Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppor (lat. variola, ty. pocken, blattern, fr. la variole, eng. small-pox), med., en akut, ytterst smittsam febersjukdom med ett hudutslag af upphöjda fläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelst glas och pump. Koppningar brukades i
äldre tider ganska mycket och af hvarjehanda
anledningar; i den nutida medicinen ha
de kommit tämligen fullständigt ur bruk.
Rsr.*
Koppom, sulfitfabrik samt trämassefabrik och
pappersbruk i Järnskogs socken, Värmlands län,
vid det söderifrån kommande vattendrag, som
genomflyter sjöarna Hugn och Ränken och vid Åmot
faller ut i Flagan samt utgör en del af Glafsfjordens
vattensystem. De tillhöra K:s pappersfabriksaktiebolag
(bildadt 1889) och voro 1909 tax. till 423,500 kr.,
hvarjämte bolaget eger mindre jordbruksfastigheter
i Järnskogs och Skillingmarks socknar. – Sedan
1830-talet har vid K. ock funnits ett stångjärnsbruk,
som från P. F. Canell 1909 öfvergick till det
s. å. bildade K:s bruks aktiebolag och hvarest nu
tillverkas grepar, skyfflar, spadar, högafflar och
svartsmide m. m.
De nedre extremiteterna på en i koppor insjuknad man.
Koppor (lat. vari’ola, ty. pocken, blaltern, fr. la
variole, eng. small-pox), med., en akut, ytterst
smittsam febersjukdom med ett hudutslag af upphöjda
fläckar, som öfvergå till blåsor med ett seröst,
purulent, stundom blodblandadt innehåll. Efter
utslagets olika beskaffenhet och feberns olika
intensitet har man uppställt flera olika former
af koppor, såsom äkta smittkoppor (variola vera),
modifierade koppor (v. modificata l. variolois),
och blodiga koppor (v. hemorrhagica). - Vattkopporna
(varicellae) uppfattas som en särskild art. Blåsorna
vid vattkoppor, små och vattenklara, utveckla sig
mycket hastigt, ofta på några timmar från direkt röda
fläckar, utan föregående papelbildning; innehållet,
som på grund af blåsornas tunna väggar ser klarare ut
än vid koppor, hinner knappt öfvergå i varbildning,
innan blåsan sjunker ihop och torkar. Febern
är lindrig, och hela sjukdomen förlöper på 8-14
dagar. Vaccination skyddar icke mot vattkoppor. -
Fastän kopporna sannolikt äro en urgammal sjukdom i
östra Asien, finner man dock en tydlig beskrifning
öfver dem först hos araben Rhazes på 900-talet. Ehuru
sjukdomen troligen redan före korstågens tid hemsökt
Europa, var det egentligen dessa, som mest bidrogo
att sprida den mera allmänt öfver denna världsdel,
där den ofta uppträdde med härjande farsoter ända
till början af 1800-talet, då den hejdades genom
den af Jenner införda kokoppympningen. I Sverige
omtalas kopporna först 1578 af Murray, ehuru de
sannolikt redan förut inkommit i vårt land. Sina
svåraste härjningar i Sverige gjorde sjukdomen 1779,
då den bortryckte 15,102 människor, samt 1784 och
1800, då hvartdera året omkr. 12,000 personer föllo
offer för densamma. I slutet af 1700-talet beräknas i
Europa årligen 400,000 personer ha aflidit i koppor
(90 proc. af de sjuke utgjordes af barn. Numera
insjukna bland vaccinerade företrädesvis vuxna). Till
Amerika öfverfördes kopporna af européerna ej långt
efter denna världsdels upptäckt. Sjukdomen har rasat
med samma häftighet på Sibiriens isfält som under
tropikernas sol; ingen människoras, ingen ålder
har blifvit skonad. Under en epidemi på Grönland
1735 undkommo endast 6 personer med lifvet bland
2,000 angripna. - I Europa ha efter vaccinationens
allmännare införande därstädes under 1800- och
1900-talen kopporna högst betydligt aftagit i både
frekvens och intensitet; och de lindriga små spridda
epidemier, som ännu förekomma, förete oftast
mera bilden af modifierade koppor än af äkta
smittkoppor. De reguljära, typiska kopporna genomlöpa,
liksom andra utslagssjukdomar, olika stadier, nämligen
1. inkubationsstadiet, från smittämnets införande i
kroppen till de första symtomens utbrott, vanligen
10-14 dagar, sällan 3 veckor; 2. prodromstadiet,
utmärkt genom frossbrytningar, mattighet, börjande
feber, hufvudvärk och, särdeles karakteristiskt
för börjande koppor, värk i korsryggen, jämte
ett prodromalutslag af röda fläckar i lårvecken,
på länderna, kring knäna och armbågarna, på
fingrarna m. fl. ställen. Efter 3, högst 4 dagars
prodromstadium inträder 3. eruptionsstadiet,
medförande sänkning af febern och förbättring
i allmäntillståndet. Knappnålshufvudstora och än
större, lifligt röda, koniska blemmor framträda
öfverallt å huden äfvensom i munnens och de öfre
luftvägarnas slemhinnor under stickningar, tryckning
och smärta, vanligen först i ansiktet, sedan på bålen
och extremiteterna. I början likna de mycket utslaget
vid mässling, men efter 5-6 dagar förvandlas de till
blåsor, karakteriserade af pärlemorliknande, matt
glans. På 8:e-10:e dagen (jfr fig.) grumla de sig,
bli variga (suppurationsstadiet), få vanligen en
fördjupning på midten (umbo) och omges med en röd
ring. Samtidigt stiger febern ånyo under stora
kval för den sjuke och under svåra allmänsymtom,
delirier eller medvetslöshet och ofta dödlig utgång
under detta stadium. I lindrigare fall inträder
4. exsickationsstadiet, på 13:e-14:e dygnet, då
kopporna börja torka in och febern faller, temperatur
och puls minskas, sömn och matlust återvända. Från
16:e dygnet börja vanligen de intorkade koppskorporna
att affalla, lämnande mer eller mindre djupa koppärr
alltefter deras storlek och djup. Allra längst finnas
rester af kopporna kvar i flata handen och på fotsulan
på grund af hudens stora tjocklek därstädes. De
djupare ärren kvarstå hela lifstiden. - Från detta
typiska förlopp ges många undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
