Konstnärshuset-Konstruktion 870 intressena och "genom en fri utveckling af idéer tillfredsställa behofvet af en mera omfattande estetisk odling". Gillets första sammankomst hölls 27 jan. 1846, då 73 ledamöter antecknat sig. I början af 1848 var ledamöternas antal 483. Gillet sammanträdde 207 gånger; därvid höllos omkr. 370 föredrag, 33 teatraliska föreställningar samt 218 musik-och sångföredrag. Dessutom anordnades 57 tablåer och 154 målningsutställningar. Ordförande voro G. R. Rabe, K. A. Wetterbergh, G. 0. Hyltén-Cavallius, G. H. Mellin, A. E. Holmberg m. fl. Sekreterare var nästan hela tiden V. Malm. I estetiskt afseende märklig var den riktning åt en nordisk konst, som inom gillet gaf sig ett fullt och omisskänneligt uttryck. Gillet ville ej blott vara en sammanslutning af konstens vänner och utöfvare, utan tillika utgöra protest mot de föråldrade åsikter och den slentrian, som konstakademien ansågs omhulda. Ett kraftigt inflytande af gillets fosterländska riktning rönte i synnerhet Blommér. För en vidgad kunskap om äldre tiders måleri samt en jämförelse mellan svensk och utländsk konst verkade nitiskt V. Wohlfahrt genom de utställningar han 1847-51 föranstaltade. "Konstnärsgillets album", utg. af V. Malm (7 häften), utgöres af litografier efter taflor, hufvudsakligen af konstnärer, som tillhörde gillet. I början af 1850-talet mattades intresset för gillets förhandlingar alltmer, sedan de idéer, för hvilka det var ett uttryck, gjort sig allmännare gällande. Så beslöts 1854 Konstnärsgillets upplösning. En varaktig minnesvård hade det rest sig, då ur dess led redan 1847 bildades Artisternas och litteratörernas pensionsförening, som ännu fortvarar och förfogar öfver betydliga fonder. -rn. (G-g N.) Konstnärshuset. Se Konstnärsklubben. Konstnärsklubben i Stockholm stiftades 11 okt. 1856 på initiativ af J. K. Boklund och med ändamål att föra konstnärerna tillsamman och lära dem

Konstnärshuset i Stockholm. trifvas med hvarandra. Tack vare i främsta rummet F. V. Scholander lifvades sammanträdena af sång, improvisationer och små dramatiska prestationer. Större fester höllos vid jul och vår eller af annan anledning. Något annat ändamål än att befrämja ett godt kamratskap hade klubben ej, förrän då 1882 fråga väcktes om åstadkommandet af ett konstnärshus med utställningslokal. Därmed fick samfundet en ny uppgift. Genom samverkan mellan klubben och Konstnärsförbundet och sedan Svenska konstnärernas förening blifvit bildad, anskaffades på lotterivägen medel till bygget, och 1899 stod Konstnärshuset färdigt, fastän dess utställningslokal visserligen ej var sådan, som man drömt sig den. Belägen vid Smålandsgatan n:r 7, omfattar byggnaden (se fig.), förutom en utställningssal, styrelse- och klubblokaler m. m. Svenska konstnärernas förening är husets egare. Förutom att den tog initiativet till Konstnärshuset, åstadkom Konstnärsklubben 1888 bildandet af Svenska konstnärernas understöds- och sjukhjälpsförening samt startandet af publikationen "Jul" (se dessa ord), som utkommit fr. o. m. 1888. En teckningssamling, "Konstnärsklubbens tioårsal-bum", utkom 1898. Klubben, som har fri lokal i Konstnärshuset, eger en liten samling konstverk, till större delen gåfvor af medlemmar, och ett litet bibliotek. F. n. (1910) räknar klubben 258 medlemmar. - Se G. Nordensvan, "Konstnärsklubben 1856- 1906", illustrerad festskrift vid 50-årsfesten 11 okt. 1906. G-g N. Konstnärskoloni. Se Koloni. Konstnärsrätt. Se Eganderätt 2. Konst- och nyhetsmagasin. Se Magasinför konst, nyheter och moder. Konstriktion (lat. constri'ctio), hopsnörning, sammandragning, insnörande; i med. namnes så förfaringssättet med Esmarchs binda (se d. o.). Konstruera (lat. constru'ere) sammanfoga till ett ordnadt helt, bygga, uppföra; sammanfoga ord till en mening; göra utkast till, förfärdiga modellen till, rita, upprita (t. ex. konstruera en sexhörning); söka gifva en filosofisk förklaring af verkligheten genom att med schematisk följdriktighet på densamma tillämpa vissa abstrakta principer; på ett konstladt och abstrakt sätt genomföra vissa älsklingsteorier vid förklaringen af historiska företeelser, äfven med fara att göra våld på fakta. Se vidare Konstruktion. - Konstruktiv, tjänande till att sammanhålla delarna af ett helt; i byggnads-konsten sådan del af en byggnad, som (i motsats till dekorativ) är nödvändig för att gifva densamma stabilitet och hållfasthet. - Konstruktör, en person, som sysselsätter sig med att konstruera byggnader, maskiner, skepp o. s. v. Konstruktion (lat. constru'ctio, byggnad), sammansättning, byggnad, anordning, plan; ritning; konstruerande på filosofiens eller historiens område. - 1. Mat., sammanfattningen af de ritningar, som äro nödvändiga för att bevisa ett teorem eller riktigheten af en problemlösning. - 2. Språkv, a) I etymologien eller den språkliga morfologien framställningen af sådana teoretiska ordformer, som icke kunnat påvisas i urkunder eller lefvande tal, men som på något vis förutsättas af andra faktiskt gifna former, eller till hvilka man af dessa ledes. Man-kan konstruera bakåt, genom att ur en yngre ordform aflägsna följderna af yngre språklagar, eller Ord, som saknas under K, torde sökas under C.