läroverkshus helst böra byggas efter korridorsystemet. Korridoren skall ega en bredd af 3 till 4 m. och lämpa sig till förvaring af lärjungarnas ytterkläder. Den skall ha ett tillräckligt antal fönster direkt utåt och bör icke framdragas mellan två rader af rum på längre sträcka, än som motsvarar längden eller bredden af ett klassrum. Hvarje läsrum skall stå i omedelbar förbindelse med korridoren. Emellertid har öfverstyrelsen medgifvit ett och annat undantag från dessa föreskrifter. Korrigenda. Se Corrigenda. Korrigentia, med. Se Corrigentia. Korrigera (-jera; lat. corrigere), rätta, förbättra; göra rättelser i. Jfr Corrigenda, Corrigentia och Korrektur. Korrobboree. ett slags dans. Se Australien, sp. 462. Korroboration (af lat. con, med, och robur, styrka), styrkande. - Korroborera, styrka, stärka. Korrodera 1. Korradera (lat. corrodere), fräta, framkalla korrosion (se d. o.). Korrosion, Korrasion Zandrini (se Korrodera), geol. Vid berggrundens förvittring bildas en massa löst material, såsom grus, sand och slam; detta bortföres af vinden, af floder, glaciärer o. s. v., hvarigenom underliggande delar af berggrunden blottas; denna process kallas denudation. Men vid bortförandet af det lösa materialet påverkas också själfva den fasta underliggande berggrunden; den af slipas, urholkas o. s. v., med ett ord de transporterande krafterna hugga märken också i berggrunden. Denna process sammanfattas under beteckningen korrosion. 1) Glaciärisens korrosion yttrar sig däri, att den berggrund, öfver hvilken isen flyter fram, blir afslipad, glättad och försedd med finare repor eller gröfre räfflor, gående i isens rörelseriktning; korrosionen åstadkommes direkt af den i isens bottenlag infrusna bottenmoränen, som naturligtvis, också den, i sin tur undergår en korrosion, i det dess stenar och block få kanterna afnötta och sidorna försedda med kors och tvärs gående hack eller längre repor. Om isen flyter fram öfver en skroflig klippspets, blir denna således afslipad, detta dock hufvudsakligen på den ena sidan, den sida. hvarifrån isen kommer, stötsidan. Detta korrosionsfenomen är ytterst vanligt i Sverige, där de allra flesta klippor och hällar

Korrosion, (Efter färglagd bild å Geologkongressens i Stockhoim 1910 märke.) ännu bära spår af den mäktiga afslipning, som den från våra högfjäll mot s. flytande kvartära landisen åstadkom (se fig.). - 2) Floderna bortföra massor af löst material, men bearbeta också flodbädden just med hjälp af det transporterade materialet. Härvid korroderas, glättas icke blott flodbäddens botten- och sidoklippor, utan också de vid afslipningen verksamma stenarna och blocken till rundad flodklapper. I fuktigt tillstånd äro stenarna glänsande glatta, i torrt däremot vanligtvis matta; de sakna moränblockens repor och räfflor samt äro bättre af rundade än dessa; i vanliga fall behöfver man ej förväxla spåren af isens och af flodens korrosion. Kraftigast verkar flodkorrosionen i vattenfallen, särskildt där floden kan lösrycka stora block och använda dem som murbräckor vid nedrifvandet af klippväggen bakom fallet, eller där de nedanför fallet liggande stenarna af det fallande vattnet bringas i roterande rörelse, hvarvid de utsvarfva djupa hål, jättegrytor, i klippan. Ett annat exempel på flodkorrosion se vi i dessa slätslipade urholkningar i klippväggen vid fallet, urholkningar, som man kunde kalla skvalrännor eller nischer. - 3) Äfven bränningen verkar korroderande. Klippan undermineras, delar af densamma störta ned, slås sönder och slungas åter mot klippväggen, hvarvid efter hand nya delar slås loss och själfva snart nog komma till användning vid bränningens anlopp mot kusten. Stenar kastas af bränningen högt upp på klippan, de rulla eller sugas tillbaka till strandlinjen samt afnöta under sin färd ojämnheterna i klippgrunden, så att denna blir slät, mattslipad, de utsvarfva också öppna, stora strandgrottor i klippväggen. Strandstenarna själfva korroderas samtidigt och bli ändtligen omformade till de allmänt bekanta, vackert runda klapperstenarna. Till sin natur är bränningens korrosion ej skild från flodernas; slipytorna bli i båda fallen af samma utseende. - 4) Vinden sätter sanden i rörelse; hvarje sandkorn, som slår mot en klippa, afrifver ett stoftkorn af densammas yta, alltmer afrifves, klippväggen blir afslipad och får en karakteristisk liksom fettartad glans, som till skillnad ifrån de af bränning eller flod framkallade korrosionsytorna bibehålles, äfven då klippan torkar. Aldrig få dessa sand- eller vindslipade klippor sådana räfflor som de af isen påverkade; ofta kan man på desamma särskilja en starkare korroderad sida, vindsidan, och en mera ojämn, skroflig, läsidan. Lösa stenar, som påverkas af sandstormar, få, om vindriktningen är konstant under en längre tid, två eller flera jämna, afslipade ytor, som sammanträffa i nästan raka kanter (pyramidalstenar, trekanter). A. Hng. Korrosiv (se Korrodera), frätmedel. Se Etsmedel. Korrugera [-gera; lat. corrugare, tillskrynkla, af ruga, veck, skrynkla], rynka, göra veckig. Korrugerad plåt brukas till taktäckning. Korrumpera (lat. corrumpere), fördärfva; skämma ; förleda till ondt; muta. - Korrumperad text, en sådan, som fördärfvats genom främmande tillsatser. - Korruption, fördärf; sedeförskämning; mutsystem; mottaglighet för mutor, besticklighet. Korruption. Se Korrumpera. Kors. 1. a) Pinoredskap, religiös symbol. Ordet, som uppkommit genom en förändring af lat. crux, skrifves i den från 1200-talet härstammande väst-, götalagen crussa och är där, liksom i latinet, femininum; i skånelagen har det formen kross (jfr eng. cross). Långt före medeltidens slut hade emellertid i Sverige, liksom i andra nordiska länder, formen kors uppstått genom en omflyttning af r och o. Hos romarna betydde substantivet crux urspr. "pinoredskap" (jfr verbet cruciare, "pina"). En romersk skald begagnar ordet crux om klippan, vid hvilken den af draken hotade Andromeda var fastbunden. Ordet crux ger således ingen upplysning om formen. Detsamma gäller om det ord, stauros, som i nya testamentets grekiska text