medelst glas och pump. Koppningar brukades i äldre tider ganska mycket och af hvarjehanda anledningar; i den nutida medicinen ha de kommit tämligen fullständigt ur bruk. Rsr.* Koppom, sulfitfabrik samt trämassefabrik och pappersbruk i Järnskogs socken, Värmlands län, vid det söderifrån kommande vattendrag, som genomflyter sjöarna Hugn och Ränken och vid Åmot faller ut i Flagan samt utgör en del af Glafsfjordens vattensystem. De tillhöra K:s pappersfabriksaktiebolag (bildadt 1889) och voro 1909 tax. till 423,500 kr., hvarjämte bolaget eger mindre jordbruksfastigheter i Järnskogs och Skillingmarks socknar. -- Sedan 1830-talet har vid K. ock funnits ett stångjärnsbruk, som från P. F. Canell 1909 öfvergick till det s. å. bildade K:s bruks aktiebolag och hvarest nu tillverkas grepar, skyfflar, spadar, högafflar och svartsmide m. m. De nedre extremiteterna på en i koppor insjuknad man. Koppor (lat. vari'ola, ty. pocken, blaltern, fr. la variole, eng. small-pox), med., en akut, ytterst smittsam febersjukdom med ett hudutslag af upphöjda fläckar, som öfvergå till blåsor med ett seröst, purulent, stundom blodblandadt innehåll. Efter utslagets olika beskaffenhet och feberns olika intensitet har man uppställt flera olika former af koppor, såsom äkta smittkoppor (variola vera), modifierade koppor (v. modificata l. variolois), och blodiga koppor (v. hemorrhagica). - Vattkopporna (varicellae) uppfattas som en särskild art. Blåsorna vid vattkoppor, små och vattenklara, utveckla sig mycket hastigt, ofta på några timmar från direkt röda fläckar, utan föregående papelbildning; innehållet, som på grund af blåsornas tunna väggar ser klarare ut än vid koppor, hinner knappt öfvergå i varbildning, innan blåsan sjunker ihop och torkar. Febern är lindrig, och hela sjukdomen förlöper på 8-14 dagar. Vaccination skyddar icke mot vattkoppor. - Fastän kopporna sannolikt äro en urgammal sjukdom i östra Asien, finner man dock en tydlig beskrifning öfver dem först hos araben Rhazes på 900-talet. Ehuru sjukdomen troligen redan före korstågens tid hemsökt Europa, var det egentligen dessa, som mest bidrogo att sprida den mera allmänt öfver denna världsdel, där den ofta uppträdde med härjande farsoter ända till början af 1800-talet, då den hejdades genom den af Jenner införda kokoppympningen. I Sverige omtalas kopporna först 1578 af Murray, ehuru de sannolikt redan förut inkommit i vårt land. Sina svåraste härjningar i Sverige gjorde sjukdomen 1779, då den bortryckte 15,102 människor, samt 1784 och 1800, då hvartdera året omkr. 12,000 personer föllo offer för densamma. I slutet af 1700-talet beräknas i Europa årligen 400,000 personer ha aflidit i koppor (90 proc. af de sjuke utgjordes af barn. Numera insjukna bland vaccinerade företrädesvis vuxna). Till Amerika öfverfördes kopporna af européerna ej långt efter denna världsdels upptäckt. Sjukdomen har rasat med samma häftighet på Sibiriens isfält som under tropikernas sol; ingen människoras, ingen ålder har blifvit skonad. Under en epidemi på Grönland 1735 undkommo endast 6 personer med lifvet bland 2,000 angripna. - I Europa ha efter vaccinationens allmännare införande därstädes under 1800- och 1900-talen kopporna högst betydligt aftagit i både frekvens och intensitet; och de lindriga små spridda epidemier, som ännu förekomma, förete oftast mera bilden af modifierade koppor än af äkta smittkoppor. De reguljära, typiska kopporna genomlöpa, liksom andra utslagssjukdomar, olika stadier, nämligen 1. inkubationsstadiet, från smittämnets införande i kroppen till de första symtomens utbrott, vanligen 10-14 dagar, sällan 3 veckor; 2. prodromstadiet, utmärkt genom frossbrytningar, mattighet, börjande feber, hufvudvärk och, särdeles karakteristiskt för börjande koppor, värk i korsryggen, jämte ett prodromalutslag af röda fläckar i lårvecken, på länderna, kring knäna och armbågarna, på fingrarna m. fl. ställen. Efter 3, högst 4 dagars prodromstadium inträder 3. eruptionsstadiet, medförande sänkning af febern och förbättring i allmäntillståndet. Knappnålshufvudstora och än större, lifligt röda, koniska blemmor framträda öfverallt å huden äfvensom i munnens och de öfre luftvägarnas slemhinnor under stickningar, tryckning och smärta, vanligen först i ansiktet, sedan på bålen och extremiteterna. I början likna de mycket utslaget vid mässling, men efter 5-6 dagar förvandlas de till blåsor, karakteriserade af pärlemorliknande, matt glans. På 8:e-10:e dagen (jfr fig.) grumla de sig, bli variga (suppurationsstadiet), få vanligen en fördjupning på midten (umbo) och omges med en röd ring. Samtidigt stiger febern ånyo under stora kval för den sjuke och under svåra allmänsymtom, delirier eller medvetslöshet och ofta dödlig utgång under detta stadium. I lindrigare fall inträder 4. exsickationsstadiet, på 13:e-14:e dygnet, då kopporna börja torka in och febern faller, temperatur och puls minskas, sömn och matlust återvända. Från 16:e dygnet börja vanligen de intorkade koppskorporna att affalla, lämnande mer eller mindre djupa koppärr alltefter deras storlek och djup. Allra längst finnas rester af kopporna kvar i flata handen och på fotsulan på grund af hudens stora tjocklek därstädes. De djupare ärren kvarstå hela lifstiden. - Från detta typiska förlopp ges många undan-