ännu de två äldsta metoderna, den svensk-tyska och den engelska, hvar för sig eller kombinerade. Den svensk-tyska metoden utföres så, att malmen först rostas i rostbås (se fig. 1) eller rosthögar (se

Rosthög. fig. 2) för att befrias från en del af sitt svafvel. För ändamålet användas äfven ugnar af växlande konstruktion. Den delvis rostade malmen smältes i schaktugn med träkol eller koks under tillsats af

Fig. 3. Suluugn (vertikalsektion). lämpliga flussmedel för slaggbildningen, hvarvid kopparn förenar sig med en del af malmens svafvel och järn till skärsten. För denna smältning nyttjades förr murade s. k. suluugnar med kvadratisk genomskärning och inklädda med ett eldfast material. I bakväggen anbragtes tre eller fyra formar för luftens inpressande, och den nedre delen, härden (se fig. 3), där själfva smältningen egde rum och de smälta produkterna, slagg och skärsten, samlades, sträckte sig utanför ugnsschaktet, så att slaggen där kunde aftappas. Skärstenen, som är tyngre än slaggen, samlar sig på härdens botten och aftappas tid efter annan i sandformar och får svalna. Numera användas vanligen cirkelformiga eller Ovala ugnar, antingen murade eller med dubbla väggar af stålplåt (se fig. 4), mellan hvilka vatten cirkulerar för att hålla dem afkylda. Skärsten och slagg få då tillsammans kontinuerligt afrinna från ugnen i en

Fig. 4. Kopparugn. förhärd, där de skiljas på grund af sin olika egentliga vikt och aftappas hvar för sig. Skärstenen sönderbrytes efter svalnandet och får undergå en flera gånger upprepad röstning i rostbås eller ugnar, tills svaflet är aflägsnadt och järnet och kopparn förvandlade till oxider. Nu vidtager råkopparsmältningen i ugnar af liknande konstruktion som de för skärstcnssmältningen använda. Den dödrostade skärstenen smältes med träkol eller koks samt kvartshaltig malm, hvarvid kopparn utreduceras ur oxiden af kolet, smälter och sjunker till bottnen af härden samt järnoxiden förenar sig med kvartsen i den tillsatta malmen och bildar slagg, hvilken på grund af sin höga kopparhalt måste omarbetas tillsammans med rostad malm på suluugnen. Råkopparn innehåller 4-10 proc. föroreningar och renades förr genom

Fig. 5. Garhärd. garning i garhärd (se fig. 5 och Gara). Den garade kopparn, garkopparn, måste för att bli smidbar undergå hammargarning och polning (se Gara). Dessa metoder ha dock numera kommit nästan h. o. h. ur bruk, och raffineringen sker antingen i flamugn eller på elektrolytisk väg. Vid den engelska metoden utföras alla operationer i flamugn, där dylikt bränsle kan användas. Malmen underkastas först en partiell rostning i

Fig. 6. Flamugn för rostning (vertikalsektion). flamugn (se fig. 6). Den därpå följande smältningen sker äfvenledes i flamugn, men af en annan konstruktion (se fig. 7). Smältningsrummet, härden, är af oval form och af jämförelsevis små dimensioner (4 m. långt och 2,7 m. bredt) med en skålformad botten, gjord af kiselsand eller sönderkrossad sandsten, som sintras genom stark eldning. Den rostade malmen blandas med lämpliga flussmedel, och efter smältningen samlar sig skärstenen på bottnen och kan genom en öppning nära densamma aftappas samt granuleras i vatten för att sedan lättare kunna rostas, hvilket sker i liknande flamugn som rostningen