Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsul. 4. Numera förstås med - Konsularagent. se Agent och Konsul 4. - Konsulardomare. Se Konsularjurisdiktion. - Konsularförvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Konsularagent-Konsularförvaltning
884
handelssamfärdseln. Eättigheten att tillsätta konsuler
är beroende på öfverenskommelse emellan den stat,
som tillsätter konsuln, och den, i hvilken han skall
ha sin verksamhet, och den plägar därför förbehållas
i fördrag. Utnämningen sker genom en skrifvelse,
som kallas lettre de provision ("fullmakt"); och
för att konsuln skall kunna utöfva sina funktioner,
fordras samtycke af den stat, där han är anställd,
hvilket ges genom en särskild akt, s. k. exe-quatur
(seExekvatur) eller placet (se d. o.). Konsuler
kunna vara undersåtar i den stat, som utnämner
dem (consules missi, "utsända konsuler"), eller
i den, där de utnämnas (consules electi, "valda
konsuler"). Med af seende på omfånget och arten
af sin verksamhet benämnas de generalkonsuler,
konsuler och vicekonsuler, hvarjämte äfven förekomma
s. k. konsularagen-ter ni. fl.
Enligt nu gällande svenska konsulatförordning
af 24 sept. 1906 förrättas konsulsgöromålen af g
e-neralkonsuler, konsuler och vicekonsuler med biträde
af konsulatråd, kanslister och handelsattachéer. I
allmänhet utöfvar beskicknings-chef tillika
generalkonsulsbefattning; endast i England och
Ryssland (Helsingfors och Petersburg) finnas särskilda
svenska generalkonsuler, och likaså finnas särskilda
generalkonsuler i vissa länder, där Sverige saknar
beskickning, hvarjämte konsuler kunna erhålla titel
af generalkonsul. Generalkonsul lyder omedelbart
under ministern för utrikesärendena och har högsta
ledningen af konsulatväsendet i det land, där han är
anställd; finnes konsulatråd vid beskickning, hvars
chef är generalkonsul, har konsulatrådet i hufvudsak
samma uppgifter som en generalkonsul. Konsulatråd
finnas f. n. i Frankrike och Tyskland. Konsulerna
ha hvar och en sitt bestämda distrikt, hvaraf
viss del kan tilläggas en vicekonsul som dennes
särskilda distrikt, dock att vicekonsul i allmänhet
är skyldig biträda sin närmast öfverordnade inom hela
hans verksamhetsområde. Konsulaten, däri inbegripna
generalkonsulat och vicekonsulat, äro antingen lönade
eller olönade: de förra innehas af yrkeskonsuler som
consules missi, de senare af å platsen boende köpmän
eller andra lämpliga personer, vare sig svenska
eller utländska undersåtar, som consules electi. Af
öfriga tjänstemän är det blott kanslister, som icke
måste vara svenska undersåtar. Generalkonsuler och
konsuler, olönade såväl som lönade, konsulatråd
och lönade vicekonsuler utnämnas af konungen i
statsrådet, öfriga konsulattjänstemän af ministern
för utrikesärendena. Styrelsen af konsulatväsendet
utöfvas genom ministern för utrikesärendena; i
vissa fall stå konsulaten i omedelbar förbindelse
med Kommers-kollegium. Aflöning utgår till lönade
konsulstjänstemän med lön och därjämte i vissa fall
hyresbidrag och ortstillägg till olika belopp. Olönade
konsuler uppbära utan redovisning stadgade afgifter
för förrättade ämbetsåtgärder och kunna erhålla
kontors-kostnadsersättning, hvarjämte ersättning
lämnas såväl dem som de lönade konsulerna för vissa
utgifter och kostnader enligt godkända räkningar. Se
vidare Konsularförvaltning.
1. R. Tdh. 2 o. 3. (S. B.) 4. Rid.
Konsuläragent. Se Agent och Konsul
4. Konsulardomare. Se Konsularjurisdik-tion.
Konsularförvaltning kallas den gren af
utrikesförvaltningen, som afser att å stället bevaka
en viss stats och dess undersåtars judiciella,
administrativa och ekonomiska intressen i ett annat
land, särskildt hvad handel, sjöfart, industri och
andra näringar angår. Konsularförvaltningen handhas af
särskilda konsuler (se d. o.) i olika grader. Enligt
svenska konsulatförordningen af 24 sept. 1906 med
därtill hörande konsulatinstruktion af 27 april
1908 har konsul att på sätt och inom gränser, som
gällande traktater anvisa, göra sig noga underrättad
om verksamhetslandets lagstiftning, så-vidt den kan
beröra svenska undersåtar och intressen, äfvensom
alla de tilldragelser och förhållanden i afseende
på förvaltning, handelsvägar, köpmansbruk o. s. v.,
som kunna antagas of va inflytande på Sveriges
näringslif, särskildt på afsättningsmöjlig-heterna
för svenska varor och på främjandet af svensk
företagsamhet därstädes. Förfrågningar från svenska
myndigheter skall konsul efter bästa förmåga
besvara och likaledes i den utsträckning, som är
förenlig med hans uppgift att tillvarataga Sveriges
intressen, tillhandagå svenska undersåtar med sakliga
upplysningar i ekonomiska ämnen, dock blott efter
eget godtfinnande, såvidt upplysning begäres om
firmors eller enskilda näringsidkares soliditet och
köpmannaanseende. Konsul skall i tvifvelaktiga fall
underställa saken vederbörande svenska beskickning
och skriftväxlar i öfrigt direkt med ministern
för utrikesärendena och i regel genom denne med
andra myndigheter inom Sverige, dock att direkt
förbindelse eger rum med Kommerskollegium i vissa
frågor (hufvudsakligen fallande under sjölagen samt
ang. utvandrare och farsoter). Vid hvarje konsulat
skall finnas bl. a. Sveriges flagga (före 1905
utgjordes den s. k. konsulatflaggan af unionstecknet)
samt vanligen äfven svenska riksvapnet, anbragt å
lokalen. Konsulatets arkiv skall hållas afskildt,
särskildt när konsuln tillika som olönad drifver yrke
eller näring. Körande sin förvaltning har konsul att
afge ämbets-berättelser, såväl tillfälliga som årliga,
de förra omedelbart sedan den tilldragelse inträffat,
som gett anledning till inberättandet.
Med afseende på svenska handelsfartyg och svenska
sjöfarande har konsul särskilda befogenheter och
skyldigheter såväl vid besök å ort inom konsuls
verksamhetsområde som vid fartygs förolyckande
utanför kusten, dess bärgning, försäljning m. m. Begås
brott ombord å svenskt fartyg eller rymmer någon af
fartygsbesättningen, åligger det konsul att ingripa,
hvarvid han i vissa fall har äfven häktnings- och
hemsändningsrätt. I tvister mellan befälhafvare
och besättning skall konsul söka förlika parterna
och stundom i egenskap af skiljemän t. v. afgöra
tvisten. Kommer sjöman å utrikes ort i behof af
understöd, skall konsul taga hand om honom och tillse,
att han efter omständigheterna erhåller nödig vård
och understöd på dens bekostnad, som vederbör. Har
annan svensk undersåte råkat i nöd, bör understöd
lämnas endast i tvingande fall. Aflider svensk
sjöman, åligger det konsul att ordna om begrafning,
omhändertagande af kvarlåtenskap o. s. v. Äfven
då annan svensk undersåte aflider, särskildt i
Ryssland enligt konvention 9 april 1889, skall konsul
taga viss befattning med begrafning, bouppteckning
o. d. Konsul skall äfven verka som notarius publicus,
visera pass och i viss utsträckning förmedla post-
och telegrafförsändelser
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
