omvändelse och skall 1216 ha fått påflig stadfästelse. Organisationen grundar sig på Augustinus' regel jämte en del af dominikanernas ordensföreskrifter. Ordensmärket är ett rödt och hvitt kors. Brödraskapet vann under medeltiden betydande utbredning, led visserligen mycket under reformationens och revolutionens stormtider, men har ännu 5 kloster i Belgien, Nederländerna och Österrike. 4. Korsherrar med den röda stjärnan. Se Korsorden. 5. Korsherrar med det röda hjärtat, äfven kallade polska korsherrar (ordo poenitentiæ sanctorum martyrum), hvilkas samfund stiftades i Krakau i midten af 1200-talet, utbredde sig i Polen och Litauen och nådde sin blomstring vid 1500-talets början. Ordensmärket var ett rödt hjärta. Se Uhlhorn, "Die christliche liebesthätigkeit im mittelalter" (1884), och Heimbucher, "Die orden und kongregationen der katholischen kirche", II (2:a uppl. 1907). 1-5. T. H-r. Korsholm. 1. Härad af Vasa län, Finland, består af 13 kommuner. Areal 3,509 kvkm. 69,707 inv. (1908). - 2. Domsaga under Vasa hofrätt, delad i 4 tingslag. Areal 2,659 kvkm. 49,788 inv. (1908). 3. Slott och län. Slottet, beläget i närheten af nuv. staden Vasa i södra Österbotten, omnämnes första gången under namn af Krytzeborg i Bo Jonssons testamente 1384. Om slottets yttre och dess fästningsverk finnas inga tillförlitliga upplysningar. Det var uppfördt på en af vatten omfluten, af människohänder uppkastad jordkulle och utgjordes antagligen af träbyggnader, omgifna af en jordvall. K. var en af vitalianernas hufvudorter under den tid, då de härskade i Bottniska viken. Då Sven Sture 10 okt. 1398 ingick förlikning med drottning Margareta och afstod från sina öfriga vapenplatser, stannade K. fortfarande i hans och hans vapenbröders händer samt tillföll Margareta först 20 april 1399. Under Engelbrekts uppror innehades K. af riksrådet Nils Gustafsson, men förvaltades å dennes vägnar af sonen Erik Puke, som därifrån bröt upp för att förena sig med Engelbrekts skaror. Dittills hade hela Norrbotten lydt under höfdingarna på K., men 1441 skildes landet v. om Bottniska viken från länet, hvilket sedermera omfattade endast Österbotten. Det minskade området öfverlämnades i förläning åt riksdrotsen Krister Nilsson (Vase) och innehades efter dennes död (1442) af flera mindre betydande adelsmän. 1467 återföll länet till kronan och ansågs därefter höra till konungens s. k. fatebursandel. Under stora ryska kriget hade K. betydelse som centralort för försvaret af nordöstra riksgränsen, särskildt blef fogden på K. Hans Reen ryktbar för sitt djärfva handlingssätt. Från början af 1500-talet förföllo befästningarna vid K. fullständigt. Samtidigt försvann benämningen Korsholms slott ur de offentliga handlingarna, och i dem talades endast om K. kungsgård. K. fortfor dock att intill 1571 vara centralorten för Österbottens förvaltning, i det att landskapets fogde ända till nämnda tid var bosatt där. 1571-98 hade Gustaf Baner K. i förläning. 1653 införlifvades kungsgården med grefskapet Korsholm och Vasa (se d. o.). l o. 2. O. I.* 3. M. G. S. Korsholm och Vasa, grefskap, som 26 mars 1651 förlänades åt riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna och till en början omfattade Vasa stad i Österbotten samt 377 1/6 mtl inom de i samma landskap belägna Mustasaari samt Stor- och Lillkyro socknar. Sedermera ökades det, 17 apr. 1652, med 63 3/8 mtl i Storkyro socken, och 18 aug. 1653 fick Oxenstierna tillstånd att med detsamma införlifva Korsholms kungsgård, som han 23 juli 1651 tillbytt sig af Vasa stad mot 5 11/12 mtl af grefskapsgodsen i Mustasaari socken. Vid midten af 1650-talet lydde sålunda därunder nyssnämnda kungsgård, Vasa stad och 434 5/8 mtl. I grefvebrefvet bestämdes dess namn till ^Mustasaari, men 18 aug. 1653 fick Oxenstierna rätt att skrifva sig grefve till Korsholm och Vasa, hvilken titel för öfrigt tilldelats honom redan 17 apr. 1652. Grefskapet indrogs till kronan enligt 1680 års riksdags beslut. G. F.* Korshvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1390. Korsika. Se Corsica. Korsit, petrogr. Se Klotdiorit. Korsknut. Se Knut, sp. 414. Korsknöl, Korsknölsvidd. Se Bäcken, sp. 826, och Bäckenmått. Korskrank, bygnk., den emellan en kyrkas kor och dess skepp ofta förekommande afskrankningen, af sten, trä, järn eller metall, i form af balustrad

Korskrank (af tre olika slag, det högra nående ända upp till knippepelarnas kapitäl) i Leons katedral, Spanien. eller lägre barriär eller ock högt smidesjärnstaket, såsom i de spanska katedralerna. Korskranket är icke att förväxla med altarskranket eller altarringen, det för nattvardsgästerna i den protestantiska kyrkan afsedda knäfallet vid altaret. Se Kor. I. G. C. Korskuvert, postv. Se Försegling. Korskyrka, bygnk., hvarje i kors byggd, d. v. s.