1133 Kosmograf-Kosru 1134 Kosmograf, författare af kosmografi (se d. o.). Kosmografi (af grek. kofsmos, värld, och grafféin, beskrifva), Världsbeskrifning, en sammanfattning af den beskrifvande astronomien och geografien. - Stundom har ock detta ord helt enkelt fattats som likbetydande med astronomi i allmänhet (t. ex. Tisserands och Andoyers lärobok "Lecons de cosmographie"). Med kosmografi förstod man under 1400- och 1500-talet särskildt skildring af de då nyupptäckta länderna (se Geografi, sp. 967). B-d. Kosmografiska sällskapet var ett vetenskapligt samfund, som stiftades i Uppsala 1758 (se Ber g-man, T. 0.). Geografen D. Djurberg (d. 1834) kvarstod slutligen som dess ende ledamot. Kosmologi (af grek. ko'smos, värld, och lo'gos, ord, lära), ett, i synnerhet i äldre tider brukligt, namn på vetenskapen om världsalltet. -- Kosmologien existerar i våra dagar icke som en själfständig vetenskap. Dess innehåll, försåvidt det är öfverensstämmande med den moderna ståndpunkten, ingår i astronomien och utgör en sammanfattning af vissa resultat, som framgå ur olika grenar af den rent astronomiska och den astrofysikaliska forskningen. I antiken och delvis äfven långt in i nyare tiden var kosmologien hufvudsakligen kosmosofi (af grek. sofi'a, vetande), en på metafysiska grunder samt på myter uppställd lära om världen. Ända in i slutet af 1700-talet trodde man sig medelst ren spekulation eller medelst dialektik kunna finna de kosmologiska problemens lösning. Numera är kosmologien af rent naturvetenskaplig karaktär. -- Ang. den del af kosmologien, som söker utreda frågan om världsalltets uppkomst och utveckling, se Kosmogoni. (B-d.) Kosmopolit (af grek. ko'smos, värld, och poli'tes, borgare), "världsborgare", människa, som med sitt intresse omfattar icke blott sitt fädernesland, utan fastmer alla jordens folk, i det att hon ifrar och verkar för större, mera allmänna kultursyften; person, som vistas än i det ena, än i det andra landet, eller som har lätt för att tillegna sig skilda folks sedvänjor. -- Kosmopolitisk, världsborgerlig, kännetecknande för en kosmopolit. -- Kosmopolitism, världsborgarskap, världsborgaranda, den åsikt, att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund af lika berättigade medborgare, utan hänsyn till skiljaktigheter i ras, nationalitet och religion; en på hela mänsklighetens väl riktad, ideell sträfvan; en under världsborgerlighetens täckmantel dold likgiltighet för det egna fosterlandets intressen och för dess kraf på medborgarnas offervillighet. Den äkta kosmopolitismen är ingalunda oförenlig med en sund patriotism; snarare utgör den en fyllnad till denna, allt oafvisligare, ju längre kulturen fortskrider (jfr Patriotism). Kosmopolitismen häfdades mera eftertryckligt först af stoikerna, och under upplysningstidehvarfvet på 1700-talet ställdes den ånyo i förgrunden. Kosmopolitiska djur (se Kosmopolit), zool., djur, som äro inhemska öfver hela eller större delen af jorden. Endast få djurgrupper ha ett så stort utbredningsområde, att de förtjäna benämningen ^kosmopolitiska. Bland däggdjuren finnas verkliga kosmopolitiska familjer blott bland flädermössen och ihvaldjuren; af de förra är det fam. VespertilionidcB, af de senare fam. Delphinidce. Talrikare äro de .'kosmopolitiska fågelfamiljerna: kråkor, svalor, is-fåglar, måsar o. a. Synnerligen många grupper bland skalbaggarna höra hit. Bland blötdjuren äro blott Helicidce verkligen kosmopolitiska. L-e. Kosmopolitiska växter, bot. Se U b i k v i s t. Kosmoräma (af grek. ko'smos, värld, och horan, se, skåda), "världsmålning", en optisk inrättning, som visar perspcktiviska afbildningar af de förnämsta städer och utsikter på jorden. Det första kosmora-mat uppsattes i Paris 1808 af en abbé Gazzera. I våra dagar användes namnet om de mest skilda ska-deinrättningar, bl. a. om kinematografer. Jfr P a-n o r a m a. Kosmos, grek. (eg. ordning, inrättning), värld, världsalltet, världsordningen, inbegreppet af alla himlakroppar. I denna betydelse förekommer ordet först hos Pythagoras. Se vidare Kosmologi och Kosmogoni. Jfr Makrokosm och Mikrokosm. -- "Kosmos" är äfven namnet på ett berömdt naturhistoriskt verk af Alex. v. Humboldt. Kosmosofi. Se Kosmologi. KosmoteFsm (af grek. Wsmos, värld, och theofs, gud), den filosofiska åsikt, som fattar världen och Gud som identiska. Kosmoteism är sålunda ett annat namn för p a n t e i s m. Kosmäre, bot., namn på Medicago falcata. Koso, farm. med. Se Ku s so. Kosopp 1. Kos vamp, bot., namn på en ätlig svamp, Boletus bovinus. Kosotoxin, farm. med. Se K u s s o. Kosovo, vilajet i nordvästra delen af europeiska Turkiet, vid gränsen till Bulgarien, Serbien, Bosnien och Montenegro, indelas i sandjaken Üsküb, Prizren, Priština, Ipek samt det af Österrike ockuperade Novipazar och Tašlidža (Plevlje). 32,900 kvkm., hvaraf 7,350 falla på ockupationsområdet. 1,038,100 inv., af hvilka 89,350 äro turkar, 265,000 bulgarer (kristna eller muhammedaner), 113,000 serber, 428,000 till större delen muhammedanska albaneser, 10,000 zigenare, dessutom tjerkesser och judar ("spanioler"). Hufvudstad är Üsküb. J. F. N. Kosovo polje ("Trastfältet"), en högslätt mellan Bosnien, Serbien och Macedonien, platsen för flera fältslag fr. o. m. 1073, då serberna slogo förenade greker och bulgarer, t. o. m. 1689, då Piccolomini blef slagen af turkarna, och 1831, då bosniakerna där ledo ett nederlag, är särskildt bekant i historien och folkdikten genom den strid mellan turkar och serber, som 15 juni 1389 definitivt gjorde slut på det gamla serbiska riket. Turkarna anfördes af sultan Murad själf, serberna af sin "hvite tsar", Lazar. Turkarna voro tredubbelt starkare, men serberna redde sig, tills Lazars ene måg, Vuk Brankovitj, med sin skara drog sig undan -- som förrädare eller af annat skäl. Sultanen själf stupade, enligt traditionen för Lazars andre måg, Milosj Obilitj; Lazars svärfar med 9 söner stupade, själf blef han fången och dödad. Slaget på Trastfältet är ett af de centrala ämnena för den serbiska folkvisan. En specialsamling af dithörande visor är utgifven af Novaković (11:e uppl., 1906). Lll. Kospatt, veter. Se H a s, sp. 42. Kosroes. Se Kosru. Kosru (riktigare C h o s r e v), österländska härskare. 1. K. (grek. Chosroes), fyra konungar af sasanidernas dynasti i Persien. Se Persien (Historia). - 2. K., två furstar af ghasnavider-nas dynasti, den ene den siste af dynastien, K. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.