Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppskatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i S:t Antoniusklostret i östra Egypten.
Närmast honom i rang står en af honom tillsatt
abūna öfver abessinska kyrkan, hvilken residerar
i Gondar. Prästerskapet är talrikt; utom tolf
biskopar finnes en mängd ärkepresbyterer,
presbyterer och diakoner. Som liturgiskt språk
nyttjas en dialekt af de gamle egypternas språk
(se Koptiska språket och litteraturen). Invånarna
i de många munk- och nunneklostren spela en viktig
roll inom kyrkan. I allmänhet härskar celibatet,
men blott det högre prästerskapet är förbundet
därtill. Prästerskapet står lågt både i bildning
och i moraliskt hänseende. Kyrkorna äro oansenliga
och smutsiga. Undantag därifrån göra den 1871
färdigbyggda kyrkan i Alexandria och den gamla
Mariakyrkan i Kairo, hvilken tros vara från 6:e
årh. och, enl. traditionen, byggdes öfver en grotta,
i hvilken Maria under sin flykt med Jesusbarnet
hade sin bostad. Amulettväsendet, Mariadyrkan och
i allmänhet yttre ceremonier spela en viktig roll i
den koptiska kyrkan. Nattvardens begående påminner
mycket om "kärleksmåltiderna" i den äldre kristna
kyrkan. – Den koptiska kyrkan har varit föremål för
missionssträfvanden såväl från det engelska "Church
missionary society" som från "Chrischona-missionen"
i Basel, men utan framgång. Den amerikanska missionen
däremot fortsätter ännu (sedan 1855) med nit sin
verksamhet bland de "kristne" kopterna.
J. P.
Koptiska språket och litteraturen. Med koptiska förstår man
det numera utdöda språk, som talades af de inf ödde
egypterna, kopterna, under romerska väldets tid och
hvilket vi känna uteslutande ur en af kristna skrifven
litteratur. Om dess beskaffenhet på ett äldre stadium,
före kristendomens införande, ha vi ingen direkt
upplysning af litterära minnesmärken. Koptiskan
delade sig i flera dialekter, hvilka kunna
sammanfattas i två hufvud-grupper: I. öfveregyptiska,
omfattande 1) saidiska 1. sahidiska (af arab. sae«d,
"högre beläget land"), stundom kallad den tebanska
(efter hufvudstaden Tebe), som talades från nubiska
gränsen vid Assuan i s. till staden Min]e i n. (28°
n. br.), 2) achmimiska, som talades i staden
Achmim och dess omnejd och sedan undanträngdes af
den saidiska dialekten, 3) den fajjumiska i oasen
Fajjiim, förr oriktigt kallad "baschmuriska", och
4) memfitiska i trakten af det gamla Memfis, och
II. nederegyptiska. Hit hör blott en enda dialekt,
den boheiriska, som förr oriktigt kallades den
"memfitiska" och från sin ursprungliga hemort, den
nuv. provinsen Bohéira (nordvästligaste delen af
deltat), utbredt sig öfver hela nedre Egypten. De
viktigaste af dessa dialekter äro saidiskan och
boheiriskan, af hvilka den förra i allmänhet
har en ursprungligare och ålderdomligare prägel
än den senare. Koptiskan är en ättling i rätt
nedstigande led af det fornegyptiska språk, som
inne-hålles i de urgamla hierogly f inskrifterna,
och tillhör således de s. k. hamitiska språken (se
d. o.). Mellan fornegyptiskan och koptiskan ligger
det s. k. demotiska språket, hvars skrift är den sista
utvecklingsformen af hieroglyferna, men som till sin
ljud- och formlära står närmare koptiskan. Från den
obestämda och outvecklade karaktär, som (åtminstone
ännu för oss) utmärker fornegyptiskan och delvis äfven
demotiskan, har koptiskan till stor del frigjort sig
genom själfständig utveckling. Under det
att den äldsta språkformen i sin byggnad synes
ansluta sig till de s. k. isolerande språken,
närmar sig koptiskan mer de agglutinerande, då
de grammatiska element, hvilka i fornegyptiskan
ännu bibehålla sin fulla själfständighet, här
till stor del uppgå i pre-figerade och infigerade
stambildningar. Vokalismen synes ombildad efter
helt nya ljudlagar, hvilka utmärka sig för sträng
regelbundenhet, liksom hela språkets form och
satsbyggnad för klar öfverskådlig-het. Ehuru
koptiskan icke kan kallas rik på former och
det litterära uttrycket lider af omständlighet,
öfverträffar den dock vida fornegyptkkan i bestämdhet
och omväxling. Till en del torde likväl detta bero på
skillnaden mellan de så olikartade litteraturerna. Det
till oss komna koptiska skriftspråket är särdeles rikt
på grekiska låneord, ej blott nomina och verb, utan
t. o. m. de vanligaste partiklar, hvilka senare ofta
sammansättas med de motsvarande koptiska, t. ex. det
grek.-köpt. palinon, vidare (af grek. palin). Af
arabiskan har koptiskan icke tagit något annat
intryck, än att yngre handskrifter ofta bära spår
af den arabiska ortografiens inflytande. Däremot
har en mängd koptiska ord upptagits i den moderna
arabiskan, t. ex. köpt. msah med artikel ti,
arab. timsah, krokodil. Redan i första årh. efter
den arabiska eröfringen (omkr. 640) började koptiskan
småningom undanträngas af arabiskan och fann sin enda
tillflyktsort i de många koptiska klostren. Ännu i
9:e årh. var den i allmänt bruk, men upphörde att
allmänt förstås under 11 :e årh. och kan anses ha
fullkomligt dött ut i det 17 :e. Enligt traditionen
dog den siste, hvilken talat koptiska som sitt
modersmål, 1633. Som liturgiskt kyrkospråk har
koptiskan, ehuruväl äfven af prästerna föga förstådd,
bibehållit sig ända till vår tid, och under de sista
decennierna har man sökt genom skolundervisning
sprida bland kopterna någon kännedom om deras
urgamla språk, ehuru med ringa framgång. Detta öfver
hela Egypten enhetliga kyrkospråk är uteslutande
byggdt på den boheiriska dialekten. Körande den
koptiska skriften se Egyptisk skrift (sp. 1500). -
Den koptiska litteraturen är nästan uteslutande
biblisk eller kyrklig och har för oss intet annat
intresse än rent språkligt och teologiskt. Dess
blomstringstid räckte från 3:e till 7:e årh., men
inom nederegyptiska dialekten något längre. Bland
de kvarlefvor af den koptiska profanlitteraturen,
som blifvit till våra dagar bevarade, märkas
ett medicinskt arbete, ett alkemistiskt verk, som
öfversatts från arabiskan, fragment af Alexandersagan
och hvarjehanda privatdokument, såsom kontrakt,
räkningar, bref o. d. De äldsta minnesmärkena af den
saidiska litteraturen bestå af öfversättningar från
grekiskan. Hit hör i främsta rummet den saidiska
bibelöversättningen, som ännu i dag är af stort
värde för bibelkritiken. De flesta af de saidiska
handskrifterna, af hvilka de äldsta gå tillbaka
till 4:e och 5:e årh., befinna sig i Turins, Roms,
Neapels och Oxfords bibliotek. De nederegyptiska
handskrifterna äro betydligt yngre; ingen går längre
tillbaka än till 9:e årh. De äldsta och bästa ha
påträffats i de koptiska klostren vid natronsjöarna,
finnas nu i Vatikanen och utgöra en nästan fullständig
bibel-öfversättning. Äfven af den achmimiska
och den fajjumiska bibelöfversättningen ha några
fragment blifvit till våra dagar bevarade. F. ö. äro
apokry-fiska evangelier, helgonlegender, homilier
och litur-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
