815 Konsol 816 D - ock måste konsolens bakre del belastas genom på-murning eller genom att medelst förankringar upp-hänges i densamma ett tillräckligt stort parti af under-varande murverk. En intressant form af dylik belastning visar fig. 2: konsolen behof des egentligen vid A, men där kan ingen påmurning åstadkommas; den flyttas då till B, och trycket från D öfverföres till konsolen genom kolonnetten C samt motväges genom murpartiets (E) tyngd (ett vackert exempel på ett arkitekturmotivs rationella tillkomst). I hvarje fall måste det material, hvaraf konsolen utföres, förmå utstå den dragspänning eller Fig. 2. brytning, för hvilken dess öfre lager äro utsatta. Med andra ord kan detta uttryckas så, att konsolens form måste rätta sig icke blott efter det språng, som det burna skall ha, utan äfven efter materialets natur. Ett sprödare material (sten) föranleder en högre konsol-form .(fig. 3, A och B), än fallet är med ett Fig. 3. segare (trä; fig. 3 C). Ett material, som kan erhållas i stora block, låter utarbeta sig enligt typ A i fig. 3 af ett skift; i annat fall måste konsolen byg:?as uf dera skift, såsom typ B i fig. 3, o. s. v. Vår svenska byggnadstekniska terminologi är synnerligen fattig i jämförelse med den franska, ur hvilken vi lånat en mängd ord. Den omfattande och i af seende på form högst varierande grupp af bygg- A B Fig. 4. Badsdetaljer, som vi enligt ofvan angifna definition sammanföra under den gemensamma, från franskan lånade, benämningen kwnsul eller på svenska krag-sten, ha fransmännen uppdelat i flera grupper eller typer med hvar och en sin särskilda etikett. Sålunda är benämningen console förbehållen endast åt den icke blott på framsidan, utan äfven på sidorna orne-rade konsol, som vi redan hos grekerna finna utsökt representerad i en dörromfattning på ErechtheioO (fig. 4 A) och sådan den sedermera förekommer hos Fig. 5. romarna, under renässansen (fig. 5) barocken och allt intill våra dagar (fig. 4 B, C). En särskild grupp af dessa konsoler kallas mw////on.s-, omfattande de under hängnlattan sittande konsolerna i den romersk-korintiska och den s. k. kornposita-kolonnordnin-gens gesiiiis (se P el a ro r d n i n g). Denna be- Fig. 6. nämning användes äfven bland svenska arkitekter och i samma omfattning. Den under medeltiden oftast förekommande konsoltypen rned parallella och vertikala oornerade sidor och fasaden slät eller ornerad kalla fransmännen corbcau och vi krayslcn i inskränkt bemärkelse (fig. 6 A B C). För konsoler af den typ, som i sin enklaste form Ord, som saknas under K, torde sökas under C.