Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosacker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Koselets-Koskull
1128
döm e K. K. intogs 11 juni 1642 af svenskarna
under Torstcnson. Nya fästningsverk anlades 1743,
sedan Schlesien eröfrats af Fredrik II, intogos af
österrikarna 1745 och belägrades af dem för-gäfves
1753 och 1762 samt af fransmän och bajrare 1807.
(J. F. N. L. W:sonM.)
Kose’lets, stad. Se K o z e l e t s.
Kose’lsk, stad. Se Kozelsk.
Ko’senitzy (po. Kozienice), kretsstad i rysk-polska
guv. Radom, ej långt från Wcichsel. 6,335
inv. (1897). Vid K. segrade Stefan Czarniccky öfver
svenskarna 1656. K. är Sigismund I:s födelseort.
J. F. N.
Kose no Kanaoka, japansk målare. Se J a-pansk konst,
sp. 1293.
Koser, stad. Se Kosseir.
Koser [kåser], Keinhold, tysk historiker, f. 7
febr. 1852 i Schmarsow, nära Prenzlau, Branden-burg,
blef 1874 filos. doktor i Halle, s. å. assistent
och 1882 geheime statsarkivarie vid statsarkivet i
Berlin, 1884 e. o. professor i preussisk historia
vid Berlins universitet, hvilket han som docent
fr. o. m. 1880 hade tillhört, 1890 ord. professor i
Bonn och 1896, efter von Sybel, generaldirektör och
chef för det preussiska arkivväsendet, 1906 också
ordf. i generaldirektionen för "Monumenta Germanise
historica". Han utnämndes 1898 till preussiska statens
historiograf och fick 1907 titeln "wirklicher geheimer
oberregierungs-rat". Obestridligen den mest begåfvade
af J. G. Droysens lärjungar, har K. med framgång
fortsatt dennes stora historiska lifsgärning
och nedlagt resultatet af sina vidtomfattande
arkivstudier om Fredrik den stores historia
dels i många smärre afhandlingar och uppsatser
(till större delen i "Historische zeit-schrift", i
"Hohcnzollern-jahrbuch" och i den af honom grundlagda
tidskriften "Forschungcn zur brandenburgischen und
prcussischen geschichte", hvars redaktör han var
1888-92), dels i några större, såväl i stilistiskt
som i vetenskapligt hänseende rent af mönstergilla
arbeten: Friedrich der (jrosse als kronprinz (1886,
2:a uppl. 1901) och König Friedrich der grosse
(2 bd, 1890-1903; flera uppl.; belönadt 1904 med
det s. k. "Verdunpriset"). Ej mindre värdefulla äro
de urkundspublikationer, som han utgifvit dels med
understöd af preussiska arkivförvaltningen, dels på
uppdrag af Berlins vetenskapsakademi, hvars led. han
blef 1896, nämligen "Preussische staatsschriften aus
der regierungszeit Friedrichs II" (bd I o. II, 1874
o. 1885), "Poli-tische korrespondenz Friedrichs des
grossen" (bd 1-10, 1879-83, omfattande åren 1740-56),
"Me-moiren und tagebiicher von H. de Gått" (1884),
"Briefwcchsel Friedrichs des grossen mit Grumbkow
und Maupertuis" (1898), "Bricfwechscl Friedrichs des
grossen mit Yoltaire" (tills, med H. Droysen, 3 bd,
1909 ff.). K. idkade 1880 studier i svenska arkiv
och har lämnat några bidrag af speciellt intresse
för svenska historiker: Der kanzleienstreit. Ein
bd-trag zur quellenkunde der geschichlc des
dreissig-jährigen krieges (1874), Die katastrophe
der schwe-den in Schleswig-Holstein im jahre 1713
(i "Zeit-schr. f. preuss. gesch. u. landeskunde",
1875; med ett tillägg 1876) och Prim August
Wilhelm von Preussen und Louise Ulrike von Schweden
(därsammastädes 1881). Enligt svenskt mönster har
han vidare utgifvit: "Mitteilungen der königl. preuss.
archivvcnvaltung" (1900 ff., hittills 15 dlr). 189S
valdes K. till led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och
1908 till president för den i Berlin hållna
internationella historiska kongressen.
F. Arnhcim.
Kose-skolan. Se Japansk konst, sp. 1293.
Kosin. Se Kusso.
Kösinus. Se C o s i n u s.
Kosjelev [ka’-], Aleksandr Ivanovitj, rysk publicist,
f. 1806, d. 1883, tillhörde det slavofila partiet
af- religiösa skäl, verkade lifiigt för böndernas
befrielse med jord och deltog kraftigt i reformarbetet
vid början af 1860-talet. På 1870-talet utgaf han
tidskriften "Besieda" och 1880-82 "Zemstvo". På
tyska utkommo 1883 i Berlin hans Memoiren.
A-d J.
Ko’sken neiti, finsk myt. Se Ahtobarnen.
Koskepling, 6ot., namn på Melampyrum pratense.
Koskinen [kå’sk-], YrjöSakari (Georg-Z a-chris
Forsman). Se Yrjö-Koskinen.
Koskis [kå’sk-is] 1. K o s k i. 1. Socken af
Hol-lola härad och Hauho domsaga, Tavastehus län,
Finland. Landareal 186 kvkm.; befolkningen, finsk,
3,096 pers. (1908). K. utgör ett impericllt pastorat
af 3:e kl., Borgå stift, Hollola prosteri. - 2. Kapell
under Ny by eller S:t Mårtens pastorat, Åbo ärkestift,
Bjärnå prosteri, Masku härad, Loimijoki domsaga, Åbo
och Björneborgs län, Finland. Landareal 189 kvkm.;
befolkningen, finsk, 3,254 pers. (1908). Kapellet
skall i framtiden bilda eget pastorat.
lo. 2. A. G. F.
Koskull, svensk adelssläkt, en gren af släkten von
der Pahlen. Tidigast är Andreas de Koskele (1302)
känd i Livland. Den af släkten, som först kom till
Sverige, var Anders K., hvilken blef kammarpage
i Karl IX:s hof samt slutligen landshöfding och
kommendant i Dorpat. Han introducerades 1638 å
svenska riddarhuset. Hans sonson Anders K. (se K. 1)
upphöjdes 1719 i friherrligt stånd och slöt själf sin
friherrliga ätt (1746). Den adliga utdog vid början
af 1700-talet. - Från
0 11 o J o h a n K. (se K. 2) härstammar den i Sverige
nu lefvande, sedan 1720 friherrliga ätten K.
1. Anders K. (se ofvan), friherre, krigare,
f. 1677, d. 1746, var en tapper deltagare i Karl
XII:s krigsäfventyr och flera gånger sårad.
Han blef öfverste för Benderska dragonerna 1712,
för Lifregementet 1717, chef för Södra skånska
kavalleriregementet 1723 och landshöfding öfver
Kronobergs län 1729, med generallöjtnants namn,
heder och värdighet från 1743.
2. Otto Johan K., friherre, krigare, f. 1680
1 Livland, d. 1728, tillhörde från 1701 som
lif-drabant Karl XII:s närmaste omgifning. Han blef
1713 öfverste för Upplands tremänningsregemente
till häst och 1716 för Östgöta kavalleri samt
utnämndes 1719 till generalmajor af kavalleriet och
transporterades slutligen till öfverste för Upplands
infanteriregemente. Han erhöll 1720 friherrlig
värdighet.
3. Aurora Vilhelmina K.;< dotter till den
föregåendes sonson, innehafvåren af Ängaholms
fideikommiss Otto Anders K. (f. 1748, d. 1787). Se
Brahe 12.
4. A n d e r s G u s t a f K., den föregåendes
syss-lings son, friherre, målare, f. 27 nov. 1831
i Stockholm, d. 29 jan. 1904, studerade
från 1852 i Dusscldorf för W. Sohn och Tidemand,
var äfven
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
