1431--43. Visserligen häfdes den påfliga schismen genom kyrkomötet i Konstanz, men någon kyrklig reformation mäktade dessa "reformatoriska möten" icke åstadkomma. -- Hvad de partikulära konsilierna vidkommer, finnes om provinsialkonsilierna redan i början af 3:e årh. den föreskriften, att de skulle hållas regelmässigt en eller två gånger om året. Om de troligtvis äldre diecesankonsilierna finnas inga särskilda föreskrifter. Helt säkert sammanträdde äfven dessa minst en gång om året. Under medeltiden rådde ingen bestämd ordning rörande tiden för konsiliers hållande. Tridentinska konsiliet (se ofvan) upptog frågan därom och stadgade, att diecesankonsilier skulle hållas hvarje år och provinsialkonsilier hvart tredje, hvilken föreskrift dock icke så noggrant har iakttagits. -- Det utförligaste arbetet öfver konsilierna och deras beslut är Hefeles "Konciliengeschichte" (2:a uppl., 7 bd, 1873--79). J. P. Konsiliär (af lat. conci'lium, sammankomst), som har afseende på ett konsilium (kyrkomöte). Konsistens (af lat. consi-stere, bestå), beskaffenhet, i synnerhet grad af fasthet' och täthet hos en kropp, grad af sammanhang mellan smådelarna i en organism. Konsistensfett (se Konsistens), tekn., smörjmedel, som vid rumstemperatur ej äro flytande, utan smälta först vid 70-80°. De bestå vanligen af mineralolja med 15-20 proc. kalktvål och l-4 proc. vatten. Dessutom tillsättes ofta vaselin, goud-ron, hartstvål, talg, alkalitvål, grafit m. m. Konsistensfett framställas genom kalktvålens lösande i mineralolja och tillsats af så mycket vatten, att den för dem säregna konsistensen ernås. Mera sällan löses fet olja i mineralolja och förtvålas med kalk, hvarefter lämplig mängd vatten tillsättes. Vattnet föranleder emulsionsbildning och är nödvändigt, enär lösning af vattenfri kalktvål i mineralolja med tiden blir heterogen, emedan kalktvålen ej bildar vanlig lösning, utan befinner sig i kolloidal form. Konsistensfett användes vid maskindelar, som äro svåra att komma åt, samt i händelse af mycket hög belastning, såsom vid valsverk. Emellertid ha konsi-stensfett större inre friktion än smörjoljorna och kunna därför med fördel användas endast i vissa speciella fall och då stort kraftöfverskott förefinnes. Konsistensfett för speciella ändamål äro följande: Maskinfett af flera slag, exempelvis toyotfett. Dessa användas för att smörja transmissioner, vef-tappar o. d. Kompoundfett användas för smörjning af sjömaskiner, ha smör- till talgkonsi-stens, äro lätt emulgerbara med vatten och innehålla alkalitvål. V a l s f e 11 användas för smörjning af valslager i järnvalsverk, ha en smältpunkt öfver 100° och innehålla tillsats af fett- eller asfalt-beck. Kugghjulssmörja är konsistensfett försatt med grafit eller talk samt tjära, harts, vax, paraffin och ceresin. B e-m f ett användes på remmarnas yttersida för att göra dem smidiga samt framställes af trän och ett fast fett som talg, ullfett eller vax. R e m sm ö r j a, afsedd att öka remmarnas adhcsionsförmåga, så att de hålla sig kvar på remskifvorna, är konsistensfett försatt med harts, hartsolja, ullfett m. m. E-t N-n. Konsistoriälis (nlat. consistoriälis), medlem af ett konsistorium. - E o n s i s t o r i e'l l, som har af seende på eller lyder under ett konsistorium. Se Pastorat. Konsistorieamanuens. Se Konsistorienotarie. Konsistorie'11. Se Konsistoriälis. Konsistorienotarie, tjänsteman, hvars åliggande är att föra protokoll vid konsistoriets sammankomster, expediera dess beslut, vårda dess arkiv, uppbära och redovisa kollekt- och stamboksmedel äfvensom åtskilliga till allmänna läroverkens kassor ingående inkomster o. s. v. Han tillsättes af K. M:t efter ansökan och domkapitlets yttrande. Till sitt biträde har konsistorienotarien en konsistorieamanuens. Konsistorium (lat. consistōrium, eg. församlingsställe), namn på vissa slags ämbetsmyndigheter, särskildt i kyrko- och undervisningsfrågor. Akademiskt konsistorium, som till bisittare har vissa af ett universitets professorer och tjänstemän, handlägger ärenden rörande universiteten. Se Lunds universitet och Uppsala universitet. -- Om påfligt l. kardinalkonsistorium se Kardinal. -- Katolskt biskopligt konsistorium är en kollegial domstol vid biskopens sida, hvilken dömer i första instans i kyrkliga mål (andra instans är metropoliten och 3:e påfven); det består vanligen af både andliga råd (mest domkapitulares) och världsliga och kan ha bestämmande eller blott rådgifvande votum. Biskopens medhjälpare, generalvikarien, kan ock till hjälp vid stiftets förvaltning ha ett dylikt råd, hvilket då ock ofta kallas konsistorium. Denna beteckning är f. ö. i katolska kyrkan mångtydig; den kan äfven tillkomma andra kyrkomyndigheter. -- I Calvins kyrkoorganisation är konsistoriet församlingens styrelseorgan; det består af församlingens pastorer samt äldste (lekmän) och regerar själfständigt och med stor makt. I de presbyterianskt organiserade reformerta kyrkorna finnas ej konsistorier. -- Inom den tyska lutherska kyrkan, där kyrkoregementet helt kom i furstarnas hand och utöfvades genom visitationskommissioner, gjorde sig snart behofvet gällande af andliga domstolar, särskildt i äktenskapsmål och kyrkotukt. Krafvet på en sådan domstol framfördes första gången i Sachsen 1537, liksom åt den då gafs namnet konsistorium. 1539 inrättades ock det första lutherska konsistoriet i Sachsen (Wittenberg). Flertalet lutherska stater i norra och mellersta Tyskland följde Sachsens exempel och inrättade dylika, af fursten tillsatta och af teologer och jurister sammansatta konsistorier som hufvudsakligen kyrkodomstolar, om ock med en del andra uppgifter; de voro sålunda ej organ för det landsherrliga regementet, hvilket fortfarande utöfvades genom visitationer eller genom furstens kansli. -- Helt annorlunda gick utvecklingen i det lutherska Württemberg; där infördes 1559 kyrkorådet som furstens centrala kyrkoförvaltningsorgan för hela landet, utan att ha något att göra med äktenskaps- och domsfrågor. Denna form för kyrkostyrelse efterapades flerstädes, slutligen äfven i Sachsen 1580, där kyrkorådet fick taga namnet konsistorium och jämte sin förvaltningsuppgift äfven öfvertaga egenskapen af kyrkodomstol. Denna anordning segrade i Tyskland. Därmed var konsistoriet färdigt som verklig landsherrlig institution för kyrkoregementet. Vanligen var en jurist ordförande. Konsistorier egde utöfva den andliga domsrätten i äktenskapsmål och kyrkotukt, hvarjämte tillkom dem att tillsätta och ha uppsikt öfver andliga ämbetsmän och skollärare, deras