adjutant hos Washington och efter fredsslutet (1783) vann befordran till brigadgeneral. Han återvände till Polen 1786 och befordrades inom kort till generalmajor och generallöjtnant. Som ifrig patriot hälsade K. med tillfredsställelse den af riksdagen 1791 antagna författningen, som afsåg att göra ett slut på det polska rikets svaghetstillstånd, och då ryssarna med anledning af den nya konstitutionens utfärdande angrepo Polen, kämpade K. med utmärkelse mot dem (ryktbart är hans lysande försvar af lägret i Dubienka 17 juli 1792 mot en mångdubbel rysk styrka). Efter Polens andra delning (1793) bosatte han sig i Leipzig, rufvande på planer till sitt fäderneslands återupprättelse. Det polska revolutionspartiet uppdrog åt honom ledningen af en resning, och 24 mars 1794 infann han sig i Krakau, där han 27 s. m. af nationalförsamlingen utropades till diktator. I ett manifest uppmanade han sina landsmän att återställa 1791 års författning och slog med 5,000 man de dubbelt starkare ryssarna vid Raclawice 4 apr., hvilken seger medförde resningens utbrott äfven i Warschau. 6 juni nödgades han vid Szczekoczyn vika för den preussisk-ryska öfvermakten, men försvarade Warschau, tills preussarna i sept. upphäfde belägringen. K. försökte genomföra betydelsefulla sociala reformer, bl. a. mildra lifegenskapen; det bidrog blott att öka splittringen inom hans olyckliga folk, och han nedlade slutligen sin diktatoriska myndighet i nationalrepresentationens sköte. Då ryssarna ryckte fram mot Warschau, skyndade han mot den ena af deras kårer under Fersen. 10 okt. 1794 tillfogades honom vid Maciejowice ett förkrossande nederlag af ryssarnas öfverlägsna styrka; själf sjönk han under slaget, höljd af sår, ned ifrån hästen och föll i sina fienders händer. Att han därvid skulle utropat de bevingade orden Finis Poloniæ! -- "det är slut med Polen!" -- har han själf sedermera med harm förnekat. Kejsarinnan Katarina II lät sätta honom i fängelse, men han frigafs omedelbart efter hennes död i nov. 1796 af kejsar Paul I, mot villkor att framdeles icke kämpa mot Ryssland. K. begaf sig öfver Sverige, där han firades, till England och 1797 till Amerika, hvarifrån han dock 1798 på uppdrag af kongressen återvände till Frankrike, där han, mottagen med hedersbetygelser, bosatte sig i Berville, nära Fontainebleau. På grund af sitt afgifna löfte tillbakavisade han kejsar Napoleon I:s 1806 till honom framställda förslag att begagna hans namn för att framkalla en resning i Polen. Då han 1814 besöktes af kejsar Alexander I, bad han denne ge de landsflyktige polackerna amnesti, utropa sig till konung af Polen och skänka det en fri konstitution. 1816 slog K. sig ned i Solothurn (Schweiz), där han egnade sig åt landtbruk. Hans stoft begrofs, genom kejsar Alexanders försorg, 1818 i den gamla konungagriften i Krakaus katedral. På en kulle nära Krakau (Bronislawaberget) restes 1823 hans minnesvård. Ett K.-monument restes 1904 i Chicago. Biogr. af T. Korzon (1894) och Choloniewski (1902). (^{L. S.}) Kosegarten [k<over>å</over>ṡe-]. 1. Ludwig Theobul (Gotthard) K., tysk skald, f. 1758 i Mecklenburg, d. 1818, var i flera år informator och skollärare, utnämndes 1792 till kyrkoherde i Altenkirchen på Rügen och vardt 1808 professor i historia i Greifswald, där han vid sin död var kyrkoherde och universitetsrektor. K. vardt ofta kallad "Rügens sångare", emedan han gärna besjöng sin hembygds landtlif och historiska minnen. Hans diktion eftersträfvade dels högtidlighet och imponerande allvar, dels sentimentalt känslopatos eller smeksam anakreontik; de äro i intet hänseende originella, men ha likväl flitigt lästs och öfversatts i Sverige (nyromantikerna m. fl.). Han utgaf diktsamlingarna <img r>

Gedichte (1788; 5:e uppl. 1824; svensk öfv. 1804, af K. N. Humble), Rhapsodien (2 bd, 1790--94; 2:a uppl. 1800--01), Romantische dichtungen (6 bd, 1800--06; 4:e uppl. 1812--15), Legenden (2 bd, 1805; 2:a uppl. 1816; "Martyrernas minne", 1860, svensk öfv. i urval, hvarjämte enstaka legender öfversatts af J. L. Runeberg) samt två, efter mönstret af Voss' "Luise" diktade, idylliska epos: Jucunde (1803; 7:e uppl. 1855), och Die inselfahrt (1805). Föga värde ega K:s romaner, skådespel och högtidstal. Bland hans öfversättningar märkes den af Richardsons "Clarissa" (1790--93). K. medverkade till att i Sverige gällande kyrkoförfattning, handbok och katekes infördes (1805) i svenska Pommern. Han rönte åtskilliga ynnestbevis af Gustaf IV Adolf och Karl XIII. K:s "Lyrische dichtungen" utgåfvos samlade i 12 bd 1824--27, hans "Reden und kleinere prosaische schriften" i 3 bd 1831--32. Se biogr. af Franck (1887). -- 2. Johann Gottfried Ludwig K., den föregåendes son, tysk orientalist och historiker, f. svensk undersåte i Altenkirchen på Rügen 1792, d. 1860 i Greifswald, studerade 1808--12 i Greifswald och (under Silvestre de Sacys ledning) i Paris, vardt 1814 adjunkt vid universitetet i Greifswald, 1817 professor i Jena och 1823 professor i exeges och österländska språk i Greifswald. -- K. var en framstående kännare af arabiska (hans hufvudämne), turkiska, persiska, zend, egyptiska och sanskrit. Under senare hälften af sitt lif riktade han därjämte sin forskning på Pommerns historia och platt-tyska språket. Af hans arbeten må nämnas Chrestomathia arabica (1828), editioner af Tabaris "Annales regum atque legatorum dei" (2 bd, 1831--53; på arabiska och latin), Alis från Ispahan stora diktsamling "Kitab-al-agani" (bd 1, 1840--46), den indiska fabelsamlingen "Pañcatantra" (2 bd, 1848--59) samt, inom det inhemska forskningsområdet, "Pommersche und rügische geschichtsdenkmäler" (1834), "Codex Pomeraniæ diplomaticus" (1843--62, i samarbete med Hasselbach), Wörterbuch der niederdeutschen sprache (I, 1856--60) och Geschichte der universität Greifswald (2 bd, 1856--57). Sedan 1853 redigerade K. tidskriften "Baltische studien". 1 o. 2. (^{R--n B.}) Koseir. Se Kosseir. Kosekant. Se Cosecans. Kosel [kå'ṡ-], stad och (till 1873) fästning i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien), vid Oder. 7,085 inv (1900). Progymnasium, stuteri, ångsågar och ångkvarnar, petroleumraffinaderi och betydlig sjöfart. K. var 1306--59 hufvudstad i ett hertig-