i S:t Antoniusklostret i östra Egypten. Närmast honom i rang står en af honom tillsatt abūna öfver abessinska kyrkan, hvilken residerar i Gondar. Prästerskapet är talrikt; utom tolf biskopar finnes en mängd ärkepresbyterer, presbyterer och diakoner. Som liturgiskt språk nyttjas en dialekt af de gamle egypternas språk (se Koptiska språket och litteraturen). Invånarna i de många munk- och nunneklostren spela en viktig roll inom kyrkan. I allmänhet härskar celibatet, men blott det högre prästerskapet är förbundet därtill. Prästerskapet står lågt både i bildning och i moraliskt hänseende. Kyrkorna äro oansenliga och smutsiga. Undantag därifrån göra den 1871 färdigbyggda kyrkan i Alexandria och den gamla Mariakyrkan i Kairo, hvilken tros vara från 6:e årh. och, enl. traditionen, byggdes öfver en grotta, i hvilken Maria under sin flykt med Jesusbarnet hade sin bostad. Amulettväsendet, Mariadyrkan och i allmänhet yttre ceremonier spela en viktig roll i den koptiska kyrkan. Nattvardens begående påminner mycket om "kärleksmåltiderna" i den äldre kristna kyrkan. -- Den koptiska kyrkan har varit föremål för missionssträfvanden såväl från det engelska "Church missionary society" som från "Chrischona-missionen" i Basel, men utan framgång. Den amerikanska missionen däremot fortsätter ännu (sedan 1855) med nit sin verksamhet bland de "kristne" kopterna. J. P. Koptiska språket och litteraturen. Med koptiska förstår man det numera utdöda språk, som talades af de inf ödde egypterna, kopterna, under romerska väldets tid och hvilket vi känna uteslutande ur en af kristna skrifven litteratur. Om dess beskaffenhet på ett äldre stadium, före kristendomens införande, ha vi ingen direkt upplysning af litterära minnesmärken. Koptiskan delade sig i flera dialekter, hvilka kunna sammanfattas i två hufvud-grupper: I. öfveregyptiska, omfattande 1) saidiska 1. sahidiska (af arab. sae«d, "högre beläget land"), stundom kallad den tebanska (efter hufvudstaden Tebe), som talades från nubiska gränsen vid Assuan i s. till staden Min]e i n. (28° n. br.), 2) achmimiska, som talades i staden Achmim och dess omnejd och sedan undanträngdes af den saidiska dialekten, 3) den fajjumiska i oasen Fajjiim, förr oriktigt kallad "baschmuriska", och 4) memfitiska i trakten af det gamla Memfis, och II. nederegyptiska. Hit hör blott en enda dialekt, den boheiriska, som förr oriktigt kallades den "memfitiska" och från sin ursprungliga hemort, den nuv. provinsen Bohéira (nordvästligaste delen af deltat), utbredt sig öfver hela nedre Egypten. De viktigaste af dessa dialekter äro saidiskan och boheiriskan, af hvilka den förra i allmänhet har en ursprungligare och ålderdomligare prägel än den senare. Koptiskan är en ättling i rätt nedstigande led af det fornegyptiska språk, som inne-hålles i de urgamla hierogly f inskrifterna, och tillhör således de s. k. hamitiska språken (se d. o.). Mellan fornegyptiskan och koptiskan ligger det s. k. demotiska språket, hvars skrift är den sista utvecklingsformen af hieroglyferna, men som till sin ljud- och formlära står närmare koptiskan. Från den obestämda och outvecklade karaktär, som (åtminstone ännu för oss) utmärker fornegyptiskan och delvis äfven demotiskan, har koptiskan till stor del frigjort sig genom själfständig utveckling. Under det att den äldsta språkformen i sin byggnad synes ansluta sig till de s. k. isolerande språken, närmar sig koptiskan mer de agglutinerande, då de grammatiska element, hvilka i fornegyptiskan ännu bibehålla sin fulla själfständighet, här till stor del uppgå i pre-figerade och infigerade stambildningar. Vokalismen synes ombildad efter helt nya ljudlagar, hvilka utmärka sig för sträng regelbundenhet, liksom hela språkets form och satsbyggnad för klar öfverskådlig-het. Ehuru koptiskan icke kan kallas rik på former och det litterära uttrycket lider af omständlighet, öfverträffar den dock vida fornegyptkkan i bestämdhet och omväxling. Till en del torde likväl detta bero på skillnaden mellan de så olikartade litteraturerna. Det till oss komna koptiska skriftspråket är särdeles rikt på grekiska låneord, ej blott nomina och verb, utan t. o. m. de vanligaste partiklar, hvilka senare ofta sammansättas med de motsvarande koptiska, t. ex. det grek.-köpt. palinon, vidare (af grek. palin). Af arabiskan har koptiskan icke tagit något annat intryck, än att yngre handskrifter ofta bära spår af den arabiska ortografiens inflytande. Däremot har en mängd koptiska ord upptagits i den moderna arabiskan, t. ex. köpt. msah med artikel ti, arab. timsah, krokodil. Redan i första årh. efter den arabiska eröfringen (omkr. 640) började koptiskan småningom undanträngas af arabiskan och fann sin enda tillflyktsort i de många koptiska klostren. Ännu i 9:e årh. var den i allmänt bruk, men upphörde att allmänt förstås under 11 :e årh. och kan anses ha fullkomligt dött ut i det 17 :e. Enligt traditionen dog den siste, hvilken talat koptiska som sitt modersmål, 1633. Som liturgiskt kyrkospråk har koptiskan, ehuruväl äfven af prästerna föga förstådd, bibehållit sig ända till vår tid, och under de sista decennierna har man sökt genom skolundervisning sprida bland kopterna någon kännedom om deras urgamla språk, ehuru med ringa framgång. Detta öfver hela Egypten enhetliga kyrkospråk är uteslutande byggdt på den boheiriska dialekten. Körande den koptiska skriften se Egyptisk skrift (sp. 1500). - Den koptiska litteraturen är nästan uteslutande biblisk eller kyrklig och har för oss intet annat intresse än rent språkligt och teologiskt. Dess blomstringstid räckte från 3:e till 7:e årh., men inom nederegyptiska dialekten något längre. Bland de kvarlefvor af den koptiska profanlitteraturen, som blifvit till våra dagar bevarade, märkas ett medicinskt arbete, ett alkemistiskt verk, som öfversatts från arabiskan, fragment af Alexandersagan och hvarjehanda privatdokument, såsom kontrakt, räkningar, bref o. d. De äldsta minnesmärkena af den saidiska litteraturen bestå af öfversättningar från grekiskan. Hit hör i främsta rummet den saidiska bibelöversättningen, som ännu i dag är af stort värde för bibelkritiken. De flesta af de saidiska handskrifterna, af hvilka de äldsta gå tillbaka till 4:e och 5:e årh., befinna sig i Turins, Roms, Neapels och Oxfords bibliotek. De nederegyptiska handskrifterna äro betydligt yngre; ingen går längre tillbaka än till 9:e årh. De äldsta och bästa ha påträffats i de koptiska klostren vid natronsjöarna, finnas nu i Vatikanen och utgöra en nästan fullständig bibel-öfversättning. Äfven af den achmimiska och den fajjumiska bibelöfversättningen ha några fragment blifvit till våra dagar bevarade. F. ö. äro apokry-fiska evangelier, helgonlegender, homilier och litur- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.