"Kosackhärarnas hufvudförvaltning", och sedan 1835 har storfursten-tronföljaren innehaft värdigheten af "hetman öfver alla kosacker". I spetsen för hvarje här står en "ställföreträdande hetman" (nakaznij ataman). Endast donska hären, hvars område ingår i raden af Rysslands provinser under namn af Donske kosackernas land, har en omedelbart under centralstyrelsen sorterande "ställföreträdande hetman" med generalguvernörs myndighet. De öfrige "ställföreträdande hetmanernas" ämbete innehas af militärbefälhafvarna eller guvernörerna i de militärdistrikt eller guvernement, inom hvilka härarna äro förlagda. Dessa hetmaner äro underordnade högre myndigheter i orterna och tillhöra sålunda den allmänna landtregeringen. För den inre förvaltningen äro kosackområdena delade i distrikt (otdjély) och stanitsor. Kommunalangelägenheter afgöras på stanitsa- och bystämmor under ledning af valda stanitsa- och byhetmaner. Den militära organisationen har sedan 1875 (för donska kosackerna enligt reglemente af 29 april 1875) ordnats mer eller mindre i öfverensstämmelse med den i Ryssland 1874 införda allmänna värnplikten. Hvarje kosack är personligen skyldig till krigstjänst. Från det år, under hvilket han fyller 18 år, deltager han under 3 år i öfningar. I 12 år tillhör han sedan aktiva armén, hvarunder han 3--4 år verkligen tjänstgör samt därefter 5--4 år räknas till 2:a och 4 år till 3:e uppbådet. Som reservist står han sedan till förfogande under 5 år, hvarefter han inträder i "härvärnet" (voiskovoje opoltjenie), där han stannar, så länge han är vapenför. De fleste officerarna tillhöra kosackståndet; officerare finnas i allmänhet för alla tre uppbåden. -- I sin mörkblå, veckade rock, i sin trånga och höga träsadel, på sin lilla, men uthålliga och oinridna, med träns tyglade häst, med den stora, svarta piken (numera borttagen från andra ledet), geväret på ryggen, den krökta sabeln vid sidan och ridpiskan (nagaika) i högra handen är kosacken en ovanlig företeelse, men en uthållig och djärf ryttare, särskildt lämpad för ströftåg och för den s. k. lätta tjänsten. Kosackerna användas numera både i fred och krig i första hand till polis- och ordonnanstjänst, men deras militära duglighet och stridsvärde anses på många håll vara så godt som intet, hvarför hela kosackinrättningens upphäfvande allt emellanåt är på tal. I äldsta tider drogo kosackerna ut på sina tåg vanligtvis till fots eller i båtar; men sedan Peter I trängt dem tillbaka från hafvet, började de göra sin krigstjänst företrädesvis till häst och blefvo ett riktigt ryttarfolk. Kosackerna bekläda, beväpna och utrusta sig själfva (utom vid gardet) samt förse sig själfva med hästar. De till andra uppbådet hörande skola ega full utrustning och häst; de till tredje uppbådet hörande anskaffa häst, först då de uppbådas. En del af de i tjänstgöring varande regementena ingår i högre förband med det regelbundna kavalleriet. -- De donske kosackerna uppställa 2 gardesreg. om 4 sotnjer (i krig 6), 17 reg. (n:r 1--17) och 6 fristående sotnjer af första uppbådet i ständig tjänstgöring, 17 reg. jämte 30 fristående sotnjer af andra och 17 af tredje uppbådet, 1 gardes ridande batteri, 7 ridande batterier af hvart och ett af de tre uppbåden samt några mindre afdelningar. Regementet räknar 6 sotnjer (skvadroner) med 42 officerare (25 i krig), 875 man och 916 ridhästar på fredsfot. Batteriet har 6 kanoner. Kubanska hären uppsätter 2 gardessotnjer, 33 1/2 reg:ten till häst om 6 sotnjer (11 1/2 reg:ten i fred), 18 bataljoner till fots (6 i fred), 5 batterier m. m., terekska hären en 2 gardes-sotnjer, 12 reg:ten till häst om 6 sotnjer (4 reg:ten i fred) och 2 batterier, orenburgska hären 18 reg:ten till häst om 6 sotnjer (6 reg:ten på 5 sotn. i fred) och 6 batterier (3 i fred), öfriga härar ett mindre antal truppenheter. (De kubanska och terekska sotnjerna bilda tillsammans "kejsarens konvoj", ett tredje gardeskosackreg. på 4 sotnjer är sammansatt ur olika härar.) På fullständig krigsfot uppställer donska hären bortåt 50,000 man med 132 kanoner och öfriga härar tillsammans omkr. 120,000 man med 114 kanoner. 100,000 kosacker på en europeisk krigsskådeplats torde vara en ganska hög beräkning och nås, först sedan kriget pågått en tid. De lätta kavallerikårer, Lifkosacker (2 skvadroner) och pikväpnade Svenska kosacker l., såsom de efter sin chef K. M. Zelow benämndes, Zelowskosacker (2 skvadr.), hvilka af Gustaf III uppsattes på försommaren 1789 under då pågående krig med Ryssland, hade intet annat än namnet gemensamt med kosacker. Äfven i Persien ha kosacker uppsatts efter ryskt mönster. J. Th. W. H. A-t. C. O. N. Kosak 1. Kosatsje'k, ry. (it. alla cosacca), en efter kosackerna uppkallad lillrysk motdans i 2/4 takt. Se Dans, sp. 1324. Koschenill, Koschenillinsekten. SeKon-schonell. Koscher (hebr.; af kascher, vara rätt), ren, om den mat, som judarna enligt sina religionsbud ha rätt att äta. Den förbjudna maten kallas trefa (eg. "rifvet djur", af hebr. taraf, rifva). I denna betydelse förekomma orden först i Mischna. I gamla testamentet ha de ännu sin ursprungliga betydelse af "rättvis" och "sönderrifven". L. L. (G. K-n). Ko'schmin (po. Kozmin), kretsstad i preussiska reg.-omr. Posen, vid Orla. 4,651 inv. (1900), mest katoliker. En evangelisk och tre katolska kyrkor, synagoga, slott (nu skollärarseminarium); sågverk. Kosciuszko [kås-tsiu^kå, eng. utt. kåsia^kåu], berggrupp i Australalperna, i sydöstra delen af Nya Syd-Wales. I den finnas kontinentens högsta toppar, Mount Townsend (2,211 m.), M. Clarke (2,236 in.) och Muellers peak (2,150 m.). J. F. N. Kosciuszko [kås-tsiu^kå], T a d e u s z, polsk frihetshjälte, f, 12 febr. 1746 i Warschau, d. 15 okt. 1817 (genom ett fall från hästen) i So-lothurn, Schweiz, erhöll en vårdad uppfostran i kadettskolan i Warschau och i militärakademien i Versailles samt ingick därefter som kapten i polsk krigstjänst. Då han misslyckades i sitt försök att vinna marskalkens af Litauen dotter, Ludwika Sasnowska, lämnade han 1777 sitt 1778 en fransk flotta fädernesland och följde till Amerika, där han med stor tapperhct deltog i flera strider, blef Ord, som saknas under K, torde sökas under C.