Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppartryck - Kopparträ, bot. Se Jambosa. - Koppartull, kam. Se Kopparafrad. - Kopparvitriol - Kopparålder - Kopparön. Se Berings ö. - Koppay, József - Koppe, Johann Gottlieb - Koppel. 1. Jaktv., - Koppel. 2. Krigsv.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kopparträ-Koppel
tryck af etsningar, s. k. draggtryck
(fr. retroussage), består däri, att man lätt öfvergår
den insvärtade plåten med en muslinstampon för
erhållande af mjuka toner. Ett blad utfördt med
koppartryck erhåller kring bildytan ett aftryck
af plåten, den s. k. plåtranden, hvilken, för att
ett kopparstick skall anses som fullgodt exemplar,
ej får vara bortklippt. Genom tryckningen slites
plåten, i det att de finare grafstickel- eller
etsarbetena utplånas, och därigenom uppkommer,brist
på harmoni mellan de starka skugg- och de högsta
ljuspartierna. Man anser, att af en stucken plåt
högst ett par tusen, af en etsad 300 till 400
aftryck kunna tagas. Då det är fråga om större
upplagor, plägar man därför förståla plåten,
hvarigenom den vinner betydligt i hållbarhet,
eller ock reproducerar man originalplåten på
galvanisk väg och använder reproduktionen i
första hand för aftryck. Koppartryckspressen
användes äfven för reproduktion af på kemigrafisk
väg vunna gravyrplåtar, fotogravyr, galvanografi
o. s. v. Upk. (A.L.R.)
Kopparträ, bot. Se J a m b o s a.
Koppartull, kam. Se Kopparafrad.
Kopparvitriöl (Blå vitriol, Kopparsulfat), Cu S04 +
5 H2O, kem., bildas vid oxidation af svafvelhaltiga
kopparmalmer och förekommer därför i grufvatten. Den
erhålles, om koppar löses i varm och koncentrerad
svafvelsyra. Den bildar stora, praktfulla,
mörkblåa kristaller, som äro luftbeständiga och
lätt lösas i vatten. Upphettas saltet, förlorar det
kristallvatten (se d. o.) och lämnar i återstod
hvitt, vattenfritt sulfat. Kopparvitriol nyttjas
för tillverkning af kopparfärger, till konservering
af virke, i galvanoplastik och galvaniska staplar
m. m. Om förgiftning genom kopparvitriol och
om blåsten se Kopparsa1ter.
P. T. C.*
Kopparålder, arkeol., kallas den förhistoriska
period på gränsen mellan sten- och bronsåldern,
då de första metallredskapen kommit i mera allmänt
bruk. Dessa tillverkades af koppar med ingen eller
ringa inblandning af andra metaller. Kopparåldern
räknas af åtskilliga forskare som sista delen af den
yngre stenåldern. Säkert är, att under kopparåldern
ännu stenredskap voro i bruk i ej ringa utsträckning,
under det att den tennrikare bronsen var okänd. Spår
af en kopparålder har man funnit på ön Cypern (af
hvars namn ordet koppar är härledt), i Egypten,
Babylonien, vid Hisarlik-Troja (l:a staden), på
Kreta, i Ungern, Österrike (särskildt i pålbyggnaden
i Mondsee), i Schweiz och på Pyreneiska halfön,
likaså i Italien, Frankrike, Tyskland, på Brittiska
öarna, i Danmark och Sverige. De äldsta fynden af
kopparföremål i Orienten gå tillbaka åtminstone
till 5:e årtusendet f. Kr. Redan under de första
egyptiska dynastierna bearbetades koppargrufvor på
Sinaihalfön, och ytterst tidig var koppargrufdriften
äfven på Cypern. De äldsta kopparredskapen och vapnen
utgöras af yxor, efterbildade efter stenyxorna,
dolkar, knifvar och spjutspetsar. Tidigast uppträda
kanhända smycken af koppar. De i åtskilliga länder
förekommande dubbelyxorna af koppar ha af flera
forskare uppfattats som koppartackor, utgörande
multipler af en viss viktenhet och afsedda för
export. Litt.: F. von Pulszky, "Die kupferzeit in
Ungarn" (1884), M. Much, "Die kupferzeit in Europa
und ihr verhältniss zur kultur der indogermanen"
(2:a uppl. 1893), samt O. Montelius, "Die chronologie
der ältesten bronzezeit" (i "Archiv fur anthropologie",. 1900) och "Finnas i Sverige
minnen från kopparåldern?" (i Sv. fornminnesför:s
tidskr., VIII). T. J. A
Kopparön. Se Beringsö.
Koppay [kå’ppai], József, ungersk målare,
f. 1857, utbildade sig först till arkitekt, sedan
till målare under Makart och J. Canon. K. har varit
verksam i München, Madrid, Berlin och är numera bosatt
i Wien. Bland hans arbeten, mestadels pasteller eller
akvareller, märkas porträtt af Ibsen, Paul Lindau,
Alfons XIII som barn m. fl. J. K-e.*
Koppe, Johann Gottlieb, tysk författare i
landthushållningsämnen, f. 1782, d. 1863, var
1811-13 lärare vid landtbruksskolan i Möglin och
grundlade dess senare så berömda fårstam. Sedan var
han praktiserande jordbrukare. Han blef 1842 medlem
af preussiska "landesökonomiekollegium" samt 1854 af
preussiska statsrådet. K. utöfvade stort inflytande,
på jordbrukets utveckling, i synnerhet genom
Unterricht im ackerbau und in der viehzucht (1813;
11:e uppl. 1885; "Handbok för landtmän uti åkerbruk och
boskapsskötsel", 2 dlr, 1819; 2:a uppl. 1839). K. hade
ock stort anseende som förf. i jordbruksekonomi
(Revision der ackerbausysteme, 1818). Han hörde till
de ifrigaste motståndarna till Liebigs teorier om
jordens gödsling och röfvarjordbruk ("raubbau").
(H. J. Dft.)
Koppel. 1. Jaktv. a) Kedja, rem eller snöre, hvarmed
hundar hållas bundna (se fig.). - b) Två
(Till art. Koppel l a.)BILD
hopkopplade hundar, i synnerhet två stöfvare, som äro
vana att jaga tillsammans och till och från jakten
vanligen ledas i ett gemensamt dubbelkoppel. - c)
Rem, hvari hirschfängare bäres.
2. Krigsv. a) Lifremmen och enligt äldre modell
de två från denna nedhängande remmarna (kort- och
långrem) eller enligt nyare modell den nedhängande
remmen (bärrem), vid hvilka eller hvilken militärerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
