Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsistoriell - Konsk - Konskie. Se Konsk. - Konskribera - Konskrption - Konsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lära och vandel, samt att förvalta kyrkogodsen
(jura episcopalia); fursten reserverade de
frågor han ville till sitt eget afgörande. Under
episkopalsystemets herravälde ökades konsistoriernas
befogenhetsområde, då fursten intet intresse hade
att särskilja sin verksamhet som landsherre och
som biskop. Desto större blef bakslaget under
territorialsystemet, då från konsistorierna togos
ej blott de direkt statsliga, utan äfven uppenbart
kyrkliga funktioner. Konsistorierna äro nu kollegiala
fasta myndigheter, hvilkas andliga och världsliga
bisittare utses af landsherren på lifstid, och
de äro underordnade kultusministerierna. Deras
rättsliga ställning varierar i Tysklands olika
stater; i vissa af dessa finnas centralkonsistorier
(öfverkonsistorier, oberkirchenrat för Preussens
gamla provinser sedan 1850) och provinskonsistorier;
äfven deras uppgifter växla mycket; vanligen ha
de superintendenter som närmaste verkställande
myndighet; bredvid dem framträda nu oftast synodala
organ. Enstaka mediatkonsistorier, tillsatta af
vissa enskilda städer och godsegare med begränsad
myndighet, finnas kvar. – I Siebenbürgens lutherska
kyrka välja församlingarna själfva konsistorier,
bestående af präst och lekmän; ett öfverkonsistorium
med 8 medlemmar finnes. Rysslands lutherska kyrka
(utom Finland) omfattar 5 konsistorialområden. –
I Rysslands ortodoxa kyrka står bredvid biskopen
ett konsistorium, hvars medlemmar på hans förslag
utnämnas af synoden. Dessa ha dåligt rykte för
bestickning. Hufvudsakligen äktenskapsmål tillhöra dem
(jfr Tolstoj, "Anna Karenina").
I Sverige började domkapitlen mot 1500-talets
slut stundom kallas konsistorier, tydligen därför
att de uppfattades som paralleller till de tyska
konsistorierna; under förra hälften af 1600-talet var
denna beteckning den härskande. Då upprättades ock af
svenska regeringen konsistorier efter delvis svenskt,
delvis tyskt mönster i de eröfrade provinserna på
andra sidan Östersjön (den första kända svenska
konsistoricordningen är af Johannes Botvidi för
svenska Preussen 1627); och i hemlandet fördes 1623–50
strid om ett Consistorium ecclesiasticum generale (se
d. o.). Det till riksdag samlade prästerskapet brukade
ock kallas Consistorium regni (rikskonsistorium);
under senare hälften af 1600-talet bildade
särskilda möten i Stockholm mellan biskopar
och andra framstående prästmän tillsammans med
Stockholmskapitlet Consistorium extraordinarium. När
domkapitlen genomgått den stora förvandlingsprocessen
under 1600-talet och därunder bevarat sin säregna
svenska karaktär, återvände namnet kapitel som
det ordinära. Några kapitelbildningar fingo dock
definitivt behålla beteckningen konsistorier. 1)
Stockholms stads konsistorium bildades under Johan
III:s regering kring pastor urbis (stadskyrkoherden)
och deltog officiellt i Uppsala möte 1593. Fram
mot 1600-talets midt förde det titeln kapitel, men
sedan blott konsistorium, måhända på grund af sin
från öfriga kapitel afvikande sammansättning. Det
kom att bestå af stadens kyrkoherdar (stundom äfven
komministrar) och rector scholæ och blef, sedan
ett försök på 1640-talet gjorts att omskapa det till
lärarkapitel, definitivt organiseradt som prästkapitel
genom k. instruktionen af 16 dec. 1668, enligt hvilken
det består af pastores ordinarii ecclesiarum i staden
och förstäderna (kyrkoherdarna i de territoriella
församlingarna samt Tyska och
Finska). Ett försök vid 1600-talets midt att
vinna full själfständighet gentemot ärkestiftet
misslyckades; preses är, när han är närvarande,
ärkebiskopen, eljest pastor primarius (kyrkoherden
i Storkyrkoförsamlingen); vice preses är
kyrkoherden i Klara församling. Genom de senaste
församlingsdelningarna i Stockholm har det betydligt
vuxit. Antalet af dess medlemmar är f. n. 14. –
2) Hofkonsistoriet (se d. o.). – 3)
Fältkonsistoriet, som provisoriskt anbefallts redan
genom krigsartiklarna 1683, ordnades senast genom
k. tjänstgöringsreglementet 12 april 1858. Det
består af en fältprost (se d. o.) som ordförande
och ett visst antal af arméns regementspastorer,
fältpredikanter; det fungerar endast vid krig. –
4) Amiralitetskonsistoriet i Karlskrona, som
trädde i verksamhet 1683, hade till ordf. med titel
superintendent kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen och
till bisittare kyrkoherden i Tyska församlingen och
amiralitetspredikanterna. Konsistoriet upphäfdes
genom k. br. 24 febr. 1826, och dess åligganden
öfverflyttades till Lunds domkapitel. – Se
f. ö. Domkapitel.
Litt.: Kyrkorättshandböckerna, modernast
J. B. Sägmüller, "Lehrbuch des katholischen
kirchenrechts" (2:a uppl., 1909), och E. Friedberg,
"Lehrbuch des katholischen und evangelischen
kirchenrechts" (6:e uppl., s. å.), N. Milasch,
"Das kirchenrecht der morgenländischen kirche"
(tysk öfv., 2:a uppl., 1905), A. Mater, "L’église
catholique" (1906), K. Möller, "Die deutsche
konsistorialverfassung" (i "Hist. zeitschrift",
1909), värdefull. För de svenska konsistorierna se
Hj. Holmquist, "De svenska domkapitlens förvandling
till lärarekapitel 1571–1686" (1908). Hj. H-t.
Konsk (po. Konskie), kretsstad i ryska guv. Radom,
i en bergig trakt. 8,421 inv. (1897). I kretsen
K. finnas många järngrufvor, masugnar, gjuterier och
andra fabriker.
J. F. N.
Konskie. Se Ko njsk.
Konskribéra (af lat. con, tillsammans, och scri-bere,
skrifva), utskrifva (manskap) till krigstjänst. Jfr
K o n s k r i p t i o n.
Konskriptiön (se Kon skri ber a), krigsv., kallas
stundom den åtgärd, genom hvilken manskap på
grund af allmän krigstjänstskyldighet uttages till
krigstjänst. Uttrycket härledes af den i Frankrike
1798 antagna konskriptionslagen, genom hvilken alla
fransmän mellan 20 och 25 års ålder förklarades
skyldiga till krigstjänst (jfr Härordning). Ganska
snart infördes konskriptionen äfven i öfriga arméer,
ehuru benämningen småningom blifvit bortlagd.
C. O. N.
Konsol [kånsål], fr. console (antagl. af
lat. con-solidäre, se Konsolidera), bygnk., från
en vägg utskjutande (utkragad) sten- (kragsten)
eller bjälk-ända, afsedd att uppbära framspringande
partier, såsom balkonger, burspråk o. d., lister och
taksprång, att bilda anfang för hval f bågar och
strålar, att minska spännvidden vid en balk-eller
arkitravkonstruktion. Tyngden af de partier konsolen
skall uppbära (P å fig. 1) sträfvar naturligtvis
att stjälpa konsolen omkring kanten A. Därför måste
antingen konsolens bakre, i väggen ingående del vara
så stor och ha sådan vikt, att denna tyngd motväges,
eller
Fig. 1.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
