1005 Koppympning-Koptiska kyrkan 1006 hvilken denna struktur är väl utpräglad, kallas ? a r i o l i t. E- E- Koppympning, med. Se Vaccination. Kopra, bot., detsamma som c o p r a. Se K o k o s-p a l m. Kopraol [-ål], kem. farm., detsamma som renad kokosolja. Koprélnitz (ung. Kaproncza, kroat. Koprivnica), kunglig fristad i Kroatien-Slavonien, komitatet Be-lovår-Körös, vid linjen Zåkåny-Agrara af ungerska statsbanan. 7,078 inv. (1900). I K. finnas ett befäst slott, en gammal romansk kyrka, franciskankloster och gymnasium. Spannmålshandel och sprittillverkning. I närheten brunkolsgrufvorna vid Lepa-vina. J. F. N. Koprivnica [-ni'tsa]. Se K o p r e i n i t z. Koprofagi (af grek. ko'pros, exkrementer, och fagél'n, äta), en hos vissa sinnessjuka, ofta i ett mera framskridet slöhetsstadium, förekommande drift att förtära exkrementcr eller urin. Understundom står denna benägenhet i ett visst sammanhang med en stark könsretning, understundom behärskas den sjuke därvid af dunkla skrockföreställ-ningar om de fekala föremålens eller urinens hälsobringande verkan. Ibland sker denna osmakliga akt under inflytande af hallucinationer, befallande röster, eller af ett oemotståndligt och ofrivilligt tvång, ibland åter är den en blind handling i ett tillstånd af stor bortkommenhet och djup omtöck-ning. G-s. Koprofil (af grek. kofpros, exkrementer, och filos, vän), bot., säges om växter, som växa uteslutande på exkrementer. Sådana äro många svampar, t. ex. Coprinus-SirtQT, Poronia punctala, Ascobolus-arterna, sotdaggen (se d. o.) och bland mossorna Splachnum. G. L-m. Koprolall (af grek. kofpros, smuts, och lalél'n, pladdra), en tvångsartad benägenhet att uttala smutsiga eller skabrösa ord. Detta symtom förekommer dels i katatoni (se d. o.), dels ock hos hysterici. G-s. Koproiit (af grek. kofpros, exkrementer, och Wthos, sten). 1. Med., af hårdnade exkrementer m. m. sammansatta klumpar i inälfvorna. Jfr Tarmsten. - 2. Geol. Koproliter benämnas förstenade djurexkrement, hvilka i form af knölar och körtlar förekomma i såväl äldre som yngre sedi-mentära berglager i Tyskland, England, Nord-Amerika m. fl. länder. De innehålla ända till 85 proc. fosforsyrad kalk, till följd hvaraf de äro ett värdefullt gödselmedel. De synas till stor del härröra från fornvärldens saurier och fiskar. Rera gånger har man i dem funnit fragment af snäckskal och andra osmälta delar af nämnda djurs föda. 1. F- B.* 2. E. E. Koprostäs (af grek. kofpros, exkrementer, och stafsis, stillastående), med., stagnation af exkre-menter. Se Fö rs top p n i n g. F. B.* Kopter, folkstam i Egypten, afkomlingar af de gamle egypterna. Namnet kopter (arab. kubti l. kibti) är en förvrängning af grek. Aigy'ptios (egypter), men har äfven härledts från Koptos, en stad i öfre Egypten, dit många kristna flydde undan förföljelserna under romerska kejsartiden, eller från jakobiter, hvilkas sekt var och ännu är mycket utbredd i Egypten. Inom sitt egentliga område, mellersta och öfre Egypten, ha kopterna bibehållit sig tämligen oblandade och röja i sitt yttre den fornegyptiska typen: bred, merendels låg panna, svart, lindrigt krusigt hår, rak näsa samt stora, mörka ögon. Hudfärgen växlar mellan gulaktig och brun (se pl. Afrikanska folk, fig. 6 o. 7). I klädsel och öfriga plägseder likna de i det närmaste muhammedanerna, hvilkas språk, arabiskan, de äfven antagit. Mycket hos dem erinrar om fornegypterna, bl. a. omskärelsen, hvilken de ingalunda lånat från de af dem hatade muhammedanerna. De oblandade kopterna äro nu jämförelsevis fåtaliga. I nedre Egypten bilda de endast enstaka församlingar, den talrikaste i Kairo; v. om Nildeltat finnas de i klostren vid natronsjöarna. Större är deras antal i mellersta Egypten, i synnerhet i Fajjūm. Mellan Nilen och Röda hafvet ligga de urgamla koptiska klostren S:t Paulus och S:t Antonius. Kopterna utgjorde fordom hufvudmassan af befolkningen, men ha sammansmält till ett antal af omkr. 600,000 pers., emedan en mängd af dem antagit sina besegrares, muhammedanernas, religion. Det är förvånansvärdt, att antalet är så stort, ty kopternas historia alltifrån den arabiska invasionen (midten af 600-talet) är en oafbruten rad af förföljelser och förtryck. Först sedan början af 19:e årh. ha de åtnjutit religionsfrihet. Dessa förföljelser ha ock tryckt sin prägel på folkets lynne. Kopterna äro misstrogna och slutna, i hög grad giriga, falska och hycklande, efter omständigheterna antingen krypande och underdåniga eller trotsiga och befallande. Endast gossarna erhålla någon undervisning. Många kopter äro anställda som skrifvare, räkenskapsförare och skatteindrifvare; de öfrige äro köpmän och handtverkare, och endast få tillhöra det lärda ståndet. De fleste kopterna äro jakobitiska monofysiter; några tusen tillhöra den grekiska och rom.-katolska kyrkan. Jfr Makrīzī, "Geschichte der copten" (arab. text och tysk öfv. af Wüstenfeld, 1845), Stern, "Kopten" (i Ersch och Grubers "Allgemeine encyklopädie", 2:a sekt., bd 39, 1886), Lane, "An account of the manners and customs of the modern egyptians" (sista uppl. 1890), och Piehl, "Om kopterna" (i "Nordisk tidskr.", 1893). Se vidare Koptiska kyrkan och Koptiska språket och litteraturen. (K. V. Z.) Koptiska kyrkan kallas den kristna församling i Egypten, hvars medlemmar, omkr. 600,000, tillhöra landets infödda befolkning, kopterna (se d. o.). Den koptiska kyrkan är en fortsättning af den gamla monofysitiska kyrkan i Egypten, som i 6:e årh. bildades under ledning af den syriske munken Jakob-al-Baradai (se Baradæus), hvars anhängare efter honom äfven benämnas jakobiter, och blef orsaken till blodiga religionsstrider. Då araberna omkr. 640 inträngde i Egypten, slöto jakobiterna sig till dem för att bekämpa den ortodoxa lärans anhängare. Sedermera öfvergingo många af dem till islam. Den koptiska kyrkan består i våra dagar af en mängd större och mindre öfver hela Egypten spridda församlingar. Den styres af en patriark, som länge haft sitt säte i Kairo, men fortfarande bär titeln mutrān-el-Iskanderije (metropolit af Alexandria). Han anses för efterträdare till evangelisten Markus, hvilken enl. traditionen var Egyptens apostel och den förste biskopen i Alexandria. Patriarken väljes genom lottning bland nio munkar