Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopiera - Kopieringspapper. Se Fotgrafi, sp. 998. - Kopieringsram. Se Fotgrafi, sp. 998-999. - Kopisch, August - Kopist - Kopitar, Bartolomej - Kopiös - Kopje - Kopmannus - Koporie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopiera-Koporie
970
Kopiera, göra en kopia; taga afskrift eller af-tryck
af; måla efter en originaltafla.
Kopieringspapper (fotografiskt papper). Se Fotografi,
sp. 998.
Kopieringsram. Se Fotografi, sp. 998-999 och fig. 17.
Kopisch [ka’-], August, tysk skald, målare, f. 1799
i Breslau, d. 1853, idkade konststudier i Prag
och Wien, men en olyckshändelse fördärfvade hans
hand, så att den blef oduglig att föra penseln. Han
vistades i Kom och sedan 5 år i Neapel i förtroligt
umgänge med A. von Plåten under studier af folklif
och folkpoesi. Hans glada lynne gjorde honom till en
gunstling hos alla klasser i Neapel. Han framställdes
t. o. m. på scenen af lustspelsför-fattarcn Camarino
under namn af Don Agosto Prussiano. Under en simtur
upptäckte K. Blå grottan (se d. o.) under klipporna på
Capri. 1828 slog han sig ned i Berlin, erhöll pension
och professorstitel, bodde slutligen i Potsdam,
sysselsatt med att skrifva historien om dess slott och
trädgårdar. - K. är som skald märklig för sin friska
humor samt för sin framställnings åskådlighet och af
Plåten påverkade sköna form. Mindre framstående som
ode-lyriker, är han däremot förträfflig som vislyriker
i folkton (t. ex. hans i hela Tyskland populära visa
om Noak; sv. öfv. af K. E. Nyblom). Men högst står
han som lyrisk-episk berättare och som humoristisk
framställare af bilder ur sagovärlden samt af populära
skämtdikter (Die Heinzelmännchen, Die zwerge auf dem
baume, Der klopfer m. fl.). K. öfversatte Dantes
"Divina commedia" och utgaf en samling italienska
folkvisor i öfv. - Af hans taflor må nämnas
Solnedgång i pontinska träsken och Blå grottan.
C. R N.*
Kopi’st (fr. copiste, af copier, afskrifva, en, som
gör afskrifter; se Kopia) var benämningen på en lägre
tjänstemannaklass inom administrationen, företrädesvis
K. M:ts kansli. Titeln förekommer redan i Gustaf
II Adolfs kansliordningar 1620 och 1626. De sista
kopisttjänsterna afskaffades vid den omorganisation af
kansliet, som egde rum vid ingången af 1875. Titeln
återinfördes 1910 för kvinnliga skrifbiträden vid
Riksarkivet. A. Th. S.*
Ko’pitar, Bartolomej, österrikisk slavist, f. af
bondfolk i byn Eepnje i Oberkrain 1780, d. 1844 i Wien
(hans stoft flyttades 1897 till Laibach), vaktade sin
faders boskap till sitt nionde år och kunde blott
slovenska. Sedan han genomgått skola och gymnasium
i Laibach, tillbragte han åtta år, fr. o. m. 1799,
först som huslärare, sedan som sekreterare hos baron
S. Zois. Utom andra studier kom han under denna tid
att sysselsätta sig mycket med sitt modersmål och
författade en Grammatik der slavischen sprache in
Krain, Kärnten und Steyermark (1808) med en inledande
öfversikt öfver de slaviska folken och språken samt
den slovenska grammatikens historia och ett utförligt
tillägg om den slovenska littera-
turen. Intet annat slaviskt språk kunde vid den
tiden uppvisa en grammatik af sådant vetenskapligt
värde. 1808 begaf K. sig till Wien för att studera
juridik, men blef snart förordnad till censor för
slavisk och grekisk litteratur samt anställd vid
hof-biblioteket, där han slutligen blef kustos. Som
censor gjorde han bekantskap med Vuk Stcfanovitj
Karadjitj och hade på hans lifsriktning och verksamhet
ett mycket stort inflytande. Som bibliotekstjänsteman
skickades K. 1814 till Paris för att återföra de
böcker och handskrifter, som fransmännen 1809 tagit
i \Vien. K:s andra större arbete var Glagolita
Cloziamis (1836), hvari offentliggjordes ett
handskriftfragment från lire årh., tillhörigt
grefve P. Cloz i Trieste och innehållande fyra
delvis ofullständiga predikningar af Chrysostomos,
Athana-sios och Epiphanius i fornslavisk öfv. I den
utförliga inledningen framställde K. först den satsen,
att det språk, till hvilket Cyrillus och Methodius
öfversatte de heliga skrifterna och som sedan blef de
"ortodoxe" slavernas kyrkospråk, var fornslovenska
(icke f örn-bulgariska). I detta arbete publicerades
också de berömda Freisingfragmenten, den äldsta kända
urkunden med specifikt slovenskt språk. Senare utgaf
han He-sychii glossographi discipulus et epiglossistes
russus in ipsa Constantinopoli sec. XII-XIII
(1839), en grekisk handskrift från lire eller 12:e
årh. (hemförd från Konstantinopel i 16:e årh. af
Busbek), till hvars randglossor äro fogade ryska
öfv. från 12 :e och 13:e årh. och som alltså för den
ryska språkhistorien är af stort intresse. K. skref
också Prolegomena historica till den upplaga af
det berömda Eeims-evangeliet ("Tcxte du sacre"),
som på kejsar Nikolaus’ befallning utgaf s i Paris
1843. Han redogör däri för slavernas omvändelse och
den ifrågavarande handskriftens öden samt upprepar
sin mening om kyrkslaviskans fornslovenska
härkomst. En mängd recensioner och smärre
uppsatser äro samlade och utgifna af K:s lärjunge
Miklosich under titeln Barth. Kopitars kleinere
schriften sprachwissenschaftlichen, geschichtUchen,
ethnographischen und rechtshisto-rischen inhalts
(1857). Eyska författare förkättra K. som fiende till
den slaviska idén, kalla honom för en österrikisk
agent o. s. v. Han var nämligen hvarken panslavist
eller russofil, och genom Karad^ jitjs, af honom
inspirerade, åtgärder för serbiska språket och
litteraturen drogs Serbien åt v. och skildes sålunda
mera från Ryssland. K:s omfattande och intressanta
brefväxling med Dobrowsky och andra slavister utgafs
af Jagié 1885 och 1897 (delarna 39 och 62 af ryska
’Vet.-akadis "sbornik"). Lll*
Kopiös (lat. copiösus, af cöpia, förråd),
öfver-flödande, ymnig, ansenlig, mycket stor.
Kopje (Köp), höll., "hufvud", ingår i sammansatta
sydafrikanska ortnamn med betydelsen af höjd,
(afrundad) bergstopp.
Kopnlannus omnämnes som biskop i (Gamla) Uppsala
omkr. 1160.
Koporie, befäst slott af aflång form med 4 runda
torn i Ingermanland mellan Narva och Nyen, intogs
-af svenskarna 1581, förlorades till ryssarna
1590, återtogs af Evert Horn 1612 och blef svenskt
i Stolbovafreden 1617. 1683 befalldes slottets
rasering. Denna fullbordades visserligen ej, men
1695 var K. i så dåligt tillstånd, att det vore mera
skadligt än gagneligt. I sept. 1700 blef K. därför
ett lätt byte för ryssarna, men återbesattes af sven-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
