af malmen. Slaggen blir vid denna råskärstenssmältning tillräckligt låg i koppar för att kunna bortkastas. Rostningen af skärstenen, som innehåller koppar, järn och svafvel i växlande proportioner, måste, i motsats till hvad fallet var i den

Fig. 7. Engelsk flamugn för skärstenssmältning (sektion i plan). svensk-tyska processen, bedrifvas så, att endast en del af svaflet aflägsnas och jämt så mycket, att vid den följande råkopparsmältningen det finnes nog svafvel kvar att ur de vid röstningen bildade oxiderna utreducera all koppar, men lämna järnet i form af oxidul, som med tillsatt kvarts bildar en slagg. Råkopparsmältningen, liksom äfven den följande raffineringen, sker i flamugn med koleldning. Processen har utarbetats vid Swansea i England och användes där fortfarande. Vid flera verk arbetar man med kombinationer af den svensk-tyska och den engelska processen så, att somliga operationer utföras efter den ena och andra efter den andra metoden. De ofvan beskrifna processerna äro mycket långsamma och draga stor arbetskostnad på grund däraf, att godset måste omarbetas många gånger, innan man erhåller kopparn i metallisk form. De lämpade sig därför ej för verk, där man har stora malmkvantiteter att bearbeta. Man fann, att en skärsten af hög kopparhalt kunde framställas genom en enda operation, och då man vidare genom införandet af bessemermetoden kunde på kort tid, äfvenledes i en enda operation, därur framställa råkoppar, blef hela processen mycket förkortad och förenklad. Numera framställes större delen af den ur svafvelmalmer vunna kopparn enligt dessa förbättrade metoder. Den första operationen består i att direkt ur den orostade malmen framställa en skärsten med tillräckligt hög kopparhalt (40 à 50 proc.) för att kunna bessemereras. Detta sker i schaktugnar med dubbla väggar af stålplåt, mellan hvilka kylvatten får cirkulera (s. k. water jackets). De ha en höjd af 4-6 m. och rektangulär genomskärning i formnivån med en bredd af 1-1,4 m. och en längd af 2 till 26,5 m. (en ugn af sistnämnda storlek har en smältningsförmåga af ända till 3,000 ton per dygn). På båda långsidorna (se fig. 8) har schaktugnen tätt

Fig. 8. Schaktugn för skärstenssmältning. sittande formor för blästerns införande, och i gaflarna äro anbragta tapprännor för skärsten och slagg. De vid smältningen bildade gaserna uppsamlas af en öfverbyggnad af murverk, och genom luckor på dennas långsidor uppsättas malm, flussmedel och den som bränsle begagnade koksen. Malmen är orostad, och genom att använda kraftig bläster åstadkommer man i dessa ugnar, på samma gång som smältningen eger rum, en kraftig oxidation af svafvel och järn, så att endast tillräckligt med svafvel återstår att med kopparn och en del af järnet i malmen bilda en lämplig skärsten. På några ställen utgöres hufvudmassan af malmen af svafvelkis, pyrit, innehållande koppar, och under gynnsamma förhållanden kan den smältas utan kokstillsats, pyritsmältning, hvarvid den för smältningen erforderliga värmen alstras genom oxidation af större delen af pyritens svafvel och järn, hvilket senare med tillsatta kvartsiga malmer bildar slagg.

Fig. 9. Förhärd. Vanligen tillsättes dock koks, mera ju mindre svafvel malmen innehåller. Sådan smältning af orostad