995 Kopparstick-Koppartryck 996 yid d och sitt isolerad© läge har grund et alltid af sjöfarande betraktats med en viss fruktan. Många förslag ha väckts om dess utmärkande med fyrskepp eller på annat sätt; men till följd af brist på ankarsättning i grundets närhet ledde förslagen icke till något resultat förrän 1883, då fyrskeppet "Koppar-stenarna" utladcs på en n. v. om grundet påträffad ankarplats. Fyren på detta fyrskepp, hvilket utgör en af de viktigaste angöringspunkterna för seglare i Östersjön, är försedd med spegelapparat och ger två tätt på hvarandra följande blänkar hvar 20:e sek. Lågan är anbragt 11 m. öfver vattenytan och har en lysvidd af 12 min. Mistsiren och ringklocka. Kopparstick, i vidsträcktare bemärkelse gemensam benämning på alla de arter af grafisk konst, där teckningen, från hvilken aftryck skola tagas, är på ett eller annat sätt framställd fördjupad i en planslipad kopparplåt. Vid tryckningen pressas papperet ned i dessa fördjupningar, streck, punkter o. s. v., för att upptaga svärtan. Därigenom att dessa streck o. s. v. kunna variera ej blott till längd och bredd, såsom i träsnittet och litografien, utan äfven till djup, blir kopparsticket i vida högre grad än de båda andra arterna af grafisk konst mäktigt af den mest intensiva kraft, t. ex. i djupa skuggpartier, men äfven af den utomordentligaste lätthet, finhet och smidighet, t. ex. vid öfvergången mellan fullt ljus och närmaste skuggpartier. Kopparsticket intar därför som konstnärligt uttrycksmedel den främsta platsen bland de grafiska konsterna, men är på samma gång till följd af den mycket omständliga tryckningen (se Aftryck och Koppartryck) den mödosammaste och dyrbaraste. De olika arterna af kopparsticket i vidsträckt le-märkelse äro det egentliga kopparsticket 1. grafstic-kelgravyren (se nedan), kallnålsgravyren (se Kall n å 1), punkteringsmaneret (se d. o.), svartkonstmaneret L mezzotintogravyren (se d. o.), etsningen 1. raderingen (se Etsning), akvatintagravyren (se Akvatintagravyr) och kritteckningsmancret (se d. o.). Det egentliga kopparsticket skiljes från sina samarter därigenom, att det är utfördt ensamt eller så godt som ensamt med grafstickeln (se d. o.). Konturen anges å den blankslipade plåten medelst kall nål eller radering, hvarefter teckningen utföres med olika slag af grafsticklar, hvilka så att säga skjutas fram öfver plåten i riktning från den arbetande. Som hjälpredskap begagnas skafjärn och polerstål. Mo-dellering och skuggning uttryckas genom endast jämlöpande linjer (det äldre maneret) eller genom linjer, som korsa hvarandra i regelbundna strecklag under olika vinklar. Härtill komma olika slag af små-streck och prickar för öfvergången till de högsta dagrarna, för fyllning af de uppkommande rutorna, men äfven för att karakterisera olika stoff, typer o. d. Kartongstick kallas de grafstickelblad, som återge jämte konturerna blott de hufvudsakligen inre linjerna och skuggorna. Konsten att gravera i koppar eller bronsplåtar är urgammal. Att i större omfattning använda gravyren för aftryck och att utföra gravyren enkom för detta ändamål kom i bruk först under 1400-talet ungefär samtidigt med, att man började trycka först träsnitt och sedan lösa bokstafstyper. Kopparsticket har med all säkerhet sina äldsta anor i Tyskland; det första daterade kopparsticket vi ega, en Kristi giss-ling med årtalet 1446, är därifrån. Troligen äro dock andra blad, så af den s. k. "Meister der spiel-karten", ännu äldre, ehuru odaterade. Kopparsticket torde ha utgått från guldsmedsverkstäderna och stod under sin tidigaste period alltjämt i nära förbindelse med guldsmedsyrket. Från detta utgingo flera af kopparstickets främsta utöfvare under 1400-talet och början af 1500-talet. Bland de tyske mästarna under 1400-talet äro att nämna Martin Schon-gauer samt de anonyme mästarna E. S. och Amsterdamkabinettets mästare (så kallad, emedan det största antalet blad af honom förvaras i Amsterdams kopparstickskabinett). Under senare hälften af 1400-talet försiggick i Tyskland en snabb utveckling af såväl teknik som konstnärlig känsla, och trots uppträdandet af några utmärkta italienska kopparstickare, hvaribland Andrea Mantegna är den ypperste, behöllo tyskarna ledningen in på 1500-talet, då Albrecht Diirer för århundraden utstakade konstartens väg genom sitt på en gång tekniskt konsekventa och klara samt måleriskt fängslande mästerskap; om de under hans påverkan arbetande kleinmeister se d. o. I Nederländerna stod vid hans sida och under hans inflytande Lucas van Leyden, i Italien arbetade, delvis med upptagande af Diirers teknik, den store tolkaren af Rafaels konst med kopparstickets medel Marc Antonio Raimondi. En lysande utveckling af det nederländska kopparsticket börjar i slutet af 1500-talet med Hugo Goltzius och fortsätter under inverkan dels af Rubens' skola, dels af det samtida holländska måleriet. Under påverkan från Flandern och Holland arbetade den från 1600-talets midt blomstrande kopparstickarskolan i Frankrike, som under sin första tid hade sin styrka i porträttet, men under 1700-talet därjämte i sedeskildring och bokillustration. Fr. o. m. 1600-talets senare hälft börjar en period af tekniska uppfinningar och experiment, som frambringar mezzotinto-, akvatinta- och crayon-metoderna. Sedan 1800-talets början har det egentliga kopparsticket småningom undanträngts af billigare och mera fabriksmässiga reproduktionsmetoder och ej i likhet med etsningen kunnat hålla sig kvar som en fristående konstart. I Sverige öfvades till en början kopparsticket af inkallade utlänningar. Den talangfullaste af dessa var polacken Jeremias Falck, som 1649-55 utförde omkr. ett tjugutal utmärkta svenska porträtt. Närmare århundradets slut arbetade holländarna Swidde och v. Aveelen för det stora verket "Suecia antiqua et hodierna". 1700-talet har att uppvisa några goda inhemska kopparstickare i linjemaner: Fioding, Gillberg, F. Akrel och J. F. Martin. Efter dem kommo Kr. Forssell och sist L. Ruben. Upk. (A. L. R.) Kopparsulfat, kem. SeKopparvitriol. Koppartionde, kam. Se Kopparafrad. Koppartryck, tryckning af kopparstick (se d. o.). Den graverade plåten, vanligen lindrigt uppvärmd, ingnides med den fina koppartrycksvärtan, hvarefter den aftorkas med en lapp, eller, ännu bättre, med handens insida, så att svärtan ligger kvar endast i fördjupningarna eller, om man vill trycka med s. k. ton, sparsamt på vissa i proftrycket angifna blanka ställen. Därefter pålägges det fuktade papperet, som för koppartryck bör vara af fast och god beskaffenhet, hvarefter plåt och papper gå mellan två flanells-klädda valsar. Aftrycket är nu färdigt, och samma omständliga förfaringssätt vidtager med nästa exemplar. Ett speciellt förfaringssätt, som användes vid Ord, som saknas under K, torde sökas under C.