867 Konstnärsgillet bildades på initiativ från båda partierna 19 aug. 1890 Svenska konstnärernas förening (se d. o.). Emellertid uppstodo snart nya stridigheter. Då akademien, som 1890 fått statsanslag till ombyggande af sitt hus, där beredde rum för en omfattande utställningsvåning, kröp konstnärskårens tilltänkta expositionsbyggnad ihop till den lilla utställningslokal, som inreddes i "Konstnärshuset". Konstnärsförbundets ställning inom Svenska konstnärernas förening var från första början oklar, och då denna förening nekade att hos akademien begära vissa af förbundet preciserade reformers genomförande, så skedde en definitiv brytning mellan de båda grupperna. Konstnärsförbundet, som i slutet af 1890 ställt sig afvisande till det från akademien gjorda erbjudandet att under 2 månader årligen kostnadsfritt ställa utställningslokalen i akademiens nya hus till den organiserade svenska konstnärskårens förfogande för en årlig allmän utställning, förband sig nu att ej deltaga i Svenska konstnärernas förenings utställningar. Förbundet - betydligt re-duceradt till sitt medlemsantal, men onekligen mera homogent än ditintills - stred under de nu följande åren hufvudsakligen för sin rätt att, då det deltog i större utställningar, uppträda som egen grupp och med egen jury - en anordning, som första gången fullt konsekvent genomfördes vid utställningen i München 1901 och som sedan upptogs äfven af andra svenska konstnärskorporationer. Under 1890-talet anordnade förbundet egna utställningar i Stockholm 1890, 1891, 1894, 1895, 1898 och 1899, i Göteborg 1891, 1892, 1896, i Köpenhamn 1892 och i Helsingfors 1899. I de stora utställningarna i Chicago 1893, Berlin 1896 och Stockholm 1897 deltog förbundet med egen jury. Vid världsutställningen i Paris 1900 anordnade förbundet den svenska konstafdelningen. Sedan deltog förbundet som fullt själfständig grupp i utställningar i MUnchen 1901, Krefeld 1902, Hälsingborg 1903, anordnade med stor framgång en utställning i Köpenhamn 1903, vidare en omfattande och märklig "Minnesutställning" i Stockholm 1905 och senast en utställning i Berlin (okt. 1910). Dessutom höllos under denna tid smärre grupp- eller separatutställningar i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kristiania och upprepade gånger i Uppsala. Däremot har förbundet sedan 1903 konsekvent afhållit sig från deltagande i allmänna utställningar såväl i Sverige som i utlandet. Förbundet räknade 1886 sitt medlemsantal tiU 92. Under 1890 uppgår antalet till 96. Efter den då utbrytande schismen är antalet betydligt redu-ceradt, 1900 uppgår det till 29 och i dec. 1910 till 21. Bland förbundets mest verksamma medlemmar under dess äldre skede äro Arborelius, Lindman, H. Hörlin, K. Möller, Hasselberg, Pauli, Bergh, Nordström, Kreuger, Thegerström, Zorn och K. Larsson. E. Josephson, som var. själen i opponentrörelsen, utgick ur förbundet redan på våren 1887. Af de äldre medlemmarna kvarstå som förbundets nuv. stamtrupp Acke, Bergh (förbundets sekreterare), Kr. Eriksson, E. Jansson, Kreuger, Liljefors, Nordström (ordförande), men flera af de utgångne (Larsson, Zorn, Pauli o. a.) ha fortfarande deltagit i några af förbundets utställningar; i Köpenhamn 1903 deltog äfven prins Eugen. I förbundets verksamhet från dess uppkomst har ett afsevärdt antal af Sveriges betydande samtida konstnärer tagit del, och förbundets insats i vårt konstlif har utan all fråga varit af verkligt stor betydenhet. Förbundet startade 1891 en skola, som fortgick till Kreuger. Kr. Eriksson. E. Jansson. Nordström (ordf.). Thegerström. K. Bergh. Konstnärsförbundets styrelse, oljemålning af E. Bergh 1903. (Nationalmuseum, Stockholm.) 1896 och sedan 1899-1901 och 1905-08. Undervisning har lämnats af Bergh, Hasselberg, Zorn, Kr. Eriksson, Nordström, Jansson, Kreuger, Thegerström, Gerle m. fl. och af d:r Knut Kjellberg (i anatomi). Elevantalet vid den sista kursen var 31 manliga och 9 kvinnliga. En del af dessa f. d. elever debuterade inför allmänheten med "De ungas utställning" våren 1909. Förbundet utgaf "Konstnärsförbundets årshäfte" (teckningar, men äfven text af Bergh, Acke, Nordström m. fl.) 1902 och 1904. Förbundets verksamhet är från dess medlemmars synpunkt belyst af R. Bergh, "Hvad vår kamp gällt" (1905) och G. Pauli, "Konstnärsförbundet" (i "Ord och bild", s. å.). Om akademiens ställning till oppositionen se L. Looström, "Minne öfver... frih. Johan Nordenfalk" (1909). En porträttgrupp ai förbundets styrelse, målning af R. Bergh (1903), finnes i Nationalmuseum (se fig.). G-g N. Konstnärsgillet stiftades i Stockholm 31 dec. 1845 på initiativ af N. M. Mandelgren i afsikt att bilda en föreningspunkt mellan de splittrade konst- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.