999 Koppelbruk-Kcppning 1000 bära sabeln fäst (s abel köp p el), b) Af krigs-bromateriel byggd färja. Där vattendragets bredd är för stor, för att öfverbroning skall kunna ske, byggas, särskildt då ej blott folk, utan äfven hästar och fordon skola öfverföras, af krigsbroma-terielen s. k. koppel, som göras antingen fyrdeliga (broning på 2 tvådeliga pontoner och rymmande 40 -50 man eller 6-10 hästar med förare eller l kanon med föreställare samt 2-3 hästar och tillhörande manskap eller 2-3 trängfordon), sexdeliga (broning på 2 tredeliga pontoner och rymmande 70-80 man eller 12-20 hästar med förare eller l kanon med föreställare, hästar och manskap eller 4-6 trängfordon) eller ännu större. Med en krigs-brokolonns materiel kunna byggas antingen 4 fyrdeliga eller 3 sexdeliga koppel. De kunna användas som rodd-, bogser-, drag- eller svängkoppel. För i-och urlastning måste vanligen byggas särskilda landgångsbryggor. 3. Mus., inrättning i orgeln, hvarigenom den klaviatur, som för tillfället spelas (manual eller pedal), förbindes med en eller flera andra, hvilkas toner sålunda förstärka den förras. Kopplet kallas tryckande, om en öfre manuals tangenter tillika nedtrycka en lägres, och dragande, om de nedre tangenterna draga med sig de öfre. Oktav-koppel förbinder med hvarje tangent de till öfver-eller underoktaven eller till bägge hörande tonerna. 4. Järnvägstekn. Se Buffert och D r a g i n-rättning. 1. G.G. 2. L- WrsonM. 3. A. L.* Koppelbruk (ty. koppelwirtschaft, af koppel, inhägnadt åkerfält, som begagnas tidtals till sädesodling, tidtals till bete), landtbr., växelbruk med fleråriga vallar, hvilka senare användas dels till slätter, dels till bete. Holstein anses vara det land, från hvilket koppelbruket utgått. I Sverige fanns ett liknande brukningssätt allmänt i vissa trakter af Dalarna redan under midten af 1700-talet. Till koppelbruken räknas ofta det i Sverige vanliga växelbruket på minst 7 år med vallar på minst 3 år. Jfr Växelbruk. (H. J. Dft.) Koppelhjul, mek. Se Drifhjul. Koppeltafla, sjöv. Se Koppla. Koppelvan, jaktv., säges en jakthund vara, som låter leda sig i koppel och ger sig till tåls, om den lämnas bunden (kopplad). G. G. Koppglas. Se Koppning, Koppsnäppare. Kopphus. Se Epidemisjukhuset och Koppor. Koppla. 1. Sjöv., till en enda sammanföra de olika kurser och distanser, som ett fartyg seglat under en viss tid, för att erhålla kännedom om inseglad latitud och longitud, eller läget af den punkt i sjökortet, hvilken på grund af "den döda räkningen" motsvarar fartygets ställe på hafvet vid den bestämda tidens utgång, äfvensom om den under hela tiden tillryggalagda generaldistansen och generalkursen. Problemet kan lösas antingen medelst konstruktion, trigonometrisk kalkyl eller med tillhjälp af uppgjorda tabeller (besticktabeller). Sistnämnda metod, såsom vigast och minst tidsödande, begagnas vanligen under benämningen koppling. Det formulär, med uppdragna kolumner, i hvilka de särskilda kurserna och distanserna insättas för att bringa reda och ordning vid uträknandet, kallas koppeltafla. Jfr Bestick och Generaldistans. -- 2. Jaktv., koppla l. koppla upp, binda en jakthund i koppel. 1. L. H.* Kopplade bågar, bygnk. Se Fönster, sp. 362. Koppleri (ty. kuppelei), jur. Därmed betecknas vanligen sådana åtgärder, som innefatta ett främjande af otukt mellan andra. Främjandet kan bestå i tillhandahållande af lokal, andras förledande till deltagande o. s. v. För dylika åtgärders straffbarhet uppställa emellertid strafflagarna särskilda förutsättningar, såsom yrkesmässighet eller åtminstone upprepadt tillhandagående eller att gärningen föröfvats af vinningslystnad, att den afser främjande af otukt med minderårig, innefattar missbruk af vårdnadsplikt o. s. v. Ofta bestraffas därvid åtgärder, som ha karaktären af annans förledande, i större omfattning än andra koppleriåtgärder. Enligt den nya norska strafflagen bestraffas t. o. m. hvar och en, som förför någon till otuktigt umgänge med annan. Ett blott utnyttjande af andras otuktiga lefnadssätt i ekonomiskt syfte (af s. k. "Zuhälter", "Alfonser" etc.) har först genom nyare strafflagstiftning blifvit kriminaliseradt. Svensk lag bestraffar vissa former af koppleri under förutsättning af upprepadt tillhandagående samt dessutom åtgärder, som ha karaktären af förledande, om de tillika innefatta missbruk af vårdnadsplikt. Straffet är i sistnämnda fall betydligt strängare. Jfr Strafflagen, kap. 18, §§ 11 och 12. N. S-g. Koppling. 1. Kem., reaktionen mellan en s. k. diazolösning, d. v. s. lösningen af ett diazoniumsalt eller ett normalt diazotat och en aromatisk amin resp. en fenol. Därvid uppstå värdefulla, i förra fallet basiska, i det senare sura azofärgämnen (se d. o.). Kopplingen är således en teknisk, mycket viktig reaktion. För att påvisa en diazoniumgrupp brukar man utföra kopplingen med s. k. R-salt (alkalisalt af naftoldisulfosyra β1 β2 β3) eller Schäffers salt (alkalisalt af β1 β3 naftolsulfosyra). -- 2. Sjöv. Se Koppla 1. -- 3. Maskinb. Se Axelkoppling. -- 4. Järnv. Se Buffert och Draginrättning. 1. H. E. Kopplingsteori, kem., en af Berzelius 1840 uppställd teori, enligt hvilken föreningar finnas, som utgöras af en aktiv (såsom syra eller bas fungerande) komponent, intimt förenad med ett inaktivt bihang (s. k. koppling). Det faktiska stödet för denna teori var Eeisets upptäckt af platotetraminhydratet, hvilket af Berzelius uppfattades som aktivt ammonium-hydrat koppladt med platinaamid eller med nutida atomvikter (H2 N)2 Pt + 2 NH4 OH. Berzelius uppfattade på analogt sätt alkaloider som kopplade föreningar af ammoniak med organiska komplexer, organiska syror som oxalsyra kopplad med kolväten o. s. v. Teorien upptogs och utbildades af Kolbe, men gick slutligen upp i den nutida valensteorien. P. T. C* Koppmann, Karl, tysk urkundsutgifvare, f. 1839, d. 1905 som stadsarkivarie vid rådsarkivet i Bostock (sedan 1884), utgaf "Hanserecesse" (omfattande tiden 1251-1430; 8 bd, 1870-97) och "Die chroniken der niedersachsischen städte" (7 bd, 1884-1902) m. m. Koppning, kir., operation, bestående däruti, att man med ett särkildt instrument, koppsnäppare (se d. o.), gör ett stort antal smärre incisioner i huden för att åstadkomma en lokal bloduttömning. Denna förökas genom blodets ursugning