861 Konstituerad-Konstitutionsutskottet 862 Konstituerad (revisionssekreterare e. d.), tillsatt medelst konstitutorial. - Konstituerad officer, underofficer eller underofficerskorpral, kofferdikapten, styrman eller annan privat sjöman, som vid mobilisering förordnas att tjänstgöra som officer, underofficer eller underofficerskorpral vid marinen. Konstituerande församling (se K o n s t i t u e r a), en representation, som af egen maktfullkomlighet skapar en statsförfattning; grundlagstiftände församling. Namnet är särskildt fäst vid de franska grundlagstiftande församlingarna 1789-91 och 1848 (jfr Frankjike, sp. 1152 och 1160). Konstitution (lat. constitutio, sammansättning, beskaffenhet; fastställande). 1. Med., dels kroppens allmänna beskaffenhet (t. ex. god eller dålig kroppskonstitution), dels den allmänna karaktären hos de på en viss ort eller under en viss tid rådande sjukdomarna, s. k. sjukdomskonstitution (lat. constitutio epidémica). - 2. Statsr., statsförfattning, grundlag (se dessa ord). - 3. Kyrkohist., namn på vissa kyrkliga lagar och författningar (con-slitutiönes ecclesiafsticcK). Som konstitutionen framför andra brukar betecknas den 'af Klemens XI mot jansenismen 8 sept. 1713 utfärdade bullan Unigenitus (se J a n s e n i u s). En annan berömd kyrklig konstitution är Gregorius X:s 1274 utfärdade stadga för påf vevalet (se K o n k l a v). Den civilkonstitution för prästerskapet, som konstituerande nationalförsamlingen 12 juli 1790 antog, skapade en ny författning för franska kyrkan. Enligt densamma sänktes de franske biskoparnas antal från 130 till 83, m. a. o. en för hvarje departement. Domkapitlen afskaffades, i stället förordnades vid biskopens sida ett antal vikarier, som skulle utgöra hans råd och hvilkas yttrande han vid utöfvandet af sin biskopliga jurisdiktion var skyldig att inhämta. Biskoparna valdes af samma valmän, som utsago departements-församlingen, insattes af metropoliten eller provinsens äldste biskop och fingo ej söka bekräftelse för sitt val hos påfven. Församlingsprästerna utsagos af distriktets valberättigade medborgare oafsedt deras bekännelse. Rörande den roll, som denna civilkonstitution och påbudet om biskopars och prästers skyldighet att aflägga ed å densamma spelat i franska revolutionens historia, se Frankrike, sp. 1152, samt De la Gorce, "Histoire religieuse de la revolution fra^aise", I (1909). Om de apostoliska konstitutionerna se d. o., Om Cla rendon-konstitutionerna se Clarendon-Gastle. - 4. Kem., det sätt, på hvilket, enligt hvad man föreställer sig, atomerna i en molekyl af någon förening äro grupperade, således m o l e-kylarstruktur 1. molekylarbyggnad. Formler, som utvisa denna, benämnas k o n s t i t u-tionsformler, rationella formler 1. strukturformler till skillnad från empiriska formler, som uttrycka blott sammansättningen enligt analysresultatet. Konstitutionsformlerna ange endast atomernas gruppering utan hänsyn till deras anordning i rymden. Denna senare uttryckes genom de s. k. konfigurationsformlerna. 1. (J. E. J-n.) 3. T. H-r. 4. P. T. C.* Konstitutionalrsm, den form af statsstyrelse, enligt hvilken regeringen utöfvas efter en af regen-tens ensidiga vilja oberoende grundlag; statschefens samvetsgranna iakttagande af grundlagens stadgan- den och anda. Se K o n s t i t u t i o n e 11. Jfr A b-solutism och Despotism. Konstitutionell (se Konstitution), som har afseende på konstitutionen. 1. Med. Konstitutionell kallas en sjukdom, som angriper kroppen i dess helhet, t. ex. syfilis, i motsats till lokala åkommor. - 2. Statsr., grundlagsenlig, grundlagsbestämd. Konstitutionell kallas den monarkiska statsform, enligt hvilken regentens styrande makt är bestämd och begränsad af en utaf regentens ensidiga vilja oberoende, till skydd för den medborgerliga friheten stiftad lag, "konstitution" 1. grundlag, i motsats till absolut eller autokratisk monarki, enligt hvilken styrelseform statsmaktens utöfvare allena eger all lagstiftning, äfven rätten att stifta grundlag. Konstitutionellt säges äfven själfva styrelsesystemet vara, då det föres i den riktning och den anda, som grundlagen anger, om ock de formella lagbuden ej ovillkorligen påbjuda ett sådant förfarande eller lägga hinder i vägen för ett motsatt. - Konstitutionella kartan (fr. Charte constitu-tionelle). Se Frankrike, sp. 1158-59. - Konstitutionella stadgar, sådana förordningar eller stadgar, hvilka, innehållande närmare reglementariska föreskrifter, supplera vissa grundlagsbestämmelser och hvilkas utfärdande är i grundlag påbjudet. Sådana äro i Sverige de i R. F. §§ 6, 17, 21, 22, 25, 28, 30, 33, 37, 43, 49, 72, 74, 75, 79, 96, 106, 111 samt R. 0. §§ 6, 8, 18, 37, 38, 72, 78 påbjudna lagar, stadgar, instruktioner och reglementen. Dessa stadgar bestämmas dels af konungen allena, dels af konung och riksdag, dels af riksdagen allena, alltefter föremålets beskaffenhet. Viktigast bland de s. k. konstitutionella stadgarna äro departementsstadgan, lagarna om Högsta domstolen, Regeringsrätten och Lagrådet, om val till riksdagens kamrar och utskott, om Riksbanken samt om Rikets vapen och flagga, Riddarhusordningen, Kyrkomötesförordningen, justitieombudsmannens instruktion, naturalisationslagen, ansvarighetslagarna för statsrådets ledamöter och för riksdagens fullmäktige i banken och i Riksgäldskontoret samt reglementena för dessa. Ehuru ej omtalad i grundlagarna, plägar äfven' konungaförsäkran (fastställd genom riksdagsbeslut 1810) räknas till de konstitutionella stadgarna (se Konungaförsäkran). 1. F. B.* 2. H. L. R. (S. B.) Konstitutionsformler, kem. Se Konstitution 4. Konstitutionsutskottet, statsr., är det första af de ständiga utskott, hvilka tillsättas för ärendenas beredning inom svenska riksdagen, och består af 10 ledamöter från hvardera kammaren. Det leder sitt ursprung från det konstitutionsutskott, som vid 1809 års riksdag tillsattes för att utarbeta förslag till det nya statsskicket, och genom 1809 års R. F. blef det ett ständigt utskott. Under det att förut sådana funnits för andra riksdagsärendens beredande, skapades först härigenom ett fast och särskildt utskott för behandling af frågor om grundlagsförändringar. Genom en grundlagsändring 1909 har utskottets befogenhet utsträckts äfven till vissa andra lagfrågor. Då 1809 års grundlagsstiftare ansågo sig böra å ena sidan återställa den kontrollerande och statsförfattningens helgd öfvervakande myndighet, som gått förlorad under statsskicket före 1809, men å andra sidan förekomma de missbruk af denna makt, som Ord, som saknas under K, torde sökas under C.