883 Konsularagent-Konsularförvaltning 884 handelssamfärdseln. Eättigheten att tillsätta konsuler är beroende på öfverenskommelse emellan den stat, som tillsätter konsuln, och den, i hvilken han skall ha sin verksamhet, och den plägar därför förbehållas i fördrag. Utnämningen sker genom en skrifvelse, som kallas lettre de provision ("fullmakt"); och för att konsuln skall kunna utöfva sina funktioner, fordras samtycke af den stat, där han är anställd, hvilket ges genom en särskild akt, s. k. exe-quatur (seExekvatur) eller placet (se d. o.). Konsuler kunna vara undersåtar i den stat, som utnämner dem (consules missi, "utsända konsuler"), eller i den, där de utnämnas (consules electi, "valda konsuler"). Med af seende på omfånget och arten af sin verksamhet benämnas de generalkonsuler, konsuler och vicekonsuler, hvarjämte äfven förekomma s. k. konsularagen-ter ni. fl. Enligt nu gällande svenska konsulatförordning af 24 sept. 1906 förrättas konsulsgöromålen af g e-neralkonsuler, konsuler och vicekonsuler med biträde af konsulatråd, kanslister och handelsattachéer. I allmänhet utöfvar beskicknings-chef tillika generalkonsulsbefattning; endast i England och Ryssland (Helsingfors och Petersburg) finnas särskilda svenska generalkonsuler, och likaså finnas särskilda generalkonsuler i vissa länder, där Sverige saknar beskickning, hvarjämte konsuler kunna erhålla titel af generalkonsul. Generalkonsul lyder omedelbart under ministern för utrikesärendena och har högsta ledningen af konsulatväsendet i det land, där han är anställd; finnes konsulatråd vid beskickning, hvars chef är generalkonsul, har konsulatrådet i hufvudsak samma uppgifter som en generalkonsul. Konsulatråd finnas f. n. i Frankrike och Tyskland. Konsulerna ha hvar och en sitt bestämda distrikt, hvaraf viss del kan tilläggas en vicekonsul som dennes särskilda distrikt, dock att vicekonsul i allmänhet är skyldig biträda sin närmast öfverordnade inom hela hans verksamhetsområde. Konsulaten, däri inbegripna generalkonsulat och vicekonsulat, äro antingen lönade eller olönade: de förra innehas af yrkeskonsuler som consules missi, de senare af å platsen boende köpmän eller andra lämpliga personer, vare sig svenska eller utländska undersåtar, som consules electi. Af öfriga tjänstemän är det blott kanslister, som icke måste vara svenska undersåtar. Generalkonsuler och konsuler, olönade såväl som lönade, konsulatråd och lönade vicekonsuler utnämnas af konungen i statsrådet, öfriga konsulattjänstemän af ministern för utrikesärendena. Styrelsen af konsulatväsendet utöfvas genom ministern för utrikesärendena; i vissa fall stå konsulaten i omedelbar förbindelse med Kommers-kollegium. Aflöning utgår till lönade konsulstjänstemän med lön och därjämte i vissa fall hyresbidrag och ortstillägg till olika belopp. Olönade konsuler uppbära utan redovisning stadgade afgifter för förrättade ämbetsåtgärder och kunna erhålla kontors-kostnadsersättning, hvarjämte ersättning lämnas såväl dem som de lönade konsulerna för vissa utgifter och kostnader enligt godkända räkningar. Se vidare Konsularförvaltning. 1. R. Tdh. 2 o. 3. (S. B.) 4. Rid. Konsuläragent. Se Agent och Konsul 4. Konsulardomare. Se Konsularjurisdik-tion. Konsularförvaltning kallas den gren af utrikesförvaltningen, som afser att å stället bevaka en viss stats och dess undersåtars judiciella, administrativa och ekonomiska intressen i ett annat land, särskildt hvad handel, sjöfart, industri och andra näringar angår. Konsularförvaltningen handhas af särskilda konsuler (se d. o.) i olika grader. Enligt svenska konsulatförordningen af 24 sept. 1906 med därtill hörande konsulatinstruktion af 27 april 1908 har konsul att på sätt och inom gränser, som gällande traktater anvisa, göra sig noga underrättad om verksamhetslandets lagstiftning, så-vidt den kan beröra svenska undersåtar och intressen, äfvensom alla de tilldragelser och förhållanden i afseende på förvaltning, handelsvägar, köpmansbruk o. s. v., som kunna antagas of va inflytande på Sveriges näringslif, särskildt på afsättningsmöjlig-heterna för svenska varor och på främjandet af svensk företagsamhet därstädes. Förfrågningar från svenska myndigheter skall konsul efter bästa förmåga besvara och likaledes i den utsträckning, som är förenlig med hans uppgift att tillvarataga Sveriges intressen, tillhandagå svenska undersåtar med sakliga upplysningar i ekonomiska ämnen, dock blott efter eget godtfinnande, såvidt upplysning begäres om firmors eller enskilda näringsidkares soliditet och köpmannaanseende. Konsul skall i tvifvelaktiga fall underställa saken vederbörande svenska beskickning och skriftväxlar i öfrigt direkt med ministern för utrikesärendena och i regel genom denne med andra myndigheter inom Sverige, dock att direkt förbindelse eger rum med Kommerskollegium i vissa frågor (hufvudsakligen fallande under sjölagen samt ang. utvandrare och farsoter). Vid hvarje konsulat skall finnas bl. a. Sveriges flagga (före 1905 utgjordes den s. k. konsulatflaggan af unionstecknet) samt vanligen äfven svenska riksvapnet, anbragt å lokalen. Konsulatets arkiv skall hållas afskildt, särskildt när konsuln tillika som olönad drifver yrke eller näring. Körande sin förvaltning har konsul att afge ämbets-berättelser, såväl tillfälliga som årliga, de förra omedelbart sedan den tilldragelse inträffat, som gett anledning till inberättandet. Med afseende på svenska handelsfartyg och svenska sjöfarande har konsul särskilda befogenheter och skyldigheter såväl vid besök å ort inom konsuls verksamhetsområde som vid fartygs förolyckande utanför kusten, dess bärgning, försäljning m. m. Begås brott ombord å svenskt fartyg eller rymmer någon af fartygsbesättningen, åligger det konsul att ingripa, hvarvid han i vissa fall har äfven häktnings- och hemsändningsrätt. I tvister mellan befälhafvare och besättning skall konsul söka förlika parterna och stundom i egenskap af skiljemän t. v. afgöra tvisten. Kommer sjöman å utrikes ort i behof af understöd, skall konsul taga hand om honom och tillse, att han efter omständigheterna erhåller nödig vård och understöd på dens bekostnad, som vederbör. Har annan svensk undersåte råkat i nöd, bör understöd lämnas endast i tvingande fall. Aflider svensk sjöman, åligger det konsul att ordna om begrafning, omhändertagande af kvarlåtenskap o. s. v. Äfven då annan svensk undersåte aflider, särskildt i Ryssland enligt konvention 9 april 1889, skall konsul taga viss befattning med begrafning, bouppteckning o. d. Konsul skall äfven verka som notarius publicus, visera pass och i viss utsträckning förmedla post- och telegrafförsändelser Ord, som saknas under K, torde sökas under C.