935 Konungarike-Konungens eget värfvade regemente 936 stenafragmentet"), härstammande från förra hälften af 1400-talet, rentvåddes bägge dessa män från misstanken för ett slikt bedrägeri, och skriftens äkthet bestyrktes. Redan af språkformen i fragmentet är man berättigad att sluta till originalets tillkomst i en betydligt äldre tid, än nämnda fragment tillhör. Genom K. F. Söderwalls undersökningar ha grunder framlagts för, att urskriftens affattningstid med all sannolikhet bör förläggas till tiden 1335-50. Ang. Konungastyrelsens författare har man haft många gissningar. Bl. a. har man tänkt på biskop Brynjulf Algotsson i Skara (författare till "Biskop Brynjulf s stadga"), domprosten i Uppsala Andreas And (hvilken länge idkade studier vid universitetet i Paris), vidare på författaren af parafrasen öfver Moseböckerna samt Karl Ulfsson (Sparre) till Tofta (hvilken i rimkrönikan berömmes som en lärd man) m. fl. H. Schttck (i "Samlaren", 1908) anser, som det tyckes på goda grunder, författaren vara den lärde Linköpingsdekanen, kansleren och riksrådet P h i-lippus Ragvaldi, artium magister och decre-talium doctor, samt affattningstiden 1328-32. Författaren - han må nu ha varit en klerk (som man på goda grunder förmodat) eller en lekman - har till närmaste förebild haft .ZEgidius Romanus (se .Egidius a Columnis), hvars skrift "De regi-mine principum" (förf. omkr. 1280) han i sin plan följt nästan stycke för stycke och från hvilken han gjort betydliga, ehuru endast sällan ordagranna, lån. För öfrigt citeras åtskilliga af bibelns böcker, såsom Ordspråksboken, Predikarboken, Vishetens bok, Jesu Syraks bok m. fl. Däremot är det troligt, att citaten från Aristoteles' arbeten härflyta från ^Egidius' skrift. - Kon unga- och höfdingastyrelsen, som i språkligt, särskildt lexikaliskt, hänseende är en grufva af oskattbart värde, utgafs, såsom nämndt, första gången 1634, af J. Bureus ("En nyttigh bok om konnunga styrilse och höfdinga"). Den var dock färdig till utgifning flera år förut, och Gustaf II Adolf, som skattade den mycket högt, var t. o. m. betänkt på att anbefalla den till skolbruk. En 1650 utgifven, ny upplaga var endast ett aftryck af Bureus'. 1669 följde en af J. Schefferus ombesörjd edition ("Konunga ok höfdinga styrilse"), försedd med latinsk öfv., och 1878 utgaf R. Geete en normaliserad upplaga ("Um styrilsi kununga ok höffinga"). Vadstenafragmentet är särskildt utgif-vet af G. E. Klernming (1868) och S. E l Bigren (s. å.). För språkliga och litteraturhistoriska uppsatser om Konungastyrelsen se Geete, "Fornsv. bibliografi", 1903, s. 133. It. G Konungarike, land, hvars regent bär konungatitel. Vanligen är ett sådant en suverän stat. Men äfven delstaterna i en förbundsstat, hvilka sakna suveränitet, kunna vara konungariken (inom Tyska riket Preussen, Sachsen, Bajern och Württemberg), och på grund af äldre historiska förhållanden kallas stundom länder, som inom en helstat ha blott en provinsiell ställning, konungariken, t. ex. Böhmen, Norge under föreningen med Danmark. S. B. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, grundad genom k. förordn. 5 juni 1909, har till ändamål att utlämna lån åt hypoteksföreningar af fastighetsegare i rikets städer och därmed jämförliga samhällen. Som grundfond för kassan har staten genom Riksgäldskontoret till kassan öfverlämnat 30 mill. kronor i statens SVs procents obligationer. För anskaffande af erforderliga medel eger kassan att mot räntebärande obligationer upptaga lån att återbetalas genom årlig amortering eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Beloppet af kassans utelöpande obligationer får icke uppgå till mera än tio gånger det belopp, som kassans grundfond och reservfond tillhopa utgöra. Obligationerna skola registreras i Riksgäldskontoret. Kassan utlämnar till hypoteksföreningarna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering eller utan amortering efter förloppet af viss tid, minst 10 och högst 20 år. Kassan förvaltas af en styrelse, bestående af 5 led., af hvilka konungen utser 4, hvaribland en till ordf., samt fullmäktige i Riksgäldskontoret l, som skall vara vice ordf. Revision verkställes af 3 revisorer, af hvilka konungen utser 2, fullmäktige i Riksgäldskontoret 1. Konungen prof var styrelsens förvaltning och beslutar, sedan fullmäktige i Riksgäldskontoret af gett yttrande, ang. ansvarsfrihet. Dessutom skall kassans förvaltning underkastas granskning af hypoteksföreningarna, för hvilket ändamål ombud för dessa sammanträda årligen före maj månads utgång. De anmärkningar, som ombuden kunna framställa, skola bifogas de öfver kassans förvaltning afgifna styrelse- och revisionsberättelserna. Normerna för hypotekskassans verksamhet äro, förutom ofvannämnda k. förordn. 5 juni 1909 ang. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, dels k. förordn. 5 juni 1909 ang. grunderna för stads-hypoteksföreningars bildande och verksamhet, dels det af K. M:t 18 jan. 1910 fastställda reglementet för kassan. Hypotekskassan, som trädde i verksamhet i dec, 1909, har under jan. 1910 i Paris träffat aftal om ett 3J/2 procents obligationslån å nominellt 84 mill. frcs. F. n. (dec. 1910) äro 21 hypoteksföreningar anslutna till kassan. V. Moll. Konungarnas tillbedjan plägar man inom konsthistorien kalla en framställning af Heliga tre konungar (se d. o.). Konungasagorna. Se Snorre Sturlasson. Konungastyrelsen. Se Konunga- och höfdingastyrelsen. Konungens allmänna hospitalsfond grundlades 1796 af Stockholms stads borgerskap och magistrat till glädjebetygelse öfver konung Gustaf IV Adolfs ingångna myndighetsår. Meningen var att i mån af fondens tillväxt uppföra ett hospital för sjuka och ålderstigna soldater af Stockholms garnison samt för sjuka och fattiga personer af stadens öfriga befolkning. Hospitalet kom dock icke till stånd, utan fonden utdelar i stället årliga pensioner (ä 24-60 kr.) åt i krig sårade eller genom långvarig tjänst till hälsa och kroppskrafter försvagade soldater af såväl värfvade som indelta trupper. Fondens kapital uppgår till något öfver 343,000 kr. C. O. N.* Konungens befallningshafvande. Se Kunglig majestäts befallningshafvande. Konungens drots. Se Drots, sp. 882. Konungens drätsel, medeltida benämning för den svenska statens finansväsen. Se Drätsel. Konungens eget värfvade regemente, ett infanteriregemente, som uppsattes efter Karl XII:s död af några tre- och. fem-männingsregementen och sedermera fullständigades genom värfning inom landet. Regementet, deladt på 2 bataljoner om 400 Ord, som saknas under K, torde sökas under C.