Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens nämnd - Konungens stab - Konungens vapen - Konungens värfvade husarregemente. Se Kronprinsens husarregemente - Konung Erik XIV:s nämnd. Se Konungens nämnd. - Konung Karls land. Se Kung Karls land. - Konung Oskar I:s minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Konungens stab-Konung Oskar l:s minne
940
vät natur. En gång tjänstgjorde nämnden äfven som
konungens rådgifvare, då nämligen Erik till dess
besvarande framställde frågan, huruvida de gods,
som danskar egde i Sverige vid Nordiska sjuårskrigets
begynnelse, kunde af konungen anammas, hvilket nämnden
tillstyrkte. Hvad svenska adelns gods angår, hvilka
af Gustaf I i massa gjorts till hans och kronans
egendom, blefvo vid pass 400 underkastade nämndens
väl behöfliga räfst och gemenligen återställda till
sina rätta egare. Mot hertig Johans anhängare förfor
nämnden med yttersta stränghet. På en enda dag dömdes
30 af dem till döden, öfver krigsbefälhafvarnas
åtgärder dömde man lika flinkt som i de klaraste
brottmål, och fogdarnas oärlighet var ett ämne,
som ofta kom på tal. Visst är, att nämnden, äfven om
den ej blandat sig i politiken, haft fullt upp att
göra som rättvisans skipare. Då mot slutet af Eriks
regering de bekanta rannsaknin-garna (på Svartsjö)
höllos med medlemmar af högadeln, som man önskade
kunna öfverbevisa om förrädiska stämplingar, hade
konung Eriks domstol längesedan råkat i stadgadt
vanrykte, och dess domar egde icke längre ens skenet
af rättvisa. På Svartsjö fällde nämnden domen öfver
sig själf. Då Johan III ville (1569) inför sitt
folk rättfärdiga broderns af-sättning, angaf han
som en af orsakerna därtill, att Erik "gjort sig
en nämnd, på det att ingen skulle undkomma hans
giller och snaror". Samtidens uppfattning jäfvas
ej af historiens vittnesbörd. - Konung Erik XIV:s
nämnds dombok utgaf s 1884 genom K. Silfverstolpe
af k. Samf. f. utg. af handskr. rör. Skandis
hist. uti "Historiska handlingar", d. 13.
C. S-e. (Fr. W.)
Konungens stab, krigsv., utgöres af de
officerare, som på kommandoväg äro anställda som
adjutanter hos konungen, numera vanligen tolf,
af hvilka en i sänder är i tjänstgöring. Vid
uppryckning i öfver-stegraden placeras de som
öfveradjutanter och träda ur tjänstgöring. Som
chef för staben tjänstgör en generalsperson.
c- °- N
Konungens vapen (jfr Kiksvapnet), her., består af en
genom ett utböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld, l:a och 4:e fälten blå med tre
kronor af guld, ställda två och en, 2:a och 3:e fälten
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
alå med tre ginbalkvis gående strömmar belagda
med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt
tunga. Ejärtskölden (den regerande konungens
stamvapen) klufven, l:a fältet bandvis tredeladt i
blått, silfver och rödt, däröfver en vase af guld,
2:a fältet blått med en i silfvervatten stående
bro i ett helt och två halfva spann och med två
krenelerade torn, äfven af silfver, öfver bron en
gyllene örn samt öfver denna karlavagnens stjärnbild,
äfven af guld. Sköldhållare: två tillbakaseende
guldlejon med klufna svansar, krönta med kungliga
kronor samt med röda utsträckta tungor. Skölden
täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga
de kungl. svenska riddarordnar-nas insignier. Det
hela omges af en hermelinfodrad purpurmantel under
kunglig krona. Omkring vapnet står den regerande
konungens valspråk. Se H. Hilde-brands afhandling
om "Det svenska riksvapnet" i Antiqvarisk
tidskrift för Sverige", del VII (1883).
B. S. A.L-t.
Konungens värfvade husarregemente. Se K r o n-prinsens
husarregemente.
Konung Erik XIV:s nämnd. Se Konungens nämnd.
Konung Karls land. Se Kung Karls land.
Konung Oskar l :s minne, en i Stockholm af
änkedrottning Josefina af Sverige och Norge stiftad
välgörenhetsanstalt med ändamål att "åt mindre
bemedlade fruntimmer af ståndsklassen, utan afseende
på trosbekännelse, ersätta saknaden af ett godt och
fridfullt hem", l dec. 1873 lade änkedrottningen
grundstenen till den byggnad (se fig.), som hon med
storartad frikostighet lät uppföra för stiftelsen
och uti hvilken hon personligen välkomnade de första
pensionärerna, l april 1876, endast några månader
före sin död. Sedermera fullbordades och betryggades
hennes verk i öfverensstämmelse med de särskilda
föreskrifter, som hon på sin dödsbädd utfärdade
(5 juni s. å.). Stiftelsens stadgar erhöllo K. M:ts
stadfästelse 16 febr. 1877. Anstalten emottager 45
pensionärer och lämnar åt hvar och en af dem kost,
bostad, möbler, sängkläder, sänglinne, värme,
belysning samt, vid sjukdomsfall, läkarvård,
medikament och skötsel. Inträdessökanden skall vara
ogift eller änka och ha fyllt femtio år; hon bör
därjämte styrka en oförvitlig vandel och att hon
icke "är behäftad med sådan sjukdom, som erfordrar
särskild skötsel och vård eller verkar störande på
samlefnåden inom anstalten. Pensions-afgiftcn är 450
kr. för år, men sökanden kan äfven vinna inträde
mot nedsatt afgift eller å friplats. Under 1909
uppgingo stiftelsens inkomster till 36,770 kr. och
utgifterna till 35,187 kr. Dess samtliga tillgångar,
inberäknadt ett af stiftarinnan doneradt grundkapital,
stort 350,000 kr., voro bokförda till ett värde af
676,000 kr. Vården af stiftelsens alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
