Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1019-1020 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kora ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för utvecklingen af ett rikt djurlif särdeles
gynnsamma områden, hafsströmmars inflytande m. m. Då
de därigenom bildade undervattensbankarna nå upp till
det djup, på hvilket refbyggande koraller trifvas,
börja dessa sin verksamhet, och därigenom förvandlas
småningom undervattensgrundet till ett ref, som når
upp till hafsytan. Vågorna splittra delvis sönder
detta och hopa spillrorna på andra delar af refvet,

Fig. 2. Ringref (atoll) i Mikronesien.

som slutligen öfvergår till torrt land (jfr
fig. 2). Atollernas form skulle bero däraf, att bland
en grupp växande koraller de vid omkretsen befintliga
komma i beröring med det friskaste vattnet och mesta
födan samt därför hastigt tillväxa, då däremot de
längre från omkretsen varande, som äro i saknad af
nämnda fördel, småningom utdö. I hufvudsak eger den af
Darwin framställda teorien för korallrefvens bildande
sin riktighet, och som bevis härför kunna äfven forna
tidsperioders korallref anföras. Korallrefven uppnå
stundom en ganska betydlig storlek. Många atoiler ha
en genomskärning af ända till 100 km., men de flesta
äro mindre, ända ned till 3 km. Själfva landremsan
är ofta knappast mera än 180–240 m. bred. Litt.:
James D. Dana, "Corals and coral islands" (2:a
uppl. 1890), P. T. Cleve, "Om korallerna" (n:r 3 i
"Ur vår tids forskning", 1873), och A. G. Nathorst,
"Jordens historia" (s. 489–500, 1894).
E. E.

Korallrot, bot. Se Coralliorhiza.

Korallsand, geol., den af söndergrusade koraller
och snäckskal m. m. bestående sand, som genom den
korallofila faunans och genom hafsvågornas verksamhet
bildas vid och på korallref och korallöar. E. E.

Korallträ, bot. Se Barakara.

Korallträd, bot. Se Erythrina.

Korallärter, bot., de scharlakansröda, glänsande fröna
af kondoriträdet (se Kondoriträ), som användas till
smycken och rostade eller kokta som näringsmedel.
G. L-m.

Korallö, geol., en till hufvudsaklig del af koraller
eller korallfragment bestående ö. Se Korallref.

Koralnoter, mus. Se Gregorianska sången.

Koran (arab., "recitation", "uppläsning"), med
bestämd artikel al-Koran, muhammedanismens heliga
urkund. Koranen innehåller Muhammeds uppenbarelser
på arabiska språket, men dessa samlades och
ordnades ej förrän efter profetens död. Redan
under hans omedelbare efterträdare Abu Bekr
(632–634) föranstaltades en samling af de spridda
koranverser, som de rättrogne dels bevarat i
sitt minne, dels skriftligen upptecknat, men den
definitiva koranredaktionen förskrifver sig först
från den tredje kalifen, Osman (644–656). Arbetet
var emellertid förenadt med stora svårigheter; att
ordna de olika
kapitlen kronologiskt var ej möjligt, då man ej längre
kunde afgöra, i hvilken ordning de uppenbarats, och
att lägga innehållet till grund lät sig svårligen
göra, emedan alldeles olika ämnen ofta afhandlas i
samma stycke. Därför valde man den enklaste utvägen,
nämligen att ordna kapitlen efter längden, så att
de längsta i allmänhet fingo sin plats i början
och de kortaste i slutet. De försök att uppställa
innehållet i kronologisk ordning, som blifvit
gjorda af europeiska vetenskapsmän, äro ganska
osäkra. Till omfånget är koranen något mindre än nya
testamentet. Den indelas i 114 kapitel (arab. sura),
af hvilka det längsta (det 2:a) innehåller 286,
de

Sida ur en miniatyrkoran. (Stuttgart.)

kortaste blott 3 verser. Hvarje kapitel har en särskild
öfverskrift, som i de flesta fall valts på måfå efter
något enstaka ord, som mer eller mindre tillfälligtvis
förekommer i texten, t. ex. "stjärnan", "grottan",
"elefanten" o. s. v. Dessutom börja alla kapitel,
med undantag af det nionde, hvilket urspr. skall ha
sammanhängt med det åttonde, med orden "I Guds, den
barmhärtige Förbarmarens namn". Koranen är skrifven
på den af araberna så omtyckta rimmade prosan, så
att det sista ordet i hvarje vers vanligen rimmar med
det sista i den föregående och den efterföljande. Den
första öfv. af koranen till något europeiskt språk
utgafs i Padua 1698 af Marracci, som publicerade
texten i original med latinsk öfversättning;
bland nyare tolkningar märkas Kazimirski, "Le
koran" (senaste uppl. 1884), Palmer, "The Qur’ân"
(1880), Rückert, "Der koran im auszuge" (utg. af
Müller 1888), Klamroth, "Die fünfzig ältesten suren
des korans in gereimter übersetzung" (1890), och
Henning, "Der koran. Aus dem arabischen übertragen"
(1901). Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>