937 Konungens enskilda fond-Konungens nämnd 938 man hvardera, utgjorde garnison i städerna Malmö och Landskrona. Det upplöstes 1830. C. O. N. Konungens enskilda fond. Ständerna anslogo 1779 i anledning af kronprins Gustaf Adolfs födelse en summa af 150,000 kr. i nu gällande mynt till faddergåfva att disponeras af konungen. På denna fond utgår ränta från Kiksgäldskontoret med 7,500 kr. till änkor och barn efter aflidna militärpersoner. Sedan 1908 står fonden under Hofförvaltningens administration och disponeras af konungen till något militärt ändamål. Konungens fogate, åren 1791-1881 titel för en tjänsteman på Stockholms slott. Slottsfogden fick enligt instruktion för överståthållaren af 25 aug. 1791 denna titel med uppgift att vid förfall för öfverståt-hållaren och underståthållaren "förrätta allt hvad till executionsverket hörer" samt vidare att of va uppsikt öfver Kiddarholmskyrkan, andra kronans hus, Kungsträdgården, vedgården, fångar och fängelserum. Han hade ock säte i slottskansliet (sedermera i öfverståthållarämbetets kansli). Jfr Fogde och Slottsfogde. Konungens generaladjutant för armén, krigsv. Se Generaladjutant, sp. 902. Konungens generalstab, krigsv. Se Generalstab, sp. 912. Konungens högsta domstol. Se Högsta domstolen. Konungens jaktklubb (H. M : t konungens jaktklubb) stiftades af Karl XV på Ulriksdal i sept. 1863 och hette H. M:t konung Karl XV : s jaktklubb, tills under senare delen af 1870-talet namnet ändrades till det nuvarande. Klubbens syftemål är att genom goda föredömen främja jakten, att vaka öfver jaktlagarnas efterlef-nad, genom tjänliga medel (såsom arrendering af jaktmarker, inplantering af vildt, utrotande af rof-och skadedjur) befordra tillväxten af nyttigt villebråd samt sålunda äfven bereda tillfälle för klubbens ledamöter att å dessa marker anställa jakter utan fara för vildtets bestånd. Konungen är själf-skrifven ordf. i klubbens styrelse, hvilken bl. a. verkställer inval af ledamöter. Endast svenska män kunna inväljas till ord. ledamöter. Dessutom finnas "ständiga" ledamöter, som vid inträdet erlägga 500 kronor en gång för alla, och "arbetande" ledamöter, som äro befriade från årsafgift mot det att de utöfva tillsyn öfver klubbens i närheten af deras hemvist belägna jaktmarker eller på annat sätt befordra klubbens bästa. På de af klubben arrenderade jaktmarkerna få betalande ledamöter idka jakt å and, beckasin, hare och räf under resp. tillåtna tider, hvaremot tjäder, orre, ripa och rapphöns äro förbehållna de annonserade gemensamma jakterna. 1910 hade klubben 13 första hedersledamöter (idel furstliga personer), 2 hedersledamöter, 129 ord. och ständiga samt 20 arbetande ledamöter. Vid de årligen anordnade gemensamma jakterna är konungen jaktherre, när han deltager. Klubbens allmänna sammankomster hållas i Stockholm. I förening med Svenska jägarförbundet anordnade klubben en jaktutställning vid den stora Stockholmsexpositionen 1897 och en svensk afdelning vid den internationella jaktutställningen i Wien 1910; ensam anordnade jaktklubben en utställning i Berlin 1907. De af klubben arrenderade jaktmarkerna äro f. n. (1910) Medstugan i Jämtland, Hamneda socken i Kronobergs län och Tannåkers socken i Jönköpings län samt Fåglums, Barne-Åsaka, Lekåsa, Kyrkas och delar af Essunga socknar (alla inom Barne härad) i Skaraborgs län. Konungens justitiekansler. Se J u s t i t i e-kansleren. Konungens militärhospitals- och medaljfonder äro bildade genom sammanskott efter 1813 och 1814 års krig samt af gåfvor (Karl XIV Johan lämnade 60,000 rdr); de båda fonderna stå under samma direktion. Från militärhospitalsfonden lämnas understöd åt officerares, underofficerares och vederlikars änkor och döttrar. Medaljfonden är afsedd att lämna pension åt underbefäl och manskap, som erhållit tapperhetsmedalj i svenskt krig, hvadan någon pensionär å denna fond ej funnits på många år. Konungens nämnd, Konung Erik XIV:s nämnd L, såsom den själf kallade sig, Konungsnämnden var ett slags högsta domstol, hvars verksamhet började och slutade med Erik XIV:s regering. Den ter sig närmast som en ombildning af den i borgrätten fungerande nämnden, som här blir permanent och tillika får sin myndighet utsträckt till hela den allmänna rättskipningen. Dess ännu bevarade registratur (dombok) omfattar väl endast åren 1562-67, men strödda anteckningar om dess verksamhet finnas både före och efter denna tid. Man känner ej dess upphofsman; man vet blott att den, sedan Erik bestigit tronen, snart var redo att begynna sin verksamhet och att Göran Persson blef som konungens prokurator eller åklagare den drifvande kraften i densamma. De enda bestämmelser vi ega om nämndens befogenhet finnas i en instruktion af l nov. 1563 för den, under konungens vistelse vid armén, i hufvudstaden tillförordnade regeringen. Det heter här, att nämnden, hvilken skulle draga omkring i hvarje landsända, till städer och marknader, skulle där rannsaka och som högsta instans afdöma mål, som icke af lagmännen kunnat afgöras. Men dessutom egde nämnden ock att instämma, på grund af inkomna käromål, hvar och en anklagad, "på det att hvar och en måtte desto bättre vederfaras hvad lag och rätt medgifva". Dess utslag skulle ega samma kraft, som om de vore fällda af konungen själf. Vad till denne förutsattes i allmänhet icke, men naturligtvis måste man antaga, att denne hade rätt att ingripa, när det honom behagade. Att utan föregående rättegång vid underdomstol instämma, förhöra och döma för brott anklagade personer blef snart nämndens hufvudsakliga uppgift; och då konungens trognaste anhängare, Göran Persson, var den egentlige åklagaren och domarna i nämnden voro hans handtlangare, behöfde i de flesta fall processen icke dragas ut på tiden. Domarnas antal var växlande, ofta nio, aldrig mindre än sex, och i vissa ärenden förstärktes nämnden. Då rannsakning före-hades med hertig Johans anhängare, kallades 24 personer till doms, och en annan gång syntes 43 domare vid bordet. Nämnden höll sina sammanträden i Stockholm, Uppsala, Västerås, Strängnäs, Arboga, Örebro, Skara, Vadstena, Svartsjö, Kungsbro och Hofva, sannolikt äfven på andra ställen. De mål, som förekomma i till våra dagar bevarade handlingar, utgöras af rannsakningar rörande gods, som adeln sökte återbörda, rörande hertig Johans anhängare, krigsbefälhafvarna och fogdarna samt slutligen de för förrädiska stämplingar misstänkte adelsmännen. Dessutom handlades åtskilliga mål af rent pri- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.