erhöll namnet Korkyra. Stadens borg utgjordes af två befästa bergstoppar, på grekiska kallade Koryfo, hvaraf sedan uppstått det nyare namnet Korfu.

Vik på östra sidan af ön Korfu, nära staden Korfu.

Denna koloni höjde sig snart till ett välstånd, som väckte moderstatens afund. Det kom till stridigheter, och K:s flotta besegrade den korintiska (665 f. Kr.) i en på Adriatiska hafvet utkämpad sjödrabbning, den första, som de grekiska häfderna veta att omtala. Nya misshälligheter mellan Korint och K. voro sedan en medverkande orsak till utbrottet af det peloponnesiska kriget (431--404 f. Kr.). Redan från denna tid började dock K:s makt och välstånd sjunka, hufvudsakligen till följd af de ständigt förnyade inre slitningarna mellan aristokraterna och folkpartiet. Länge var K. en kastboll under striderna mellan de angränsande makterna, till dess det 229 f. Kr. öfverlämnade sig åt romarna, i hvilkas hand det blef en viktig flottstation och stödjepunkt under krigen mot Macedonien. Såsom en under romerskt skydd stående fristat höjde sig K. åter till en viss välmåga, hvilken kvarstod ännu under den bysantinska tiden. Efter åtskilliga växlingar gaf sig ön 1386 under Venezias välde och tillhörde venezianska republiken ända till dess upplösning, 1797. Sedermera har ön delat samma öden som de öfriga Joniska öarna och bildar nu jämte Paxos och flera mindre öar en nomarki (län) Kerkyra (Korfu), inom konungariket Grekland, med en areal af 681 kvkm. Hela nomarkien hade 99,571 inv. 1907, hufvudsakligen nygreker, italienare och albaneser, och ön K. 95,451 inv. Litt.: Riemann, "Recherches archéologiques sur les îles Ioniennes" (1879), Partsch, "Die insel K." (1887), och Schmidt, "Korkyräische studien" (1890). 2. Hufvudstad på nämnda ö och i nomarkien Korfu, ligger på en udde på östra kusten samt eger en bekväm och säker hamn, som står i direkt ångbåtsförbindelse med London, Alexandria, Trieste, Konstantinopel och flera andra Medelhafshamnar samt är en bland de lifligaste i konungariket. 18,978 inv. (1907), hvaraf en stor mängd italienare, albaneser och judar. Gatorna äro trånga och mörka, husen byggda i veneziansk stil. K. har många kyrkor och kapell, ett citadell, ett kungligt palats, gymnasium, lärar- och prästseminarier samt en utmärkt vattenledning, byggd af engelsmännen 1831. Industrien är obetydlig, men handel och sjöfart betydande. K. är säte för en grekisk och en romersk katolsk ärkebiskop. På den s. om staden belägna klippan Gasturi står den af österrikiska kejsarinnan Elisabet byggda villan Achilleion, som numera inköpts af kejsar Vilhelm II. K. var fordom (1818--63) hufvudstad i Joniska öarnas republik och säte för engelske lordöfverkommissarien och republikens lagstiftande församling. 1. A. M. A. 2. J. F. N. Korg, ett af växtämnen eller metalltrådar flätadt, vanligen med handtag försedt kärl att bära eller förvara saker i (se Korgvaror). 1. (Kapitälkorg) Bygnk. Se Kapitäl. -- 2. Bot. Se Blomställning, sp. 764, och Compositæ. -- 3. Milit. Se Parerstång. -- 4. Zool. Se Bi, sp. 213. 5. I öfverflyttad betydelse förekommer ordet i uttrycken ge en korg (om en kvinna), ge afslag på ett frieri, och få en korg (om en man), få afslag på ett frieri. Om ursprunget till dessa uttryck ha framställts olika meningar. Sannolikast, nästan säkert, är, att talesättet kommer däraf, att det under äldre tider kunde hända, att vid de då öfliga nattliga frierierna den sköna med ett tåg släppte ned en korg från sitt fönster, liksom om hon haft för afsikt att i densamma upphissa friaren. Denne steg därin i hopp att på detta sätt få inträde i jungfruburen, men sedan han väl kommit i korgen och ett stycke på färden, antingen lät jungfrun korgen hastigt glida mot marken, eller ock hade hon på något sätt preparerat korgens botten, så att den brast och giljaren föll igenom den (däraf troligen det moderna uttrycket ”falla igenom”). Så heter det i den danska ”Tobie Komedie” (se Tobiæ Comedia): <poem> Slig er en jomfru i sin tro Alt som man træder paa en trösket bro: Du mener, du gaaer paa broen tryg, Du ligger i vandet paa din ryg, Du falder igjennem kurven plat. </poem> I tyska folkdikter hade redan förut samma ämne behandlats. T. o. m. den store trollkarlen Vergilius (se d. o.) måste låta ett dylikt behandlingssätt sig behaga; men någon gång kan det hända, att skön jungfrun själf till straff sättes i korgen och faller igenom. Dylika scener funnos stundom afbildade i äldre handskrifter. Men sederna mildrades, och på 1700-talet nöjde man sig med att hänga en bottenlös korg utanför den försmåddes dörr, och ännu senare med att sända honom en korg med eller utan botten. Slutligen användes uttrycket ”få en korg” i rent bildlig bemärkelse, hvilket var vanligt i Sverige redan i slutet af 1700-talet. Seden och därmed det språkliga uttrycket, som uppkommit i Tyskland, spredos till grannländerna Danmark, Norge, Sverige, Böhmen och möjligen norra Italien (it. corbellare, hålla för narr). Litt.: Grimm-Hildebrand, ”Deutsches wörterbuch”, och Troels Lund, ”Danmarks og Norges historie i slutningen af det 16:de aarh.”, IX, s. 231 ff. (1888). 5. J---C. Korgblomstriga växter, bot. Se Compositæ. Korgboll. Se Bollspel, sp. 1031. Korgbåge, bygnk. Se Båge 4. Korgform l. Kittelform, trädg., den form,