987 Kopparhydrat-Kopparkompaniet 988 städes i Telemarken. Utomlands träffas den i vackra kristaller på gångarna vid Freiberg, Siegen, Saal-feld och Cornwall. Egendomligt är uppträdandet vid Mansfeld i den bituminösa märgelskiffern, tillhörande dyassystemet, tillsammans med kopparkis och brokig kopparmalm, likaså fyndet vid Franken-berg i Hessen, där kopparglans förekommer som försteningsmedel för delar af barrträd och. ormbunkar. Hj.Sj.» Kopparhydrät, kem. Se Koppar, sp. 973. KopparFndigo, kem. Se Koppar, sp. 974. Kopparkis, Gul kopparmalm, Chalkopy-rit, miner., ett mineral, som genom sin allmänna förekomst är den viktigaste af alla kopparmalmer. Den innehåller, ren, 34,8 proc. koppar, är sammansatt efter formeln Cu Fe S2 och kristalliserar hemiedriskt i tetragonala systemet, men i former, som stå den reguljära oktaedern och tetraedern mycket nära. Färgen är mässingsgul, med guldgul eller brokig anlöpning. Hårdheten 3,5-4, tyngden 4,2. Koppar-kisen liknar svafvelkis, tillsammans med hvilken den också ofta förekommer, men skiljes från denna genom ringare hårdhet och på färgen. Dels förekommer den på gångar i kristalliniska skiffrar och granit (då ofta kristalliserad, såsom vid Klausthal, Freiberg och Schneeberg samt på tenngångarna i Sachsen och Cornwall), dels bildar den äfven gångar i diabas, melafyr och diorit (såsom vid Dillenburg i Nassau, Monte Catini i Toscana, Gumesjevsk och Nisjni Tagilsk i Ural). Sådana gångar äro ofta i sin öfre del omvandlade och innehålla kopparkisens sön-derdelningsprodukter, nämligen kuprit och malakit. Kopparkisen uppträder äfven som mer eller mindre regelmässiga, linsformiga lagerstockar, och till detta slag höra alla större skandinaviska förekomster. Den är då vanligen starkt uppblandad med svafvelkis och magnetkis. Hit höra Falun, Åtvidaberg, Nya Kopparberget, Solstad, Bjälkes- och Fröågrufvorna på Åreskutan, Nautanen, Liikavara, Sjangeli, Virijaur, Yastenjaur m. fl. kopparfält i Lappland, Årsets grufvor i Småland samt vidare Eöros och förekomsterna kring Trondhjem i Norge. Likartadt är förekomstsättet vid Bodenmais i Bajern, Schmöllnitz i Ungern, Eammelsberg och Goslar på Harz samt Wick-low på Irland. I yngre sedimentära bergarter förekommer kopparkis som tunna lager af ett knifblads tjocklek tillsammans med kopparglans i dyassystemet vid Mansfeld på Harz. Som nybildning har kristalliserad kopparkis funnits i ledningsrör af koppar för det svafvelhaltiga terinalvattnet på Margareteninsel vid Budapest. - Kopparkis är visserligen ej den rikaste, men väl den allmännaste af alla kopparmalmer. F. n. f ramställes den mesta kopparn däraf. Framställningen på torra vägen var förr omständlig och mycket bränsleödande, enär svaflet och järnet kunna aflägsnas endast genom upprepad oxidation och slaggbildning (se därom Koppar, sp. 977- 979), men numera användas förbättrade metoder (se Koppar, sp. 979 ff.). Om framställningar på våta vägen se K öp p ar, sp. 975-976. Hj.Sj. (A.Hng.) Kopparklorid, kem. Se Koppar, sp. 974. Kopparklorur, kem. Se Koppar, sp. 974. Kopparkompaniet, ett 1619 af Gustaf II Adolf för handel med svensk koppar inrättadt kompani. Redan 1580 underkastades både koppar- och järnhandeln tvång genom att kronan i bergslagerna tillsatt uppköpare, åt hvilka de nämnda metallerna måste afyttras. Dock måste detta förordnande snart upp-häf vas (se K o p p a r a f r a d). Tryckande penningbrist och särskildt Älfsborgs lösen föranledde 1614 ett upp-lifvande af kronans förköpsrätt till kopparn. Det befanns likväl lämpligare, att denna handel förmedlades af ett handelssällskap, och därför utfärdades 21 dec. 1619 oktroj för ett kompani, vanligen kändt under namnet äldre kopparkompaniet. 21 dec. 1620 utfärdades ett nytt privilegiebref, som dock endast är att anse som ett upprepadt kungörande af det förra med anledning däraf, att insättningstiden förlängdes. Delvis ändrade privilegier fick kompaniet 30 dec. 1622 och 12 juni 1626. De äldsta privilegierna äro alldeles lika dem, som 1615 utfärdades för ett "köphandelskompani", utom tilläggen om kopparhandeln. De viktigaste bestämmelserna i ok-trojen äro följande: hvarje svensk undersåte (men icke utlänning) hade rätt att i kompaniet insätta penningar, dock ej mindre än 100 dal., och därför erhålla motsvarande vinstandel, beräknad kvartaliter. För insatta kapital betalades ingen skatt. Under tre år, räknade ifrån l jan. 1620, skulle bolaget räcka och under den tiden ingen få uttaga sina penningar, men väl transportera dem på annan man. Styrelsen, för hvilken särskild instruktion utfärdades l jan. 1620, bestod af en "gubernator", som skulle vara af adel och tillsättas af konungen, samt 7 eller flera "direktorer" af besuttna borgare. Direktionen hade sitt säte i Stockholm och egde att efter röstpluralitet besluta om alla handelssaker, upplåna penningar för kompaniets räkning, i dess tjänst antaga folk samt bygga, köpa, sälja, låna och borthyra fartyg. Den egde full domsrätt öfver sina underhafvande i alla mål, som rörde kompaniet och ej å lif gingo, likaså att skilja tvister, som angingo kompaniets saker, dock att besvär kunde anföras i hofrätten, då sak å ära ginge eller öfverstege 100 dal. värde. I ersättning erhöllo direktorerna lJ/2 proc. af allt gods, som de inköpte eller försålde, och l/z dal. för hvart skep-pund de vid berget uppköpte, hvarjämte de vid resor, utom respenningar, skulle få i "tärepenning" l1/» dal. om dagen inrikes, och 2 dal. utrikes. Hvarje år i dec. skulle alla participanter (delegarna) eller deras ombud samlas i Stockholm och utse ett utskott, inför hvilket direktorerna skulle redovisa. Vid samma tillfälle skulle nya direktorer väljas i de afgångnes ställe. Kompaniet erhöll ensamt rätt att upphandla koppar vid berget (blott med undantag för konungen, hans moder och broder, hvilka skulle få uppköpa "till eget behof"; 1626 infördes samma förmån för dem, "som manufakturer idka vele"). För hvart skeppund skulle betalas 50 dal reda penningar (icke varor) åt bergsmännen och det genast vid invägningen, samt 22 dal. åt kronan ("koppartull"). Sedan fick kompaniet föryttra den rå eller gargjord, men förpliktades att befordra garmakeriet, så att efter de tre årens förlopp ingen råkoppar behöfde utföras. - Dessutom erhöll det rätt att införa allehanda gods och därmed handla i stort, ha bod i Stockholm, åtnjuta på tullen borgarrätt, men f. ö. endast främmande rätt, så att icke marknader besöktes eller handel drefs med uppstäder och allmoge. Äfven privilegierades det att upptaga bergsbruk samt förlägga handtverk och faktorier. Å räkningar fick det rätt att en månad efter förfallotiden beräkna 12 proc. ränta, panter fick det försälja ett år efter utlösningstiden och vid konkurser åtnjuta förmånsrätt, näst Ord, som saknas under K, torde sökas under C.