dylik konverter (se fig. 12) utgöres af en på rullar i ett stativ liggande plåtcylinder, som med hydraulisk eller elektrisk kraft kan stjälpas åt ena eller andra sidan. Nära bottnen finnes en rad formor för införande af den kraftiga blästern och upptill en öppning för bortledande af de vid blåsningen bildade gaserna. Inuti är konvertern klädd med ett tjockt lager af kvartsmassa, som spelar en synnerligen viktig roll vid processen. Såsom förut

Fig. 12. Kopparkonverter. nämnts, består skärstenen af koppar, svafvel och järn. Då luften genom formorna inpressas i den smälta massan, inträder en häftig förbränning af svaflet, som bortgår i form af en tjock rök som svafvelsyrlighet, järnet oxideras till oxidul, som med kvartsmassan i konvertern (den s. k. infodringen) bildar slagg, och kopparn återstår i metalliskt tillstånd. Genom svaflets och järnets oxidation bibehålles temperaturen hög nog att hålla både slaggen och kopparn i flytande form, så att de hvar för sig kunna tappas. Då en afsevärd mängd kvartsmassa åtgår "för att med skärstenens järn bilda slagg, utfrätes infodringen mycket fort och måste ofta förnyas. För blåsningen fordras endast l à 2 timmar. Man har äfven föreslagit flera metoder för att på elektrisk väg framställa koppar ur malm eller skärsten, men hittills med föga framgång. För raffinering af råkoppar däremot har länge med fördel användts ett förfaringssätt, hvarvid man med hjälp af strömmens elektrolytiska inverkan öfverför oren koppar från den i skifvor gjutna råkopparn till tunna plåtar af raffinerad koppar i en lösning af kopparvitriol och svafvelsyra som elektrolyt. Processen eger rum i stora sumpar gjorda af trä, impregneradt med tjära eller beck. I råkopparn befintliga föroreningar aflägsnas och gå antingen i lösning eller afsätta sig som slam på bottnen af sumparna. Guld och silfver, som vanligen finnas i kopparmalmerna och under smältningens gång koncentreras i råkopparn, afskiljas i slammet och kunna ur detta tillvaratagas. Den på elektrolytisk väg raffinerade kopparn har en kornig struktur och lämpar sig ej till direkt användning för industriella ändamål, med undantag af legeringar, utan måste först nedsmältas i flamugn. Råkoppar, som ej innehåller guld och silfver samt andra föroreningar i större mängd, raffineras direkt i flamugn utan föregående elektrolys, hvarvid man, liksom vid hammargarningen, först underkastar den en oxiderande nedsmältning för aflägsnande af föroreningarna och sedan reducerar bildad kopparoxidul genom polning (omröring) med färska träpålar. Kopparn gjutes efter raffineringen i tackor af olika form, allteftersom den skall användas till tråddragning, plåtvalsning, gjutning o. s. v. Kopparn har vidsträckt användning för de mest olikartade ändamål. Största delen brukas till elektriska ändamål som ledningstråd, till maskindelar m. m. I form af plåt användes den till taktäckning samt allehanda kok- och destilleringskärl för tekniska fabriker, i form af rör till ångpannetuber m. m. För gjutning begagnas den vanligen i legering med andra metaller, af hvilka de viktigaste äro: mässing (koppar och zink), brons (koppar och tenn), nysilfver (koppar och nickel) samt fosforbrons (se dessa ord). Genom lösning af koppar i svafvelsyra erhåller man kopparvitriol, som äfvenledes är en viktig handelsvara och användes till konservering af trä, för elektrolytiska ändamål, till renande af vatten och till desinficiering samt till framställande af gröna målarfärger m. m. Världsproduktionen af koppar, som under de senaste årtiondena starkt stegrats, uppgick enligt "The mineral industry" 1908 till 762,141 ton, i hvilket belopp de olika länderna bidrogo med följande kvantiteter: Förenta staterna 430,099 ton, Spanien-Portugal 53,425, Japan 44,700, Australien 40,123, Chile 38,927, Mexico 38,190, Canada 24,376, Peru 22,240, Tyskland 20,523, Ryssland 18,174, Norge 9,337, Kapkolonien 6,990, Italien 3,022, Cuba 2,996, Bolivia 2,540, Sverige 2,032 (2,808 ton enl. Kommerskoll, ber.), Österrike-Ungern 1,700, Newfoundland 1,453, Turkiet 1,068 och Argentina 226. Enligt Kommerskollegii berättelse ang. bergshandteringen fanns 1908 i Sverige endast ett kopparverk, nämligen i Hälsingborg, där sedan 1902 raffineras dels där producerad cementkoppar, dels från Norge importerad bessemererad koppar. Värdet af den framställda kopparn uppges till 3,19 mill. kr. Vid Falu kopparverk tillverkas f. n. koppar- och järnvitriol. S. å. brötos 20,754 ton kopparmalm ur 22 grufvor, af hvilka Falu grufva och andra grufvor i Kopparbergs län lämnade 14,567 ton, och erhöllos genom anrikning 617 ton kopparmalm. 1. P. T. C. (H. E.) 2. P.P-n. Kopparafrad, Kopparränta, Koppartionde, Koppartull, kam., benämningar på den skatt, som koppartillverkningen i Sverjge under olika tider varit underkastad. Konung Hans stadgade 1499, att handel med koppar ej fick ega rum annanstädes än i städerna. Johan III stadgade i ett mandat 1580 förbud mot försäljning af koppar till annan person än hans egna utsända "kopparköpare", som för det pris Johan själf bestämt upphandlade all koppar. 1582 följde ett ännu strängare mandat i syfte att regalisera kopparhandeln; men 1590 gafs