941 Konung Oskar II :s jubileumsfond-Konungsfrid 942 angelägenheter är anförtrodd åt en styrelse, bestående af ordf., utnämnd af konungen, och fyra led., hvilka, vid inträffad ledighet bland dem, komplettera sig själfva. - Välgörenhetsanstalten är fritt och vackert belägen inom egendomarna 23 Björngårdsgatan och 39 B Högbergsgatan, med en tomtareal af öfver 6,800 kvm., till större delen trädgård och parkanläggning. Om en byst af drottning Josefina se d. o., sp. 180. J- M-r. Konung Oskar II :s jubileumsfond. Under denna fond ha sammanförts, till gemensam förvaltning, dels de medel, 2,218,170 kr., som bland svenska folket insamlades till hugfästande af konung Oskar II:s 25-års regeringsjubileum 18 sept. 1897 och hvilka medel af honom bestämdes skola användas till tuberkulosens bekämpande, dels de anslag af penningar, jordområden och byggnadsvirke, som K. M:t och riksdagen till förverkligande i utsträckt omfattning af det med fonden afsedda ändamålet beviljat, dels ock bidrag af en eller annan art, som ytterligare kunna inflyta. Fondens ändamål är, enligt konung Oskar II :s beslut 2 okt. 1897, tuberkulosens bekämpande genom inrättande af s. k. folksanatorier. För att dessa skola komma landets i ekonomiskt afseende mindre lyckligt lottade befolkning till godo, skola af platserna vid hvarje sanatorium minst 30 proc. upplåtas för en afgift ej väsentligen öfverstigande lägsta dagafgiften i allmän sal vid rikets allmänna sjukhus samt minst 40 proc. för en afgift ej öfverstigande 2J/2 gånger den förstnämnda. Jämlikt de för förvaltningen af Konung Oskar II :s jubileumsfond 23 maj 1899 fastställda stadgarna är fonden med tillhörande sanatorier ställd under förvaltning af ett antal hufvudmän, minst 60, högst 80, och en öfverstyrelse, med säte i Stockholm, öfverstyrelsen består sedan 1904, från hvilken tid årligt statsbidrag utgått för upprätthållande af verksamheten vid fondens sanatorier, af 6 ledamöter, af hvilka ordf. utses af konungen, 4 led. af hufvud-männen och l led. af K. M:t. Till jubileumsfonden har öfverlämnats ett antal donationer, hvilka förvaltas som särskilda fonder och hvaraf årliga afkastnin-garna användas till hjälp och understöd åt mindre bemedlade patienter vid sanatorierna, nämligen 1902 "Geskel och Ida Salomans minnesfond" 30,000 kr., 1904 och 1905 "Fru Lilly Bunsows understödsfond" 15,000 kr., 1906 "John Hilmer Flodqvists donation" 5,000 kr., "Vilhelm Schelins donation" 10,000 kr. och "Emil Ekeroths donation" 10,080 kr., 1907 "Konung Oskar II:s och drottning Sofias guldbröllopsfond" 37,509 kr., 1908 de medel, som vid konung Oskars II:s frånfälle ställdes till änkedrottning Sofias förfogande för att främja något af den aflidne monarken med särskildt intresse omfattadt ändamål och hvilka medel förvaltas under namn af "Konung Oskar II:s frisängsfond" 40,177 kr., vidare s. å. "Henströms donation" 20,000 kr. och "Fru Maria Grönvalls, född Larsson, donation" 3,000 kr. samt 1909 "Vice häradshöfding P. L. E. Eurenius' donation" 20,000 kr. Fondens utgifter och inkomster balanserade 1909 med 282,331 kr. 27 öre. Se vidare Jubileumsfondssanatorier. ^. B-ek. Konung Oskar II:s land. Se Graham land, sp. 96. Konung Oskar II :s vandringsbibliotek. Se V a n-dringsbibliotek. Konung Oskars land. SeFransJosefsland. Konung Salomos sigill. Se Pentagram. Konungsbalk. Se Konungabal k. Konungsboken. Se Gr å gås. Konungs djur, jaktv. Se H ö g d j u r. Konungsefne. Se Kongsemne. Konungsfreden, namn på den s. k. Antalkidiska freden 386 f. Kr. Se A n t a l k i d a s. Konungsfrid är i den äldre svenska rätten den af konungen särskildt hägnade frid, hvars brytande medför hemfallande under konungens straff. Under landskapslagarnas tidehvarf förekommer denna konungsfrid vid sidan af den af folket uppburna folkliga friden och de genom kyrkan införda kyrkliga friderna (se Frid). Frågan om konungsfridens ålder och uppkomst sammanhänger tydligen med de svårutredda frågorna om konungens ställning till rättskipning och lagstiftning i äldsta tider. Till följd af den ganska allmänna åsikten, att konunga-dömet hos svenskarna först jämförelsevis sent för-värfvat verklig rätt att deltaga i rättskipnings- och lagstiftningsarbetet, brukar man förlägga uppkomsten af en konungsfrid till tämligen sen tid och anse, att den fått sin första egentliga utbildning genom folkungarnas edsöreslagstiftning. Enligt Guta-sagans uppgift stadgades emellertid redan i det fördrag, som omkr. 1000 afslöts mellan sveakonungen och gotlänningarna, att konungen skulle ge dem skydd och hjälp och att hans sändebud skulle på gutatinget, när de där uppburo den årliga skatten, lysa frid öfver gutar, som färdades i konungens länder, och öfver de män, som därifrån förö till Gottland. Från 1100-talets senare del äro vittnesbörd bevarade, som visa, att konungen tagit dels köpmän, dels äfven klerker och munkar i sitt skydd, och i urkunder från denna tid ställer konungen sina skyddslingar under "sin frid" eller "konungsfrid" (pax regla}. Len del stadganden i landskapslagarna, innehållande kvarlefvor af den gamla "rodarätten", som gällde för bönderna i ledung, omtalas, att konungsfrid rådde ombord på skeppen under ledungsfärd, och denna frid är säkerligen af gammalt ursprung. Konungsfriden utvidgades sedermera under 1200-talets senare hälft genom Birger Jarls och Magnus Ladulås' fridslagar eller edsöreslagstiftning (se E d so re). Genom dessa lagar betecknades en hel del förbrytelser som fridsbrott, och konungens ställning som den brutna fridens väktare framträdde bl. a. däri, att den brottslige för att lösa sig ur fredlöshet hade att till konungen erlägga 40 marker som dennes ensak. En af dessa fridslagar, Skeningestadgan från omkr. 1285, påbjöd vidare en särskild konungsfrid för den tid konungen vistades i ett landskap samt för tiden närmast före och efter konungens därvaro. I samma stadga förekomma därjämte bestämmelser om stränga straff, härflytande ur konungens straffmakt, för brott riktade mot de personer, som erhållit konungens skyddsbref. Ställda under särskildt skydd och berättigade att erhålla skyddsbref voro änkor och faderlösa barn samt gamla män, som tjänat ut i konungens eller stormäns tjänst. Men äfven andra personer kunde genom att åt sig utverka skyddsbref ställa sig under konungens skydd. Dessa bestämmelser innebära säkerligen närmast en reglering och utbildning af konungens skyddsmakt, som förut synes ha utöfvats under mera godtyckliga förutsättningar och fått sitt uttryck i arbiträra straff. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.