989 Kopparlasur-Kopparmalmer 990 dem Sveriges lag sådan tillerkänna. Genom privilegierna 30 dec. 1622 förnyades oktrojen på ytterligare 4 år och genom privilegierna 12 juni 1626 på 12 år. Genom dessa båda privilegier stadgades, att gubernatorn skulle vara riksråd (redan l jan. 1620 hade riksrådet P. von Scheding utsetts till guber-nator); 1626 medgafs, att minsta insatsen skulle vara 30 dal., hvarjämte det stränga stadgandet om bergsmännens betalning, genast då kopparn invägdes, mildrades så, att kompaniet ålades att "med första lägenhet kontantera och betala". Viktigare är, att kompaniet 1626 äfven fick ensam rätt till järnhandeln. Det hade dock ej krafter att besörja denna nya affär, från hvilken det entledigades redan följande år. - Kompaniets grundläggande svaghet var det otillräckliga grundkapital, som tecknades och hvilket utgjorde omkr. 190,000 dal, ett ingalunda tillräckligt förlag till att årligen inköpa, förtulla, gargöra och transportera 7,000 å 10,000 skeppund koppar. Konungen sökte på allt sätt, t. o. m. genom förläningar af gårdar "under adelig frihet och frälse", uppmuntra till insättningar i kompaniet. Väl ökades därigenom i någon mån aktiekapitalet, men det blef dock aldrig svarande emot behofvet. Vid kompaniets upplösning utgjorde det något öfver 300,000 dal.; däraf tillhörde J/4 Louis De Geer, Peter Kruse och Danviks hospital, nära hälften rikets adel och återstoden till större delen Stockholms handlande. - Kompaniet trädde i verksamhet 1621 (eller möjligen 1620); att det idkat någon importhandel framgår däraf, att det åtog sig betydligare leveranser till kronan af ammunition, kläder o. d. Kronan har äfven tidigt börjat anlita kompaniet om försträckningar; till en början utgingo dessa i koppar, men redan 1622 lämnades ett penninglån på 100,000 dal., hvilket med 16 proc. ränta skulle återbetalas genom afskrifningar å följande års koppartull. Om garmakeriets utveckling har kompaniet inlagt förtjänster. 1625 erhöll det fullmakt på att prägla kopparmynt - de första i Sverige - och redan mot slutet af sommaren s. å. blefvo de första slagna vid kopparverket i Säter (sedan flyttadt till Avesta). Såväl i kontraktet om kop-parmyntningen som i själfva oktrojen var det be-stämdt, hvad kompaniet skulle betala för kopparn. Häri låg grunden till kompaniets olyckor, ty kopparns pris var i båda fallen satt för högt, hvarför-utom kopparmyntningen drefs i en skala, som medförde, att myntet sjönk i värde, och allmänhetens häraf alstrade misstro mot hela företaget gjorde det snart omöjligt att få nytt kapital insatt i rörelsen, sedan det gamla var slut. Då kopparpriset under de följande åren ytterligare sjönk så, att kompaniet icke kunde försälja sina magasinerade lager utan de största förluster, medan bergsmännen ansatte det med kraf om betalning, blef ställningen slutligen omöjlig. 1628 upphäfdes kompaniet, och kronan öfvertog dess skuldbörda, som 1633 utgjorde 206,427 dal. i kapital samt 177,219 dal. i räntor. Partici-panternas förluster godtgjordes af kronan genom godsförläningar. - Ett nytt kopparkomp a-n i oktrojerades 9 jan. 1636, som var baseradt på ett kontrakt med ett holländskt bolag, hvilket förbundit sig att årligen i 3*/2 år uppköpa 6,000 skeppund koppar ä 55 rdr, levererade i Amsterdam. Det var byggdt på samma principer som det föregående och erhöll uteslutande rätt att ur riket utföra koppar, plåtar, mynt och mässing. Då svårigheter mötte att få den nödiga summan fulltecknad, blef genom ett rådslag 14 dec. 1636 bestämdt, att hvarje kollegiechef skulle anskaffa 12,000 rdr, överståthållaren inom hufvudstaden 20,000 rdr o. s. v., hvarjämte kronan skulle årligen insätta 20,000 rdr. Utom koppartullen (12 rdr ä skeppund) skulle som "recogni-tion" erläggas vid ankomsten till sjöstaden 2 öre och vid utförseln l rdr för hvarje skeppund gar- och plåt-koppar, hälften mindre för arbetad koppar. För garningen af kompaniets koppar inköptes och iordningställdes Avesta, en åtgärd, som bidrog att försämra affärerna. Trots allt nit hos direktorerna kom detta kompani aldrig i riktig gång eller i god ordning. Redan 1637 klagade bergsmännen, att det icke uppfyllde sina. förbindelser mot dem. Sedan det med möda släpat sig fram de tre år, för hvilka oktrojen gällde, beslöts, på delegarnas begäran, dess upplösning (i slutet af 1638), och handeln med koppar fri-gafs fr. o. m. l jan. 1639. Kronan fick öfvertaga omkr. 60,000 rdr af bolagets skulder samt godtgöra participanterna med gods. Kompaniernas affärstransaktioner med kronan blefvo på 1680-talet föremål för räfst. Litt.: 0. Wingqvist, "Om det ^arnla kopparkompaniet" (i "Skandia", IV, 1834), A. V. Stiernstedt, "Om kopparmyntningen i Sverige" (i Vitt. hist. och ant. akad:s handl. 1863-64), Odhner, "Sveriges inre historia under drottning Kristinas förmyndare" (1865), E. G. Palmen, "Historisk framställning af den svensk-finska handelslagstiftningen" (1876), M. B. Swederus, "Bidrag till kännedomen om Sveriges bergshandtering 1612-1654" (i "Jern-kontorets annaler" 1909). - Handlingar rör. Karl XI :s räfst med kompanierna äro tryckta i Stiernman, "Stadgar och förordningar etc. ang. Sveriges rikes commerce", V. 8-64. J. F. N. Kopparlasur Werner, Azurlt Beudant, miner., ett vattenhaltigt basiskt kopparkarbonat af sammansättningen H2 02 Cu3 C2 06, motsvarande 69,2 proc. koppar, 25,6 proc. kolsyra och 5,2 proc. vatten. Färgen är lasurblå med glasglans. Med tiden upptager kopparlasuren vatten under afgifvande af kolsyra och öfvergår därigenom till grön malakit; him-melen på gamla freskomålningar, urspr. målad blå med kopparlasur, blir ofta grön, då kopparlasuren omvandlas till malakit. Införes krita i kopparnitrat vid vanlig temperatur, erhålles kopparlasur, men malakit, om krita införes i kopparklorid vid 160° C. Vackra kristaller af kopparlasur äro funna vid Chessy vid Lyon, vid Uj-Moldova och Szåszka i Banatet, Nisjni Tagilsk, Burra-Burra vid Adelaide m. fl. st. A. Hng. Kopparmalmer kallas de mineral, som ha praktisk användning för framställning af koppar. Kopparmalmerna delas med afseende på den kemiska sammansättningen i a) gedigen (metallisk) koppar, b) föreningar med syre och klor: kuprit och atakamit, c) svafvelföreningar: kopparglans, kopparkis och brokig kopparmalm, d) kolsyrade föreningar: malakit och kopparlasur. - 1. Gedigen koppar förekommer stundom i naturen i så stor mängd, att den kan praktiskt tillgodogöras, stundom kristalliserad i reguljära systemets former (vanligast kuben och oktaedern), oftast i hår-, tråd-, tagg-, möss-, träd-eller bleckformiga aggregat. Rörande öfriga egenskaper se Koppar 1. Den gedigna kopparn an- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.