Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1125-1126 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosacker ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adjutant hos Washington och efter fredsslutet
(1783) vann befordran till brigadgeneral. Han
återvände till Polen 1786 och befordrades inom
kort till generalmajor och generallöjtnant. Som
ifrig patriot hälsade K. med tillfredsställelse
den af riksdagen 1791 antagna författningen,
som afsåg att göra ett slut på det polska rikets
svaghetstillstånd, och då ryssarna med anledning af
den nya konstitutionens utfärdande angrepo Polen,
kämpade K. med utmärkelse mot dem (ryktbart är hans
lysande försvar af lägret i Dubienka 17 juli 1792 mot
en mångdubbel rysk styrka). Efter Polens andra delning
(1793) bosatte han sig i Leipzig, rufvande på planer
till sitt fäderneslands återupprättelse. Det polska
revolutionspartiet uppdrog åt honom ledningen af en
resning, och 24 mars 1794 infann han sig i Krakau, där
han 27 s. m. af nationalförsamlingen utropades till
diktator. I ett manifest uppmanade han sina landsmän
att återställa 1791 års författning och slog med 5,000
man de dubbelt starkare ryssarna vid Raclawice 4 apr.,
hvilken seger medförde resningens utbrott äfven
i Warschau. 6 juni nödgades han vid Szczekoczyn
vika för den preussisk-ryska öfvermakten, men
försvarade Warschau, tills preussarna i sept. upphäfde
belägringen. K. försökte genomföra betydelsefulla
sociala reformer, bl. a. mildra lifegenskapen; det
bidrog blott att öka splittringen inom hans olyckliga
folk, och han nedlade slutligen sin diktatoriska
myndighet i nationalrepresentationens sköte. Då
ryssarna ryckte fram mot Warschau, skyndade han mot
den ena af deras kårer under Fersen. 10 okt. 1794
tillfogades honom vid Maciejowice ett förkrossande
nederlag af ryssarnas öfverlägsna styrka; själf sjönk
han under slaget, höljd af sår, ned ifrån hästen
och föll i sina fienders händer. Att han därvid
skulle utropat de bevingade orden Finis Poloniæ! –
"det är slut med Polen!" – har han själf sedermera
med harm förnekat. Kejsarinnan Katarina II lät sätta
honom i fängelse, men han frigafs omedelbart efter
hennes död i nov. 1796 af kejsar Paul I, mot villkor
att framdeles icke kämpa mot Ryssland. K. begaf sig
öfver Sverige, där han firades, till England och 1797
till Amerika, hvarifrån han dock 1798 på uppdrag
af kongressen återvände till Frankrike, där han,
mottagen med hedersbetygelser, bosatte sig i Berville,
nära Fontainebleau. På grund af sitt afgifna löfte
tillbakavisade han kejsar Napoleon I:s 1806 till honom
framställda förslag att begagna hans namn för att
framkalla en resning i Polen. Då han 1814 besöktes af
kejsar Alexander I, bad han denne ge de landsflyktige
polackerna amnesti, utropa sig till konung af Polen
och skänka det en fri konstitution. 1816 slog K. sig
ned i Solothurn (Schweiz), där han egnade sig åt
landtbruk. Hans stoft begrofs, genom kejsar Alexanders
försorg, 1818 i den gamla konungagriften i Krakaus
katedral. På en kulle nära Krakau (Bronislawaberget)
restes 1823 hans minnesvård. Ett K.-monument
restes 1904 i Chicago. Biogr. af T. Korzon (1894)
och Choloniewski (1902).

(^{L. S.})

Kosegarten [kåṡe-]. 1. Ludwig Theobul (Gotthard) K.,
tysk skald, f. 1758 i Mecklenburg, d. 1818, var i
flera år informator och skollärare, utnämndes 1792
till kyrkoherde i Altenkirchen på Rügen och vardt
1808 professor i historia i Greifswald, där han vid
sin död var kyrkoherde och universitetsrektor. K.
vardt ofta kallad "Rügens

sångare", emedan han gärna besjöng sin hembygds
landtlif och historiska minnen. Hans diktion
eftersträfvade dels högtidlighet och imponerande
allvar, dels sentimentalt känslopatos eller smeksam
anakreontik; de äro i intet hänseende originella,
men ha likväl flitigt lästs och öfversatts i Sverige
(nyromantikerna m. fl.). Han utgaf diktsamlingarna

Gedichte (1788; 5:e uppl. 1824;
svensk öfv. 1804, af K. N. Humble),
Rhapsodien (2 bd, 1790–94; 2:a uppl. 1800–01),
Romantische dichtungen (6 bd, 1800–06; 4:e uppl. 1812–15),
Legenden (2 bd, 1805; 2:a uppl. 1816;
"Martyrernas minne", 1860, svensk öfv. i urval,
hvarjämte enstaka legender öfversatts af J. L. Runeberg)
samt två, efter mönstret af Voss’ "Luise" diktade,
idylliska epos:
Jucunde (1803; 7:e uppl. 1855), och
Die inselfahrt (1805).
Föga värde ega K:s romaner, skådespel och högtidstal.
Bland hans öfversättningar märkes den af Richardsons
"Clarissa" (1790–93). K. medverkade till att i Sverige
gällande kyrkoförfattning, handbok och katekes infördes
(1805) i svenska Pommern. Han rönte åtskilliga ynnestbevis
af Gustaf IV Adolf och Karl XIII. K:s
"Lyrische dichtungen" utgåfvos samlade i 12 bd 1824–27, hans
"Reden und kleinere prosaische schriften" i 3 bd 1831–32.
Se biogr. af Franck (1887). – 2. Johann
Gottfried Ludwig K., den föregåendes son, tysk
orientalist och historiker, f. svensk undersåte i
Altenkirchen på Rügen 1792, d. 1860 i Greifswald,
studerade 1808–12 i Greifswald och (under Silvestre
de Sacys ledning) i Paris, vardt 1814 adjunkt vid
universitetet i Greifswald, 1817 professor i Jena
och 1823 professor i exeges och österländska språk
i Greifswald. – K. var en framstående kännare af
arabiska (hans hufvudämne), turkiska, persiska, zend,
egyptiska och sanskrit. Under senare hälften af sitt
lif riktade han därjämte sin forskning på Pommerns
historia och platt-tyska språket. Af hans arbeten må
nämnas
Chrestomathia arabica (1828),
editioner af Tabaris "Annales regum atque legatorum dei" (2 bd, 1831–53; på arabiska och latin),
Alis från Ispahan stora diktsamling "Kitab-al-agani" (bd 1, 1840–46),
den indiska fabelsamlingen "Pañcatantra" (2 bd, 1848–59)
samt, inom det inhemska forskningsområdet,
"Pommersche und rügische geschichtsdenkmäler" (1834),
"Codex Pomeraniæ diplomaticus" (1843–62, i samarbete med Hasselbach),
Wörterbuch der niederdeutschen sprache (I, 1856–60) och
Geschichte der universität Greifswald (2 bd, 1856–57).
Sedan 1853 redigerade K. tidskriften "Baltische studien".

1 o. 2. (^{R–n B.})

Koseir. Se Kosseir.

Kosekant. Se Cosecans.

Kosel [kå’ṡ-], stad och (till 1873) fästning
i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien), vid
Oder. 7,085 inv (1900). Progymnasium, stuteri,
ångsågar och ångkvarnar, petroleumraffinaderi och
betydlig sjöfart. K. var 1306–59 hufvudstad i ett
hertig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>