Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 981-982 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar är den metall, som näst guld. 2. Metall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

malm med större eller mindre kokstillsats är den nu
allmännast brukliga, s. k. semipyritisk smältning. En
del af den koks, som annars skulle varit nödvändig för
smältningen, ersattes med pyrit. Slagg och skärsten
få kontinuerligt afrinna genom öppningarna i ugnens
gaflar till en förhärd (se fig. 9), som utgöres af
en plåtbehållare, hvars botten och sidor äro klädda
med eldfast tegel. Där sjunker den tyngre skärstenen
till bottnen; nära denna finnes en öppning, hvarigenom
skärstenen efter behof kan aftappas, under det att
den ofvanpå densamma flytande slaggen får afrinna
genom en ränna i härdens öfre kant.

Anrikning af kopparmalm användes i stor skala. Den
därvid erhållna produkten, slig, är i regel


Fig. 10. Mc Dougalls rostugn.

mycket finkornig och lämpar sig ej väl för smältning
i schaktugn utan föregående behandling genom
brikettering (se d. o.). Vanligare går man dock
så till väga, att man rostar sligen och sedan smälter
på skärsten i flamugn. Rostningen sker numera i mekaniska
rostugnar, som ha det gemensamt, att omröringen af
malmen sker med maskinkraft, ehuru de f. ö. äro af
mycket olika konstruktion. En af de modernaste och
mest använda typerna är Mc Dougalls rostugn (se
fig. 10), som består af ett yttre cylinderformadt
schakt, muradt af eldfast tegel och omgifvet
af en plåtmantel, hvaruti finnas 6 horisontella
härdytor. Den råa sligen matas automatiskt ned
på den öfversta och föres kontinuerligt af de vid
den centrala axeln fästa och med denna roterande
rör-armarna från en härd till den närmast under
belägna. Vid igångsättningen upphettas ugnen medelst
eldning i den i bottnen belägna eldstaden, tills
temperaturen stigit tillräckligt, för att svafvelkisen
i sligen kan antändas; därefter fortgår röstningen
af sig själf, emedan sligen i regel innehåller
tillräckligt med svafvelkis och andra svafvelmetaller
för att genom deras oxidation underhålla den nödiga
temperaturen. Rostningen kan varieras därigenom, att
man ändrar draget och ökar eller minskar hastigheten,
med hvilken rörarmarna rotera och nedmata godset,
och drifves så, att tillräckligt med svafvel återstår
för att vid den följande smältningen förena sig med
all kopparn och en del af järnet i malmen till en
skärsten af lämplig kopparhalt. Smältningen sker
i stora flamugnar (se fig. 11), eldade med kol,
murade af eldfast tegel med botten af krossad kvarts,
som genom stark eldning sintrats tillsammans. De ha
en invändig vidd af 5 à 6 m. och längd upp till 35
m. samt en smältningsförmåga af ända upp till 400 ton
per dygn. Det rostade godset införes genom öppningar i
ugnshvalfvet. Skärstenen samlar sig på bottnen och kan
genom särskilda öppningar efter behof aftappas, under
det att den ofvanpå flytande slaggen tid efter annan
skummas af genom en lucka i ugnens ena ända. Genom
luckor på sidorna kan man iakttaga smältningens gång
och företaga nödiga arbeten, såsom omröringar etc.

Den genom smältning af orostad malm i schaktugn eller
rostad slig i flamugn erhållna skärstenen öfverföres
i smält tillstånd till bessemerkonvertern för att
vidare bearbetas till råkoppar. En


Fig. 11. Flamugn för skärstenssmältning
(sidoprojektion af ugnens långsida)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>