1127 Koselets-Koskull 1128 döm e K. K. intogs 11 juni 1642 af svenskarna under Torstcnson. Nya fästningsverk anlades 1743, sedan Schlesien eröfrats af Fredrik II, intogos af österrikarna 1745 och belägrades af dem för-gäfves 1753 och 1762 samt af fransmän och bajrare 1807. (J. F. N. L. W:sonM.) Kose'lets, stad. Se K o z e l e t s. Kose'lsk, stad. Se Kozelsk. Ko'senitzy (po. Kozienice), kretsstad i rysk-polska guv. Radom, ej långt från Wcichsel. 6,335 inv. (1897). Vid K. segrade Stefan Czarniccky öfver svenskarna 1656. K. är Sigismund I:s födelseort. J. F. N. Kose no Kanaoka, japansk målare. Se J a-pansk konst, sp. 1293. Koser, stad. Se Kosseir. Koser [kåser], Keinhold, tysk historiker, f. 7 febr. 1852 i Schmarsow, nära Prenzlau, Branden-burg, blef 1874 filos. doktor i Halle, s. å. assistent och 1882 geheime statsarkivarie vid statsarkivet i Berlin, 1884 e. o. professor i preussisk historia vid Berlins universitet, hvilket han som docent fr. o. m. 1880 hade tillhört, 1890 ord. professor i Bonn och 1896, efter von Sybel, generaldirektör och chef för det preussiska arkivväsendet, 1906 också ordf. i generaldirektionen för "Monumenta Germanise historica". Han utnämndes 1898 till preussiska statens historiograf och fick 1907 titeln "wirklicher geheimer oberregierungs-rat". Obestridligen den mest begåfvade af J. G. Droysens lärjungar, har K. med framgång fortsatt dennes stora historiska lifsgärning och nedlagt resultatet af sina vidtomfattande arkivstudier om Fredrik den stores historia dels i många smärre afhandlingar och uppsatser (till större delen i "Historische zeit-schrift", i "Hohcnzollern-jahrbuch" och i den af honom grundlagda tidskriften "Forschungcn zur brandenburgischen und prcussischen geschichte", hvars redaktör han var 1888-92), dels i några större, såväl i stilistiskt som i vetenskapligt hänseende rent af mönstergilla arbeten: Friedrich der (jrosse als kronprinz (1886, 2:a uppl. 1901) och König Friedrich der grosse (2 bd, 1890-1903; flera uppl.; belönadt 1904 med det s. k. "Verdunpriset"). Ej mindre värdefulla äro de urkundspublikationer, som han utgifvit dels med understöd af preussiska arkivförvaltningen, dels på uppdrag af Berlins vetenskapsakademi, hvars led. han blef 1896, nämligen "Preussische staatsschriften aus der regierungszeit Friedrichs II" (bd I o. II, 1874 o. 1885), "Poli-tische korrespondenz Friedrichs des grossen" (bd 1-10, 1879-83, omfattande åren 1740-56), "Me-moiren und tagebiicher von H. de Gått" (1884), "Briefwcchsel Friedrichs des grossen mit Grumbkow und Maupertuis" (1898), "Bricfwechscl Friedrichs des grossen mit Yoltaire" (tills, med H. Droysen, 3 bd, 1909 ff.). K. idkade 1880 studier i svenska arkiv och har lämnat några bidrag af speciellt intresse för svenska historiker: Der kanzleienstreit. Ein bd-trag zur quellenkunde der geschichlc des dreissig-jährigen krieges (1874), Die katastrophe der schwe-den in Schleswig-Holstein im jahre 1713 (i "Zeit-schr. f. preuss. gesch. u. landeskunde", 1875; med ett tillägg 1876) och Prim August Wilhelm von Preussen und Louise Ulrike von Schweden (därsammastädes 1881). Enligt svenskt mönster har han vidare utgifvit: "Mitteilungen der königl. preuss. archivvcnvaltung" (1900 ff., hittills 15 dlr). 189S valdes K. till led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och 1908 till president för den i Berlin hållna internationella historiska kongressen. F. Arnhcim. Kose-skolan. Se Japansk konst, sp. 1293. Kosin. Se Kusso. Kösinus. Se C o s i n u s. Kosjelev [ka'-], Aleksandr Ivanovitj, rysk publicist, f. 1806, d. 1883, tillhörde det slavofila partiet af- religiösa skäl, verkade lifiigt för böndernas befrielse med jord och deltog kraftigt i reformarbetet vid början af 1860-talet. På 1870-talet utgaf han tidskriften "Besieda" och 1880-82 "Zemstvo". På tyska utkommo 1883 i Berlin hans Memoiren. A-d J. Ko'sken neiti, finsk myt. Se Ahtobarnen. Koskepling, 6ot., namn på Melampyrum pratense. Koskinen [kå'sk-], YrjöSakari (Georg-Z a-chris Forsman). Se Yrjö-Koskinen. Koskis [kå'sk-is] 1. K o s k i. 1. Socken af Hol-lola härad och Hauho domsaga, Tavastehus län, Finland. Landareal 186 kvkm.; befolkningen, finsk, 3,096 pers. (1908). K. utgör ett impericllt pastorat af 3:e kl., Borgå stift, Hollola prosteri. - 2. Kapell under Ny by eller S:t Mårtens pastorat, Åbo ärkestift, Bjärnå prosteri, Masku härad, Loimijoki domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Landareal 189 kvkm.; befolkningen, finsk, 3,254 pers. (1908). Kapellet skall i framtiden bilda eget pastorat. lo. 2. A. G. F. Koskull, svensk adelssläkt, en gren af släkten von der Pahlen. Tidigast är Andreas de Koskele (1302) känd i Livland. Den af släkten, som först kom till Sverige, var Anders K., hvilken blef kammarpage i Karl IX:s hof samt slutligen landshöfding och kommendant i Dorpat. Han introducerades 1638 å svenska riddarhuset. Hans sonson Anders K. (se K. 1) upphöjdes 1719 i friherrligt stånd och slöt själf sin friherrliga ätt (1746). Den adliga utdog vid början af 1700-talet. - Från 0 11 o J o h a n K. (se K. 2) härstammar den i Sverige nu lefvande, sedan 1720 friherrliga ätten K. 1. Anders K. (se ofvan), friherre, krigare, f. 1677, d. 1746, var en tapper deltagare i Karl XII:s krigsäfventyr och flera gånger sårad. Han blef öfverste för Benderska dragonerna 1712, för Lifregementet 1717, chef för Södra skånska kavalleriregementet 1723 och landshöfding öfver Kronobergs län 1729, med generallöjtnants namn, heder och värdighet från 1743. 2. Otto Johan K., friherre, krigare, f. 1680 1 Livland, d. 1728, tillhörde från 1701 som lif-drabant Karl XII:s närmaste omgifning. Han blef 1713 öfverste för Upplands tremänningsregemente till häst och 1716 för Östgöta kavalleri samt utnämndes 1719 till generalmajor af kavalleriet och transporterades slutligen till öfverste för Upplands infanteriregemente. Han erhöll 1720 friherrlig värdighet. 3. Aurora Vilhelmina K.;< dotter till den föregåendes sonson, innehafvåren af Ängaholms fideikommiss Otto Anders K. (f. 1748, d. 1787). Se Brahe 12. 4. A n d e r s G u s t a f K., den föregåendes syss-lings son, friherre, målare, f. 27 nov. 1831 i Stockholm, d. 29 jan. 1904, studerade från 1852 i Dusscldorf för W. Sohn och Tidemand, var äfven Ord, som saknas under K, torde sökas under C.