Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 851-852 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstanz-kansliet - Konstapel - Konstapelmat, sjöv. förr bruklig benämning på biträde till konstapel ombord. Se Konstapel. - Konstatera - Konstauktion. Se Konsthandel. - Konstberidare - Konstbyggnad. Se Järnvägsbyggnad. - Konstdikt - Konstellation - Konsten i skolan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erik af Pommern samt för åtskilliga kyrkliga
myndigheter och korporationer i Sverige, bl. a. Vadstena
kloster. Också behandlades på kyrkomötet flera
ärenden af intresse för den svenska kyrkan. Ett
sådant var genomdrifvandet af tre svenskars upptagande
bland helgonens tal, nämligen biskoparna Nils
Hermansson i Linköping och Brynjulf i Skara samt
nunnan Ingrid från Skenninge. Man lyckades åstadkomma
en undersökning i saken, men hufvudfrågan
förblef oafgjord. Däremot bekräftade konsiliet den
heliga Birgittas kanonisation. Men att på kyrkomötet
genomdrifva den önskade stadfästelsen på
Vadstena klosterregel förmådde klostrets ombud ej.

Se von der Hardt, ”Magnum oecumenicum
Constantiense concilium” (1700), Finke, ”Forschungen
und quellen zur geschichte des Konstanzer konzils”
(1889) och ”Acta concilii Constantiensis” I (1896),
Hübler, ”Die Konstanzer reformation und die
konkordate von 1418” (1867), Lenz, ”König Sigmund
und Heinrich V von England” (1879), Bess, ”Zur
geschichte des Konstanzer konzils” (1891), Fromme,
”Die spanische nation und das Konstanzer konzil”
(1896), Wylie, ”The council of Constance to the
death of John Hus” (1900), samt Höjer, ”Studier i
Vadstena klosters historia” (1905).
T. H–r.

Konstapel (eng. constable, urspr. samma ord som
konnetabel; se d. o.) är i Sverige benämning dels
(liksom i England) på de lägste polistjänstemännen
(polisbetjänterna), dels på det till manskapet hörande
underbefälet inom artilleriet (motsvarande korpral
vid de öfriga vapnen). Vid flottan är konstapel
benämning på underofficerare af 2:a graden vid
artilleri-, ekonomi- och minörstaterna. Underbefälet
af 1:a graden vid dessa stater benämnes
flaggkonstaplar. Konstaplar (underofficerare och
äfven underofficerskorpraler) tjänstgöra ombord som
artilleri- (uppbörds-), min- (uppbörds-) och
förrådskonstaplar. – Underbefäl i nummer vid flottans forna
artillerivolontärregementen kallades konstaplar och
lärkonstaplar. De nuv. flaggkonstaplarna vid
artilleristaten motsvarades då af styckjunkare l.
fältväblar, konstaplarna af sergeanter och furirer l.
arklimästare. Jfr Arkli, Flaggunderofficer
och Underbefäl. – Å handelsfartyg förekommer
konstapel som benämning på den person, som
ombord har bestyr med provianten. Benämningen
konstapel förekom i Sverige redan på 1500-talet och
nyttjades då vanligen om allt underbefälet vid
artilleriet.
H. W–l.

Konstapelmat (af eng. mate, medhjälpare), sjöv.,
förr bruklig benämning på biträde till konstapel
ombord. Se Konstapel.

Konstatera (fr. constater, antagligen af lat.
constat, det står fast), fastställa, intyga riktigheten af,
sanna, styrka, vitsorda.

Konstauktion. Se Konsthandel.

Konstberidare, urspr. ryttare, som på cirkus
uppvisade ridning i s. k. höga skolan (se Ridkonst).
Konstberidare och skolryttare ha emellertid blifvit
nästan skilda begrepp, ty ridningens uppgift på
cirkus, att roa den stora allmänheten, har där
framkallat prestationer, som ej ha mycket gemensamt
med den verkliga ridkonstens principer. Ja, ordet
konstberidare har stundom uppfattats t. o. m. som
liktydigt med akrobat; s. k. konstberidare, som
knappast ha en aning om verklig ridning, applåderas
af allmänheten, och, då cirkuspubliken icke kunnat
roas af den korrekta ridkonstens enkla former, kan
man få se äfven ganska framstående ryttare lätt
förfalla till att på cirkus visa endast konststycken, som
mycket litet ha att göra med ridkonst, t. ex. knäfall,

Konstberiderska (”knäfall”).

se fig., eller spansk skridt och traf, hvarvid hästen med
styf nacke, raka hasar och släpande bakben sprattlar
högt i luften med krampaktigt sträckta framben,
eller pesad (se d. o.), som ej blir annat än en vanlig
stegring på styf va bakben, eller kapriol (se d. o.),
som blir blott ett våldsamt störsprång, o. s. v. Medan
den verklige skolryttaren sitter så stilla i sadeln och
använder så fina ”hjälper”; att åskådaren skulle
kunna tro, att hästen gör allt af sig själf, ser man
vanligen konstberidaren med vidlyftiga rörelser kasta
sig hit och dit i sadeln för hvarje steg hästen skall
taga eller vid hvarje galoppombyte; gör han det
ej, märker publiken kanske knappast, hvad som
presteras, och applåden uteblir. Å andra sidan
har det dock städse äfven i cirkus uppträdt
framstående såväl ryttare som ryttarinnor, hvilka kunnat
göra skäl för namnet konstberidare och
konstberiderska.
B. C–m.

Konstbyggnad. Se Järnvägsbyggnad.

Konstdikt, motsats till folkvisa (se Folkvisor).

Konstellation (lat. constellātio, af con, tillsammans,
och stella, stjärna). 1. Astron. Stjärnbild
(se d. o. och Stjärna). – 2. Astrol.,
en ställning af himlakropparna i förhållande till
hvarandra, till horisonten o. s. v. Dessa konstellationer
lades till grund för de astrologiska förutsägelserna.
–3. Psyk., de samtidigt verkande orsakerna inom
själslifvet. Särskildt kallas så den sammanställning
af flera idéassociationer, hvilka tillsammans orsaka
reproduktionen af en föreställning. Jfr Idéassociation.
1–2. B–d. 3. S–e.

Konsten i skolan, en förening, stiftad i Stockholm
1897 för de svenska skollokalernas prydande
med konstverk. Liknande föreningar ha med
Stockholmsföreningen till förebild bildats både i Göteborg
och i södra Sverige. Idén har dessutom, ofta med
rikare resurser, realiserats förut. Första gången det
skedde var redan 1891 i Göteborgs Nya elementarläroverk
för flickor, där K. Larsson på P. Fürstenbergs
bekostnad prydde hela trapphuset med
väggmålningar ur svenska kvinnans lif. Äfven andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>