. Konsignatär l. Konsignatarie, hand. Se Konsignera 1. Konsignation, Konsignationsaffär, hand. Se Konsignera 1. Konsignera (lat. consignare, eg. förse med underskrift och sigill, af con, med, och signum, kännetecken, sigill). 1. Hand., öfversända varor till en köpman å annan (vanligen aflägsen) ort att af honom säljas därstädes för egarens räkning till bestämda minimipris eller till marknadspris. Vid dylika affärer är det vanligt, att kommissionären (konsignataren, konsignatarien) lämnar sin kommittent (konsignanten) ett förskott å det i konsignation sända varupartiet på det sätt, att han accepterar en af den senare på honom dragen växel för en viss öfverenskommen del (t. ex. ½ eller ¾) af varornas värde. Konsignationsaffärer i vanlig mening förekomma i regel blott i fråga om större varupartier och bedrifvas oftast i mera betydande sjöstäder med omfattande och lätta förbindelser (t. ex. London, Hamburg). I allmänhet har dock konsignationshandeln numera, då varor per telegraf kunna rekvireras från de aflägsnaste håll och med ångans tillhjälp inom några få dagar eller veckor vara på platsen, icke samma betydelse som förr. Konsignation i smått förekommer f. ö. äfven i vissa andra fall. Så t. ex. är i allmänhet bokhandeln till stor del en konsignationshandel, hvarvid bokhandlaren är förläggarens konsignatar. -- 2. Krigsv. Att konsignera en trupp vill säga att hålla den samlad inom kasern, färdig att när som helst utrycka i ändamål att förstärka vakter eller till ökad patrullering och ordningens upprätthållande, mest gentemot en orolig befolkning. 1. Å. W:son M. 2. C. O. N. Konsilium (lat. conci'lium, församling, möte) l. Synod kallades i den äldre kyrkan och medeltidskyrkan samt kallas ännu i den katolska kyrkan hvarje kyrkomöte. Dessa konsilier delas i ekumeniska l. allmänna, vid hvilka hela kyrkan är representerad och hvilkas beslut äro bindande för hela kyrkan, samt partikulära, som utgöra representationsförsamlingar för ett visst kyrkoterritorium och sönderfalla i diecesankonsilier, för ett biskopsstift, provinsialkonsilier, för en af flera biskopsstift bestående kyrkoprovins, och (af yngre datum) nationalkonsilier, för en hel folkkyrka. Som det första konsiliet räknas det i Apg. 15 kap. omtalade apostlamötet i Jerusalem omkr. år 50, "urtypen för alla konsilier". Det äldsta konsilium man därefter med visshet känner till hölls i Hierapolis i Mindre Asien omkr. år 160. Mot slutet af 2:a årh. höllos flera konsilier med anledning af redan då uppkomna stridigheter. Den romersk-katolska kyrkan räknar tjugu ekumeniska l. allmänna konsilier, nämligen i 1) Nicæa 325, 2) Konstantinopel 381, 3) Efesos 431, 4) Chalcedon 451, 5) Konstantinopel 553, 6) Konstantinopel 680, 7) Nicæa 787, 8) Konstantinopel 869, 9) Rom 1123 ("1:a allmänna Laterankonsiliet"), 10) Rom 1139 ("2:a allm. Laterank."), 11) Rom 1179 ("3:e allm. Laterank."), 12) Rom 1215 ("4:e allm. Laterank."), 13) Lyon 1245, 14) Lyon 1274, 15) Vienne 1311--12, 16) Konstanz 1414--18, 17) Florens 1439, 18) Rom 1512--17 ("5:e allm. Laterank."), 19) Trident 1545--63, 20) Rom 1869--70 ("det allmänna Vatikankonsiliet"). De åtta första voro sammankallade genom kejserlig myndighet, hvilken äfven vid förhandlingarna mången gång gjorde sig gällande. Vid dessa konsilier var kejsaren vanligen preses. De öfriga sammankallades af påfvarna. Den grekisk-katolska kyrkan erkänner som ekumeniska blott de sju första af dessa konsilier, af hvilka de sex första afhandlade stridsfrågorna om treenighetsläran och läran om Kristi person (de trinitariska och kristologiska frågorna) och det sjunde den i österländska kyrkan länge förda striden om bilddyrkan. Genom den grekisk-katolska kyrkans skilsmässa från den romersk-katolska, 1054, och sedermera genom de protestantiska kyrkornas skilsmässor från den romerska omöjliggjordes hållandet af ekumeniska konsilier, såvidt därmed menas sådana, där hela den kristna kyrkan är representerad. Det sista ekumeniska konsiliet af detta slag var det fjärde allmänna Laterankonsiliet (1215, det 12:e ekumen.; se ofvan). Genom det s. k. "latinska kejsardömets" upprättande i Konstantinopel (1204--61) under det s. k. fjärde korståget hade nämligen den grekiska kyrkan blifvit lagd under den romerska, hvarför på detta möte äfven den grekiska kyrkan var representerad genom både patriarker och biskopar. På detta konsilium, där påfven Innocentius III presiderade, fattades flera viktiga beslut rörande kvrkoläran och kyrkoordningen. Där lades också grunden till inkvisitionen. -- Den romersk-katolska kvrkan, som anser sig vara den enda kristna kvrkan, kallar dock hvarje konsilium ekumeniskt, där hon själf är fullständigt representerad. De märkligaste af de ofvan uppräknade konsilierna äro, utom de redan särskildt nämnda, det tridentinska (1545--63), där romersk-katolska kvrkan emot de reformatoriska kyrkorna skarpt fixerade sin bekännelse och ställning, och det vatikanska af 1869--70, där den påfliga ofelbarhetsdogmen proklamerades. Laterankonsilier kallas sådana, som höllos i påfvens gamla palats i Rom, Lateranen. Af dem räknas fem till de ekumeniska (so ofvan). Bland märkligare konsilier må äfven framhållas de tre s. k. reformatoriska i slutet af medeltiden, sammankallade för att göra slut på den s. k. stora schismen och reformera kyrkan "till hufvud och lemmar", nämligen i Pisa 1400, i Konstanz 1414--18 (det 16:e ekumeniska) och i Basel