911 Kontraktsbrott-Kontramä; ke 912 bibehålles vid bcfordringsrätt inom det stift han tillhör. J- P- Kontraktsbrott, Af t al s br ött, jur., brytande af en genom kontrakt (aftal) åtagen förpliktelse, m. a. o. underlåtande att riktigt uppfylla, hvad i kontraktet (aftalet) utfästs. Sådant underlåtande medför alltefter omständigheterna olika rättsföljder, hvilka för vissa fall särskildt reglerats (se härom Dröjsmål, Eviktionsskyldighet samt Fel eller bris t). I allmänhet taget tillkommer det den part, som blifvit utsatt för kontraktsbrott från motpartens sida, att anungen hos domstol påyrka förpliktande för denne att behörigen fullgöra sin utfästelse eller ock för egen del frånträda ("häfva") aftalet, hvartill för många fall ytterligare kommer anspråk på skadeersättning. Däremot är straff för kontraktsbrott, i äldre tider vanligt, numera blott i undantagsfall stadgadt. Jfr Aftal (sp. 302), Arbetsaftal, Köp och L e g o-hjon. C.G.Bj. Kontraktsprost, den prästman, som har öfver-inseendet öfver ett kontrakt (se Kontrakt 2). Han tillsättes af biskopen (enligt praxis bland kontraktets kyrkoherdar), sedan denne inhämtat kontrak-tisternas förslag, utan att konsistorium i detta fall behöfver höras. Kontraktsprosten har öfverinseendc öfver de kyrkliga förhållandena i kontraktet, utför där biskopens och domkapitlets uppdrag, såsom vi-sitationer, kyrkoherdeinstallationer, kyrko- och kyrkogårdsinvigningar, ekonomiska besiktningar af boställen, af- och tillträdessyner o. s. v., hvarom rapporter sedan insändas till domkapitlet. För besvär och reseomkostnader åtnjuter han en tunna spannmål från hvarje pastorat inom kontraktet (den s. k. "prostetunnan"). _ J- P- Kontraktur (lat. contractura, sammandragning), med., ihållande ofrivillig förkortning af en eller flera muskler. Kontraktur kan uppkomma genom sjukdomar i musklerna själfva, vanligast af reumatisk eller inflammatorisk art (m y o p a t i s k a kontrakturer). Den kan äfven uppstå därigenom, att de ben, vid hvilka musklerna äro fästa., blifvit för längre tid fixerade i en bestämd ställning till hvarandra. På detta sätt uppkommer kontraktur ej sällan efter ledgångssjukdomar, liksom äfven stundom efter anläggande af ett fast förband, ett gipsbandage e. d. som för en tid håller en led orörlig i en viss ställning. Kontraktur kan vidare uppkomma genom sjukdomar i nervsystemet (neuropatiska kontrakturer). De neuropatiska kontrakturerna kunna vara spastiska eller paralytiska. Vid de förra beror kontrakturen på en abnormt stark retning af den förkortade muskeln, vid de senare på förlamning af dess antagonister. Så t. ex. kan en böjkontraktur af armen uppkomma antingen genom kramp i böjmusklerna (spastisk kontraktur) eller genom förlamning af sträckmusklerna (paralytisk kontraktur). Vid sjukdomar i hjärnan med därpå beroende förlamning af ena kroppshalfvan uppkommer ofta kontraktur i den lama sidan (hemiplegisk kontraktur). Äfven vid ryggmärgssjukdomar är kontraktur, i synnerhet i de nedre extremiteterna, mycket vanlig. Äfven vid sjukdomar i periferiska nerver förekommer kontraktur ofta. Kontrakturens prognos beror hufvudsakligen på dess orsak, liksom ock på dess långvarighet och de sekundära sjukliga förändringar i musklerna, till hvilka den gett anledning. Behandlingen är helt olika för olika fall. En kirurgisk eller ortopedisk behandling kan vara nödvändig i vissa fall, under det i andra elektricitet och massage eller invärtes medel kunna med fördel användas. P- W.* Kontramandéra (fr. contramander), upphäfva en gifven befallning genom en ny, taga tillbaka en gif-ven befallning; gifva återbud, återkalla en beställning, afbeställa. Kontramarsch, krigsv., kallas den rörelse, genom hvilken en i linje uppställd trupp flyttar sig så, att den får fronten åt motsatt håll mot förut och ställer högra flygeln på den plats, som vänstra flygeln förut innehade. Rörelsen utföres genom flankmarsch (rotekolonn) och dubbel tätafbrytning. C. O. N. Kontramina (fr. contre-mine). 1. Befästningsk., en mina, som nian från en belägrad fästning anlägger i afsikt att motverka den belägrandes minanfall och spränga hans mingalleri, innan han däruti hunnit anlägga sin anfallsmina. En fästnings samlade kontra-minanordningar kallas dess kontraminsystem. Ett sådant bestod till en början af enstaka från det under kontereskarpen anlagda enveloppegalleriet vinkelrätt under glacisen framförda mingångar, från hvilka grenar sedan utgingo i rät vinkel (T-minor). Senare förenades gångarna genom ett yttre galleri under glacisen, och ofta anlades äfven en öfre från betäckta vägen utgående rad T-minor mot bräsch-och kontrabatterierna. Genom att man sedan lät gångarna mellan de båda enveloppegallerierna från båda sidor stiga uppåt, vann man genom deras grenar, som sålunda kommo på skilda djup, möjlighet att verka med fortgående sprängningar (våningsminor). Då den anfallande i midten af 1700-talet lärt sig begagna öfverladdade minor och det yttre galleriet visat sig vara oändamålsenligt, utvecklades minsystemet framför de utgående vinklarna, i det man lät de ur minförstugorna framgående hufvudgallerierna divergera och så framgick från de i flera träffen bakom hvarandra liggande grenarna med ett stort antal lyst-ringsgallerier för att medelst dessa upptäcka den anfallande, då han närmade sig, och bekämpa honom medelst kontraminor från den ena träffen efter den andra. Gallerier, gångar och grenar murades vanligen vid fästningens anläggning, men lystringsgal-lerierna utfördes först vid den fortifikatoriska rustningen samt byggdes af trä och lades på ett afstånd från hvarandra af 5/4-V4 a^ minsta motståndslinjen. - 2. Sjöv., mina, som man utlagt i afsikt att genom dess sprängning bringa närliggande minor till explosion. Jfr Kontraminering. 1. L. W:sonM. 2. H. W-l. Kontraminering, utläggning af kontraminor. För beredande af en användbar segelränna i ett minfält är en väl förberedd och snabbt utförd kontra-minering det verksammaste medlet. Den tillgår på så sätt, att för ändamålet särskildt utrustade båtar under god fart hastigt utlägga flera rader medelst ledningskablar förenade minor på bestämda afstånd från hvarandra samt på en gång bringa minorna till explosion. H. W-l. Kontraminsystem. Se Kontramina 1. Kontramärke (fr. contre-marque; jfr Kontra-), märke, som berättigar innehafvaren till återinträde (i en teatersalong o. s. v., som han tillfälligtvis lämnat) eller till återfående af i annans vård lämnadt Ord, som saknas under K, torde sökas under C.