Korsångare, Korsångerska, medlem af en opera- eller kyrkokör. Jfr Korist. Korsö, holme i Stockholms skärgård, Djurö kapellförsamling, vid Sandhamnsinloppet. Där uppfördes 1757 ett ansenligt fyrtorn af sten. Fyren indrogs 1882 i sammanhang med ombyggnad af Sandhamns fyr, men tornet bibehålles såsom sjömärke. Korsör, dansk stad på Själland vid Stora Belt, 105 km. v. om Köpenhamn, ligger vid den västsjälländska järnvägens slutpunkt, och därifrån är daglig ångbåts- (sedan 1883 ångfärje-) förbindelse med Nyborg (Fyn) samt med Kiel, 3 ggr i veckan med Flensborg. Utmärkt hamn för import till västra Själland och export af landtbruksprodukter till Tyskland. Hemmahörande voro 1908 15 ångfartyg om 4,579 ton. Hamnen och järnvägen äro K:s förnämsta inkomstkällor, och stadens förkofran härleder sig från järnvägens fullbordande 1856. 7,164 inv. (1906, mot 2,236 1855). Staty af den i K. födde skalden J. Baggesen. Redan tidigt nämnes K. som hamn och öfverfartsort till Fyn. 1425 erhöll det stadsrättigheter. 7 aug. 1658 landsteg Karl X vid K. med något öfver 5,000 man för att börja sitt andra krig med Danmark. 1659 lät han, efter en af generalkvartermästaren Gorries v. Gorgas uppgjord ritning, uppföra en femhörnig bastionsskans på en holme midt för hamninloppet. Sedan K. i freden återlämnats af svenskarna, bibehölls den af dem anlagda befästningen af danskarna till 1764, då den slopades. En rest af densamma är ett 24 m. högt torn vid sjöbatteriet vid inloppet till hamnen. E. Ebg. L. W:son M. Korsört, löt. Se Senecio. Kort (fr. carte, af lat. chafrta, pappersblad), en merendels styf, rektangclformig pappersskifva, på åtminstone ena sidan bärande text eller bild, efter hvars olika syfte och karaktär korten benämnas, antingen tryckt med brokiga figurer för att brukas vid spel, eller som ett slags konstverk, en nöjesbild e d., s. k. vykort (se B ref k or t), till artighetsuppvaktning (gratulationskort), eller tryckt med en persons namn, en notifikation, en frankostämpel o. s. v., t. ex. visit-, f örlof n ing s-, bjudnings-, adress-, annons-, inträdes- (jfr Biljett), brefkort. I betydelsen karta förekommer ordet kort i s j ö k o r t (se d. o.). - Spelkort ha funnits i Kina och Japan långt förrän i Europa. De kinesiska och japanska korten utgjordes ursprungl. af elfenbensbrickor, tunna träskifvor eller brända lerplattor. Den första säkra underrättelsen oin spelkorts tillvaro är i Tyskland från år 1377, i Belgien från 1379 och i Frankrike, en räkning från 1392 på tre spel kort, som inköpts af konung Karl VI. I England utfärdades 1463 ett införselförbud till skydd för landets egna spelkortsfabrikanter. - Spelkorten äro af två hufvudslag; det ena är den italienska tarokleken, som bestod och alltjämt består af 4 sviter med nummerkort och 22 kort med figurer. För att skilja de fyra sviterna användes urspr, färgerna hvitt, rödt, blått och svart samt bilderna bägare, svärd, mynt och käpp, hvilka i Tyskland förändrades till hjärta, bjällra, ollon och blad (fig. 1) samt i Frankrike till hjärta, pik, ruta och klöfver- Fig. 2. Franska spelkort från 1500-talet. blad (jfr fig. 2), motsvarande de svenska hjärter, spader, ruter och kl ö f ver (hjärter och ruter tryckas röda, spader och klöfver svarta). Man har velat göra dessa tecken till symboler för de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder. Det 'andra slaget är fyrfärgsleken 1. franska kortleken, med fyra sviter (1. färger) kort, hvarje bestående af (enligt svensk benämning) kung, dam, knekt, tia, nia, åtta, sjua, sexa, femma, fyra, trea, tvåa och äss. Kung, dam och knekt kallas målare 1. klädda kort i motsats mot tia - tvåa, som kallas hackor 1. lanor. Asset är i en mängd kortspel färgens högsta kort Fig. 1. De tyska svitmärkena: sjuorna i en lek tyska kort (1600-talet). Ord, som saknas under K, torde sökas under C.