1037 Koreografi--Korfförgiftning 1038 1600-talet från Delmenhorst till Bergen. Bland dess många bemärkta medlemmar må nämnas: 1. Johan K., zoolog, f. 6 juli 1809 i Bergen, d. där 3 okt. 1885, tog norsk medicinsk examen 1836, tjänstgjorde 1838-54 som kompanikirurg vid Bergenska infanteribrigaden samt därjämte från 1845 till sin död som konservator vid den naturvetenskapliga afdelningen af Bergens museum. Han har - oftast tillsammans med andra zoologer - publicerat många och värdefulla bidrag till den nordiska hafsfaunan. Bland hans skrifter må nämnas: tieskrivelse orer Thyone fusus og Cuvieria squa-mata (i "Nyt magasin for naturvidensk.", 1845); tillsammans med M. v. Diiben Ichtyologiske bidrag (i Sv. vet. akad:s handl., 1844) Öfuersiyt af Skandinaviens echinodermer (s. å.); tills, med öfverläka-ren Daniclssen tiidrag til peclinibranchiernes udvik-lingshistorie (1851-52), Til peclinibranchiernes, holothiiriernes og sösljernernes udviklingshistorie (1856), llidrag lil de ved den norske kyst levende pennaluliders nalurhistorie(1877), Bidrag til de norske gephyreers naturhislorie (s. å.), i General-beretningen om den norske nordhavsexpedition Gephyrea, III (1881), Holothurioidea, VI (1882), Asteroidea, XI (1884) och Pennalulida, XII (s. å.), samt Nye alcyonidery gorgonider og pennatulider (1883). 2. Charlotte Amalie K., författarinna, f. 22 febr. 1831 på Nes (Romerike), d. 11 maj 1910 i Kristiania, var i yngre år hufvudlärarinna i en af Zristianias större flickskolor, men egnade sig sedermera åt historiska studier och könlitterärt författarskap. Skrifter: Fra en storbygd (1873, anonym), Bevagede lider (1880; ny uppl. 1893 med titeln Familien Grib), Gertrud (1882), Hans skjabne (1884), Fra för og nu (1886), Agga (1889), Moderens testamente (1894) samt en serie från den brittiska historien hämtade tidsbilder, Henrik VIII og Anna tioltyn (1896), Dronninger og partikämpe (1898), Fra Edvard VI:s og Maria den blodiges lid (1900-01), Dronning Elisnbrt og Maria Stuart (1907) och To dronninger (1909). 3. Kristian Brinch K., arkivman, f. 23 maj 1863 i Trondhjem, tog 1889 filologisk ämbetsexamen och blef 1891 stiftsarkivarie i Trond-hjom. Några år var han därjämte bibliotekarie i Videnskabssolskabet. Han har varit ordf. i Trondhjems historiske förening sedan dess stiftande. Skrifter: Om kilder til Norges hislorie i middelaldcren i engelske arkirer (1893) och en rad innehållsrika lokal historiska skildringar. 1--3. O. A. O. Koreografi, Koregrafi (af grek. choro′s, dans, och gra′fein, bcskrifva), uppteckning af danser medelst en följd konventionella tecken för stegen, rörelserna och ställningarna, anbragta öfver eller i förbindelse med tillhörande musiknotcr. Den första dylika handledningen utgafs 1588 af Thoinot Arbeau (anagram för Johan Tabourot), som benämnde den "Orchésographie" (ny uppl. 1888). Feuillot införde don nya termen med sitt verk "Chorégraphie" (1701), men döt utförligaste och noggrannaste vorket är Magnys "Principes de chnré-graphie" (1765). -- Koreografisk, som sammanhänger med koreografi. Kores, gammaltestamentligt namn på Kyros (se denne). Koresjtsjenko [kå- - - -kå], Arseni Nikolajevitj, rysk tonsättare, f. 1870 i Moskva, utbildad vid därv. konservatorium, lärare i kontrapunkt och formlära vid detsamma, har komponerat 3 operor, musik till Euripides' "Trojanskorna" och "Ifige-neia i Aulis", större och smärre orkestersaker, kantaten Don Juan., cykler af armeniska och georgiska sånger, flera häften körer, romanser och pianostycken m. m. E. F--t. Koreutik (af grek. koreu′ein, dansa), danskonst. Korff, Johann Albrecht von, baron, rysk diplomat, f. 30 nov. 1697 på Eegenhof i Kurland, d. 7 april 1766 i Köpenhamn, blef 1740 rysk minister i Köpenhamn och anställdes 1745 som envoyé extraordinaire i Stockholm. Här kastade han sig lidelsefullt in i partistriderna och framträdde vid riksdagen 1746-47 i öfverensstämmelse med sin regerings order som ifrig befordrare af mösspartiet i dess kamp mot hattarna. Ledd af personligt hat till rådets främste man, K. G. Tessin, och okritiskt litande på sina rådgifvare bland mössorna, strödde K. omkring sig ryskt guld för att befordra mössornas seger, gick deras ärenden inför sin egen regering, rekommenderade deras förslag och råd och öfverdref deras framgångar och utsikter. Sällsynt taktlös och smidig, öfverhopade han svenska regeringen med memorial, fulla af opassande klagomål, närgångna råd och öfvermodiga hotelser. I nov. 1746 gick han därhän i oförsynthet, att han tilldelade arffursten Adolf Fredrik en skrapa för hans förbindelser med hattpartiet. Detta framkallade emellertid en antirysk demonstration, den ryktbara, på A. J. von Höpkens initiativ tillkomna, "Nationella förklaringen". K:s uppträdande vann till en början mycket gillande i Petersburg och förskaffade honom (22 jan. 1746) rangen af ambassadör, men mössornas stora nederlag vid rådsvalen i dec. 1746 öppnade ryska regeringens ögon för öfverdrifterna i K:s skildring af det inre läget och för hans okloka tillvägagående. Han fick uppbära många förebråelser, befalldes inställa penningutbetalningarna till mössornas riksdagsutgifter och fick i juli 1747 återtaga den lägre rangen af envoyé. Trött vid K:s öfvcrmod, begärde konung Fredrik i ett handbrof till kejsarinnan Elisabet hans rappcll. Han rappellerados också l febr. 1748, men samtidigt underrättades konung Fredrik om K:s utnämning till gehoimeråd som tecken på hans goda tjänster, hvarjämte fordrades, att svenske envoyén i Petersburg, Wulfwenstierna, skulle återkallas. I maj 1748 förflyttades K. tillbaka till Köpenhamn. K. var, förrän han 1740 lämnade Ryssland, president i vet. akad.; han samlade ett stort bibliotek, hvaraf en betydlig del på 1800-talet förärades Helsingfors' universitet. -- En biografi öfver K. finnes författad (1847) af hans frände, den för sitt deltagande i ryska lagkommissionens arbeten och som direktor för keiserliga biblioteket bekante grefve Modest Andrejevitj von K. (f. 1800, d. 1876). (L. S.) Korfförgiftning (lat. botulismus, af botulus, korf) har uppträdt icke blott efter förtärande af korf, utan äfven efter ätandet af saltadt kött, skinka, fisk o. a. animaliska födoämnen, som längre tid förvarats i konserveradt tillstånd. I färskt tillstånd och i början af konserveringen har köttet kunnat förtäras utan men. Under förvaringen har det s. k. korfgiftet småningom bildats af en specifik bakterie, som