965 Koordinera-Kopal 966 Koordinera (af lat. prefixet co-, tillsammans, och ordinäre, ordna), samordna. - Koordinerade 1. samordnade satser, gramm., äro sådana sinsemellan grammatiskt förbundna satser, som i förbindelsen ha samma rang eller grad af beroende. Så äro förbundna hufvudsatser, som ju äro oberoende af andra satser, sinsemellan koordinerade; förbundna bisatser till samma hufvudsats, som,alltså äro beroende af denna hufvudsats, sinsemellan koordinerade; förbundna bisatser till en sådan bisats (bisatser af 2:a graden) sinsemellan koordinerade, 0. s. v. Koordinerade satser förbindas genom koordinerande konjunktioner och bilda tillsammans en satsbindning. (Jfr Koordination och Konjunktion.) - Koordinerade reflexer, psyk. Se Automatiska rörelser. Kootenay [kö'tinei], Flå t bo w, biflod till Columbia i Nord-Amerika, upprinner i Brittiska Columbia på östra hufvudkedjan af Klippbergen, kringflyter i två längddalar Purcellkedjan, bildar mellan denna och Selkirkkedjan den 110 km. långa, smala K. - s j ö n samt förenar sig vid West Eobeson med Columbia. Längd omkr. 720 km. Kootrot, bot., är roten af Saussurea (Aucklandia, Aplotaxis) Lappa Clarke, en flerårig ört af fam. Compositce, som växer i Himalayas alpdalar, t. ex. i Kashmir, på en höjd af omkr. 3,000 m. ö. h. örtståndet skall vara snarlikt våra Lappa-arter ("kardborrar"). Den i handeln förekommande torkade roten liknar i hög grad den vanliga ålandsroten (radix Inulce), men skiljer sig från denna genom stark lukt, som liknar violens. Det är denna angenäma lukt, som från äldsta tider gjort kootroten till en värderad drog i Ostindien. Eoten begagnas till rökverk, till skydd mot mal (särskildt för de fina "kaschmirsschalarna"), mindre som medicin. O. T. S. (G. L-m.) Kopaasbatteriet [köpas-], i Norge på Dröbaks-landet vid Kristianiafjorden, byggdes i slutet af 1880-talet för 3 st. 15 cm. kanoner. K. ingår i Dröbak-sundspositionen (se D r ö b a k s u n d). L- W:son M. Kopäis-sjön (T o p o'l i a - s j ö n), förr en periodisk, grund träsklik sjö i grekiska nomos Beotien, hvilken uppkallats efter den vid dess nordöstra sida belägna gamla byn Kopais (Topolia). Sjön saknade aflopp ofvan jord, men dess vatten banade sig väg till hafvet (sundet mellan Eubea och fastlandet) genom ett flertal underjordiska kanaler (k a t a v o-t r e r, se d. o.) vid sjöns östra strand. Vid högsta vattenståndet låg ytan 97 m. ö. h. och hade en utsträckning af 230-250 kvkm. Genom flera källor och regnbäckar och de mera betydande åarna Kefisos 1. Mavronero från v. och Melas 1. Mavropotamos fr. n., anses sjön ha mottagit om vintern i medeltal 150 (maximum 280) kbm., men under lägsta vattenståndet endast 4-8 kbm. vatten i sekunden. Sjön utöfvade genom sina utdunstningar ett mycket ogynnsamt inflytande på Beotiens klimat, hvarför redan forntidens greker sysslade med försök att torrlägga den, och flera af deras arbeten kommo i dagen \id det torrläggningsföretag, som 1883 påbörjades af ett franskt bolag och (efter 1887) fortsattes af ett engelskt, som 1894 i det väsentligaste fullbordade torrläggningen. Vattnet föres först genom en omkr. 2,800 m. lång kanal och en 672 m. lång tunnel till den 52 m. lägre liggande sjön Likeri, som däri- genom stigit 35 m., därifrån genom en 600 m. lång kanal till Paralimnisjön, som därigenom stigit från 35 till 55 m. höjd, och slutligen genom två kanaler och en mellanliggande, 860 m. lång tunnel till Euri-pos. Genom det sålunda torrlagda sjöbäckenet har man längs västra, södra och sydöstra stranden dragit två kanaler af resp. 33 och 24 km. längd för att leda sjöns tillflöden och regnvattnet till aflednings-tunneln. Genom torrläggningen har man vunnit omkr. 25,000 har bördigaste jord, som börjat odlas af bl. a. från Kaukasus inflyttade greker. Kopaivabalsam, Balsamum Copaiva Ph. Su., farm. med., är den ur stammen af Copaifera offici-nalis L., C. Langsdorffii Desfontaine m. fl. Copai-/era-arter (ståtliga träd, som växa vilda i Västindien och Syd-Amerikas varmaste trakter; se Copaifera) erhållna balsamen. Den af sättes i stora behållare eller vida balsamgångar, som genomdraga stammens ved (jfr Dryobalanops). Insamlingen verkställes mest inom Orinoco- och Amasonflodernas och deras bifloders områden, af indianer genom inhuggande af hål i trädstammarna in till kärnveden, hvarigenom balsamen utrinner i ymnig mängd, ända till 50 liter från ett hål. Ko-paivabalsamen utskeppas förnämligast från Mara-caibo och Para, efter hvilka städer de vanligast förekommande handelssorterna benämnas. Den förra sorten är vanligen gul eller ljust gulbrun, ganska tjockflytande, rik på harts och motsvarar närmast Svenska farmakopéns fordringar, medan Paråbalsa-men ofta är mera ljus, tunnflytande och rik på flyktig olja. F. ö. finnes balsam från olika trakter af väsentligt olika utseende och sammansättning. Den har en egendomlig balsamisk lukt och skarp, bitter smak. Balsamen är olöslig i vatten, men löses lätt i eter och absolut alkohol. Dess specifika vikt växlar mellan 0,94 och 0,99 efter olika ålder och sålunda olika halt af flyktig olja, hvilken under förvaring småningom minskas. Balsamen består af en flyktig olja (C16 H24) samt harts, som utgöres af kristalliniska och amorfa hartssyror samt s. k. r e-s e n e r. Den förfalskas med terpentin, fet olja m. m., och i dess ställe utbjudas (i England) gur-junbalsam (se Dipterocarpus) samt den snarlika balsamen af Hardwickia pinnala Koxb., som erhålles från Ostindien, eller ock s. k. afrikansk kopaivabalsam eller illurinbalsam af Hardwickia Mannii Oliv. Kopaivabalsam begagnas i dos af 20-40 droppar 3-5 ggr om dagen i form af piller eller, bäst, i kapslar af gelatin, hufvudsakligen mot kronisk katarr i urinröret (kronisk gonorré). Aromatiska beståndsdelar ur' balsamen (dess flyktiga olja och hartsbeståndsdelar) utsöndras genom njurarna och göra urinen i viss grad antiseptisk. O. T. S. (C. G. S.) Kopäl, Resina Copal (af mexikanska kopalli, den hårdnade saften af Hymencea Courbaril), tekn., är en benämning, som omfattar flera hårda, bärnstens-liknande hartser af olika ursprung, som smälta först vid hög temperatur. Från sydöstra Afrika erhålles handelns m o s a m b i k- och sansibarkopal, som är mycket hård, gulaktig, med knottriga, matta yttersidor, men glasglänsande och genomskinande å brottytorna. Dess smältpunkt ligger öfver + 300° C. Den uppgräfves ur de öfre jordlagren och härstammar från Trachylobium mossambicense. - Västafrikansk kommer hufvudsakligen från Ord, som saknas under K, torde sökas under C.