Konsularjurisdiktion-Konsulsfonden till svenska sjömän och resande. För ämbetsåtgärder, som utföras på enskilda personers begäran eller för deras räkning, utgår afgift enligt särskild taxa af 24 sept. 1906; ang. godtgörelse för svenskt sjöfolks hemsändande är stadgadt i k. förordn. 12 april 1907. Däremot har den afgift, som under namn af kon-sulatafgift förr skulle erläggas af hvarje svenskt handelsfartyg, som lastade eller lossade eller både lastade och lossade i hamn, där svensk konsul var anställd, och som enligt § 103 i 1886 års konsulatförordning utgick med 6 kr. 35 öre per ton af fartygets af giftspliktiga dräktighet, upphört enligt k. kung. 7 dec. 1903. Bld. Konsularjurisdiktion kallas den domsrätt, som i vissa icke kristna länder utöfvas af kristna länders där anställda myndigheter, företrädesvis vid konsulaten. Ursprungligen uppkom denna konsulernas rätt genom sed och häfd, men den bekräftades efter hand genom uttryckliga aftal, kapitulationer (se d. o.), särskildt 1154 mellan Egypten och Pisa, 1453 mellan turkiske sultanen och Genua och 1454 mellan densamme och Venezia. Typisk för alla viktigare följande kapitulationer blef öfverenskommelsen 1535 mellan Turkiet och Frankrike, som sedermera i likhet med öfriga kapitulationer tid efter annan förnyades, ehuru benämningen förändrades från midten af 1700-talet. Äfven Sverige har afslutat dylika såväl med Turkiet och dess biländer (1737, förnyad senast genom handels- och sjöfartstraktaten 1862 och det 1863 utfärdade turkiska reglementet ang. konsulaten) som ock med Marokko, Persien, Kina och Siarn samt eger där fortfarande rätt till konsular-jurisdiktion, men däremot numera icke i Japan. Den svenska konsularjurisdiktionen har emellertid först genom lagen af 5 juni 1909 blifvit närmare reglerad och bestämd. Underkastade svensk kon-sularjurisdiktion äro principiellt dels svenska undersåtar och s. k. skyddslingar (personer, som äro ställda under Sveriges beskydd), dels andra utländska undersåtar, för såvidt fråga är om af dem begångna brott ombord å svenskt fartyg. Konsularjurisdiktionen utöfvas enligt nämnda lag af konsulardomare, hvartill konungen förordnar konsul eller annan för befattningen lämplig man, äfvensom af konsularrätt, hvilken består af konsulardomaren som ordf. och två af honom årligen i dec. för nästföl j ande år utsedda ledamöter (se härom lagens § 5). Vid utöfningen af svensk konsularjurisdiktion skall i allmänhet svensk rätt tillämpas, om än med vissa genom 1909 års lag bestämda afvikelser och särskilda tillägg, hvilka hufvudsakligast afse rättegångssättet och sättet för fullföljd af talan mot beslut, som af konsulardomare och konsularrätt meddelats, äfvensom för underställning af mål, som sålunda afdömts. Konsulardomaren är tillika öfverexekutor, utmätningsman och polismyndighet med rätt att utfärda nödiga ordningsföreskrifter och stadga böter för öfverträdelser däraf. Äfven den s. k. frivilliga jurisdiktionen utöfvas af honom. Beträffande förhållandet mellan olika länders konsular-domstolar och deras behörighet gäller i allmänhet regeln actor sequitnr forum rei, d. v. s. svarandens nationalitet eller skyddslingskap blir afgörande, och målet faller under dennes hemlands konsulardomstol, såvida ej, såsom stundom i civila mål skett, saken hänvisas till en blandad domstol. Är i brottmål undersåte i det land, där konsularjurisdiktion utöfvas, målsegande, tillhör domsrätten stundom den inhemska domstolen under medverkan af konsularmyndig-het, men oftast antingen en särskildt bildad domstol eller ock konsulardomstolen ensam; i civila mål gäller, när ena parten är inhemsk undersåte, oftast regeln actor sequitur forum rei eller ock afdömes målet af konsularmyndighet i förening med den in-hemske domaren, dock att mål rörande fastighet falla under judex rei sitce (domaren å den ort, där fastigheten är belägen), och att i många fall särskilda bestämmelser äro gifna. Rid. Konsularrätt. Se Konsularjurisdiktion. Konsulartribun. Se Tribun. Konsulat (lat. consulätus), en konsuls ämbete; den tid, hvarunder en (romersk) konsul utöfvade sitt ämbete; en konsuls ämbetslokal. Se Consolato del mar e, Konsul och Konsulatet. Konsulatafgift. Se Konsularförvaltning och Konsulsfonden. Konsulatet (fr. le consulat) brukar man kalla det skede af Frankrikes historia, tiden från 19 brumaire år VIII (10 nov. 1799) till 28 floréal år XII (18 maj 1804), då utöfvande makten i staten innehades af konsuler. Se Frankrike, sp. 1155-56, och Konsul 3. Konsulatflagg. Se Konsularförvaltning. Konsulatfrågan (no. konsulatsagen), den vanliga benämningen på en i den svensk-norska unionens upplösningshistoria djupt ingripande tvistefråga, som närmast rörde det från 1890-talets början starkt framträdande norska krafvet på upplösning af gemensamheten i de Förenade rikenas konsulatväsen och tillsättande af särskilda norska konsuler. Detta kraf blef småningom ett af de verksammaste medlen till hela unionens sprängning. Om konsulatfrågans historia se art. Sverige-Norge och (för tiden till 1898) S. Clason, ''Historisk redogörelse för unions-frågans tidigare skeden" (1898). Konsulatråd. Se Konsul 4. Konsulent (af lat. consu'lere, rådfråga), fack-tekniskt bildad person, som lämnar upplysningar och råd. Konsulenter benämnas sålunda de dels af staten, dels af hushållningssällskapen aflönade personer, som gå allmänheten till hända med upplysningar inom någon gren af landthushållningen. Konsulent är titel på ett af K. M:t för fem år i sänder förordnadt biträde åt styrelsen för Civilstatens änke- och pupillkassa (enl. reglementet 21 dec. 1907) vid bedömandet af pensionsfrågor från försäkringsteknisk synpunkt. Konsulsfonden 1. Konsulskassan. Konsulsfonden börjar under 1850-talet bli benämning på den del af Handels- och sjöfartsfonden (se d. o.), hvarmed Sveriges och Norges gemensamma utgifter för konsulatväsendet bestredos. Den ställdes 1858 som en särskild fond under Utrikesdepartementets förvaltning och benämndes från 1870-talet vanligen Konsulskassan. Inkomsterna utgjordes t. o. m. 1903 dels af statsanslag från såväl Sverige som Norge, alltsedan 1857 utgående efter proportionen 4 :3, dels af konsulat-afgifter, som från vissa (lönade) konsulat skulle ingå till kassan, samt af andelar i expeditionsafgifter vid konsulaten, dels af räntor. Det svenska statsbidraget, som t. o. m. 1869 utgick från Handels- och sjöfarts- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.