Konsumtionsföreningar-Konsumtionsskatt 890 sådana från landskommuner, föreligger i publikationen "Danske arbejderfamiliers forbrug", I o. II, 1900-01); af yrkesinspektionsverken i vissa tyska stater och af statistiska kontor i tyska stater och städer (det förnämsta resultatet föreligger i det af Kai-scrl. statistisches amt 1909 utgifna "Erhcbungen von wirtschaftsrechnungen minderbemittelter fami-lien im Deutschen reich", som meddelar 852 bearbetade budgeter); i Sverige på föranstaltande af Lorénska stiftelsen samt af Stockholms stads statistiska kontor, hvarifrån 150 hushållsräkningar blifvit offentliggjorda och vederbörligen behandlade i "Statistisk undersökning rörande lefnadskostnaderna i Stockholm åren 1907-08". - Vid sina ofvan omnämnda bearbetningar och sammanställningar kom Engel till följande slutsatser rörande konsumtionsutvecklingen, hvilka man plägar beteckna som Engcls lag: 1) Ju större inkomsten är, desto lägre varder den procentsats af utgifterna, hvilken går till näringsmedel. 2) Utgiftsprocenten till kläder är ungefär densamma vid växlande inkomster. 3) Den procent af utgifterna, som åtgår till bostad samt bränsle och lyse, är oföräuderligen densamma vid skilda inkomster. 4) I den mån inkomsten stiger, växa de relativa utgifterna till "öfriga ändamål". - Den första af dessa satser har i det stora hela bekräftats af de sedermera verkställda undersökningarna. Likaledes den sista; i all synnerhet stiga utgifterna till uppfostran och betjäning samt utbetalningarna i understöds- och besparingssyfte. F. ö. torde man kunna säga, att med växande inkomster sjunker utgifts-procenten för bostad, tills en viss gränsinkomst nås, hvarefter den förblir vid ungefär samma höjd eller också stiger. Däremot stiger i regel utgifts-procenten för kläder och dricksvaror samt för förströelser och kommunikationsmedel i allmänhet, tills en viss dylik gränsinkomst nås, hvarefter den blir stationär eller sjunker. De relativa utgifterna till bränsle och lyse förete en ganska jämn nedgångstendens. För förberedandet och insamlingen af dylika budgeter ges två hufvudmetoder, den intensiva och den exlensua. Mellan dem äro dock variationer till finnandes. Den förra utgöres af ett intimt studium af vissa hushåll under en längre eller kortare period. Inom hvarje hushåll företages i regel en inventering vid iakttagelseperiodens början och slut, noggrant upptecknas inkomsterna, deras källor etc. samt utgifterna, med angifvande af varuslag, kvantiteter, priser o. s. v. - allt mot bakgrunden af en mer eller mindre utförlig lefnadsbeskrifning af hushållets medlemmar. Denna metods förnämste representant är Le Play. En metod, som närmar sig den intensiva, förordades af Engel. Den består i utdelandet af hushållsböcker, försedda med anvisningar o. d. I dessa böcker införa under en viss period hushållsmedlemmarna själfva så omsorgsfullt som möjligt inkomster och utgifter, med uppgift om de inköpta föremålens art, kvantitet, priser etc. Denna metod har följts af bl. a. de statistiska byråerna och kontoren i Danmark, Tyskland och Stockholm. Den extensiva metoden, som särskildt odlats af Förenta staternas arbetsbyrå, består uti hopbringande - helst genom utskickade agenter med lämpliga blanketter - af så exakta uppgifter som möjligt från ett så stort antal hushåll som möjligt rörande deras inkomster och utgifter för olika grupper af konsumtionsändamål. Båda metoderna ha sina starka och svaga sidor. Bäst är nog, att de få komplettera hvarandra. För bearbetningen af det sålunda, efter den ena eller andra metoden insamlade materialet till social konsumtionsstatistik gäller det att finna en väg, på hvilken de säkraste jämförelsemåtten för olika hushålls olika utgifter kunna nås. Ducpétiaux utvalde fördenskull typiska familjer och ställde dem mot hvarandra. Sedermera har man lärt sig att förvandla hushållen till konsumtionsenhetcr alltefter deras medlemmars antal, kön och ålder. Förgångsmannen härvidlag var Engel. I anslutning till de af Quetelet utförda antropometriska beräkningarna konstruerade Engel en regelbundet stigande skala af konsumtionsenheter eller quets (efter Quetelet). Denna skala började med l quet för hvarje nyfödd mänsklig individ och steg med 0,i för hvarje år upp till ett maximum af 3,5 quets för mannen, fullvuxen vid 25 år, och till ett maximum af 3 quets för kvinnan, fullvuxen vid 20 års ålder. En annan metod är att sätta enhetstalet 0,i för både manliga och kvinnliga individer i åldern O-3 år och sedermera följa för hvartdera könet en åldersperiod efter åldersperiod stigande skala till l,o för mannen och 0,s för kvinnan vid 19 år och där-utöfver. För bedömande af vederbörande hushålls faktiska lefnadsvillkor är det ofta nog nödvändigt att ställa dessa budgeter i belysning af den beräknade fysiologiska näringsbalansen: de kvantiteter af ägghvita, fett och kolhydrat, förvandlade till värmeenheter eller kalorier, hvilka anses behöfliga för lifsuppe-hället, arbetsförmågan och utvecklingskraften hos fullvuxna och barn. Med denna - af fysiologerna skiljaktigt angifna - kalorisiffra mätes kalorivärdet pr konsumtionsenhet i de föreliggande budgeterna. (Jfr Födoämnen.) Litt.: De i texten nämnda arbetena jämte Engel, "Lebenskosten belgischer arbeiterfamilien friiher und jetzt" (i "Bulletin de l'Institut international de statistique", bd IX, 1895), C. Landolt, "Methode und technik der haushaltungsstatistik" (1894), B. Seebohm Rowntree, "Poverty, a study of town life" (1902j, R. C. Chapin, "The standard of living among workingmen's families in New York city" (1909), "Enquéte sur le régime alimentaire de 1065 ouvriers beiges" (publ. af "Institut de sociologie Solvay" 1910), U. von Feilitzen, "Tjänare, statare och torpare" (1890-92), E. 0. Hultgren och E. Landergren, "Untersuchung iiber die ernährung bei frei gewählter kost" (i "Hygiea", 1889) och "Untersuchung iiber die ernährung schwedischer arbeiter bei frei gewählter kost" (1891), Leffler, "Zur kentniss von den lebens- und lohnverhältnissen indu-strieller arbeiterinnen in Stockholm" (1897), P. Mombert, "Das nahrungswesen" (i "Handbuch der hygiene", 1904). Se f. ö. Bauer, "Konsumtion (nach sozialklassen)" i "Handwörterbuch der staats-wissenschaften", 3:e uppl. (1908 ff.). E. H. T. Konsumtionsföreningar. Se Kooperation. Konsumtionsskatt 1. Förbrukningsskatt, finansv., skatt, hvars erläggande är beroende af den skattskyldiges förbrukning. Konsumtionsskatten är antingen allmän, då hvarje persons förbrukning i sin helhet är föremål för skatten, eller speciell, då den utgår på grund af förbrukning af ett särskildt slag. Den senare formen är den vanligen förekommande. Man kan indela detta sistnämnda slag af konsum- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.