891 Konsumtionsskatt 892 tionsskatt dels efter de föremål, hvilkas förbrukning skatten är afsedd att träffa - hvarvid man har att skilja mellan nödvändighetsvaror, lyxartiklar och sådana förnödenheter, som intaga en plats emellan dessa två kategorier -, dels efter det sätt, hvarpå dessa skatter anläggas, hvarvid man skiljer mellan direkt konsumtionsskatt (som omedelbart erlägges af dem, som förbruka den beskattade varan) och indirekt konsumtionsskatt (som i första hand erlägges af annan person, hvilken i sin tur uttager skatten hos konsumenterna). Direkta konsumtionsskatter äro mindre vanliga. I Sverige finnes endast en sådan, nämligen hundskatten, men i andra länder flera sådana t. ex. skatt på våningar, vagnar, hästar, betjänter. Den indirekta konsumtionsskatten kan ha följande former. 1) Produktionsskatt, då varuproducenten i första hand erlägger skatten och sedermera genom stegring af varans pris öfvervältrar densamma på konsumenterna. Sådana produktionsskatter äro i Sverige brännvinstillverknings-, malt- och socker-skatterna, punschstämpeln. 2) Stats- eller kommunalmonopol, då de mellanhänder, som köpa varan direkt af staten eller kommunen, förskottera skatten i form af högre pris på den monopoliserade varan och sedan på samma sätt låta konsumenterna af varan erlägga skatten. Exempel på sådan skatt i form af statsmonopol äro de flerstädes förekommande tobaks- och saltmonopolen. Konsumtionsskatt i form af kommunalmonopol är (i sak, om ock ej till namnet) den nettovinst, som de monopoliserade brännvinsbolagen i Sverige äro skyldiga att afstå till kommunen. Jfr Brännvinslagstiftning. (I de undantagsfall, då staten eller kommunen försäljer direkt till konsumenterna, blir denna skatt direkt.) 3) S. k. transportskatter, då skatten i första hand erlägges af den, som låter transportera varan, såsom då en vara sändes från ett land till ett annat (tull) eller föres inom gränserna af ett slutet område inom landet, i synnerhet städer ("octrois"; i Sverige fordom "lilla tullen" eller "landtullen"), eller i allmänhet sändes från en ort till en annan inom samma land. 4) Skatt på handel med varor och andra förnödenheter. (Ex.: licensafgift å försäljning af sprit och tobak i England.) - När konsumtionsskatten är indirekt, kan det hända, att den, som i första hand erlägger den, ej är i stånd att öfvervältra skatten på konsumenterna, i hvilket fall skatten i verkligheten upphör att vara en konsumtionsskatt. Konsumtionsskatterna spela en viktig roll uti alla länders skatteväsen. Det ställer sig emellertid mycket svårt att göra en jämförbar sammanställning af konsumtionsskatterna i skilda länder. Med ledning af i "Denkschriftenband zur begrundung des entwurfs eines gesetzes betreffend änderungen im finanzwesen" (Berlin 1908) meddelas här några upplysningar. I Tyskland utgjorde de till Tyska riket inflytande konsumtionsskatterna (1907) 86,6 proc. af samtliga riks-skatter; dessutom uttogos konsumtionsskatter af de särskilda staterna till belopp motsvarande 10,e proc. af dessas samtliga skatter. I Frankrike utgjorde konsumtionsskatterna (1908) 52,86 proc. af hela statsbeskattningen. I Storbritannien, Italien och Österrike utgjorde de (1907-08) resp. 43,7, 46,8 och 36,5 proc. af samtliga statsinkomster. Beträffande Sverige ställde sig skatteförhållandena 1907 sålunda (enligt den officiella statistiken). Samtliga skatter till stat och kommun : I proc. af Er. samtliga skatter. Konsumtionsskatter (inkl. tullarna).................... 118,286,136 48,72 Andra indirekta skatter ... 12,846,638 5,29 Direkta skatter .............. 111,673,824 45,99 Surnma 242,806,598 100,- Samtliga konsumtionsskatterna voro skatter till staten, hvaraf dock brännvinsförsäljningsmedlen, omkr. ISYs mill. kr., fördelas åt kommunerna m. fl. - Ang. de särskilda konsumtionsskatternas förekomst uti olika länder se t. ex. Accis, Brännvins-skatt, Licens, Maltskatt, Socker-skatt och Tull. Att konsumtionsskatterna vunnit såväl statsmännens som allmänhetens gunst har sin grund dels uti svårigheten att anlägga inkomst- och förmögenhetsskatter så, att de icke bli orättvisa och komma att kännas tryckande, dels däruti att konsumtionsskatterna, när de ha karaktären af indirekt beskattning, obestridligen ega flera företräden framför nyssnämnda slag af beskattning. Den, som erlägger indirekt konsumtionsskatt (hvilket ju sker genom att betala högre pris för de beskattade varorna), märker ofta icke, att han erlägger skatt, utan förblandar lätt den af skatten framkallade prisstegringen med sådana, som uppstå af andra orsaker. Och äfven den, som är medveten om, att han betalar sådan skatt, då han köper beskattade varor, inbillar sig lätt, att detta är en frivillig handling; han tror (ehuru med orätt), att han när som helst kan undandraga sig skatten, h. o. h. eller delvis, genom att upphöra med eller minska sin förbrukning af den beskattade varan. Den skattskyldige slipper vidare i regel komma i beröring med beskattningsmyndigheterna. För detta obehag blir endast den, som i första hand har att erlägga skatten (producenten, försäljaren, importören o. s. v.), utsatt; men hos denne mildras obehaget af tanken på, att det ej blir han själf, utan hans kunder, som slutligen komma att betala den af honom blott förskotterade skatten. Indirekta konsumtionsskatter kunna därjämte erläggas i mycket små poster efter den skattskyldiges behag; och erfarenheten har visat, att detta betalningssätt för de mindre bemedlade innebär en verklig lättnad. En direkt skatt, som i regel erlägges för ett år på en gång, kräfver af den mindre bemedlade skattskyldige, att han under året af sin hvarje eller hvarannan vecka utfallande lön skall hopspara ett belopp motsvarande skatten. Den skattskyldige är därvid utsatt för frestelsen att använda denna sparpenning till ökad förbrukning, och erfarenheten visar, att den viljekraft, som erfordras för att öfvervinna denna frestelse, mycket ofta saknas. Denna frestelse besparas däremot samma person, om han har att erlägga indirekt konsumtionsskatt, ty han får då erlägga skatt samtidigt med att hans lön utfaller och han gör sina inköp samt i mån af lönens eller uppköpens storlek. Ehuru dessa omständigheter förklara, hvarför indirekta konsumtionsskatter förefalla vara föga tryckande, följer däraf dock ingalunda, att dessa skatter förtjäna den gunst de åtnjuta, särskildt hvad de skattskyldige beträffar. Det är mycket svårt att på förhand beräkna, hvad en indirekt konsumtionsskatt kommer att inbringa. Detta belopp kan vara mycket olika under olika är; man kan ej på förhand veta, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.