1135 kossa-Kossuth 1136 M al ek, hvilken störtades 1186 af ghoriden Sche-häb ed-Din. Kossa, spelt. Se Ko d il j. Kökssak, Karl L u d w i g Ernst, tysk litteratör, f. 1814, d. 1880, lefde i Berlin och gjorde sig först känd genom kritiska bidrag till musiktidskrifter. Från 1847 uppsatte han efter hvartannat tidningarna "Zeitungshalle", som efter franskt mönster införde följetongen, "Feuerspritze" och "Montagspost". Hans teckningar af lifvet i Berlin och reseskildringar utmärka sig genom fin iakttagelse och god humoristisk framställning samt utgåfvos i fleTa samlingar, bl. a. Berlin und die berliner (1851), Berliner f eder-zelchnungen (6 bd, 1859-65; ny uppl. 1875), Wanderbuch eines literarischen handwerksburschen (1856; 2:a uppl. 1858) och Reiseliumoresken (1862). Efter landskapsmålaren E. Hildebrandts dagböcker och muntliga berättelser skref han Reise nm die welt (3 bd, 1867; 8:e uppl. 1888). Se biogr, af Rutari (1884). Ko'ssak, Adalbertvon, polsk målare, f. 1857 i Paris, elev af fadern, krigsmålaren Julius v. K. (f. 1824, d. 1899), studerade i München och Paris och har målat bataljtaflor, en serie stora bilder från Sjuåriga kriget (på uppdrag af kejsar Vilhelm II), ryttarporträtt af densamme, manöverscener och panoramor. G-g N. KosseVr (K öser, Q os e I r), distriktshufvud-stad i öfre Egypten, mudirije Keneh, vid Eöda hafvet, var förr en betydande handelsplats och in-skeppningsort för Mekkapilgrimer från det inre Afrika, men har nu öfverflyglats af Sues och egde endast 1,802 inv. 1897. (J. F. N.) Ko'ssel, Albrecht, tysk fysiolog, f. 16 sept. 1853 i Rostock, blef med. doktor 1876, docent i Strassburg 1881, e. o. professor i Berlin 1887 samt professor i fysiologi 1895 i Marburg och 1901 i Heidelberg. K. har eg-nat sin vetenskapliga verksamhet uteslutande åt den fysiologiska kemien och inom densamma utfört ett stort antal betydande undersökningar, främst om nukleiner och protami-ner. De basiska klyf-ningsprodukternas undersökning har af K. förts längre, än man hittills nått i fråga om de andra ägghvitegrupper-na, och den grupp, som kallas histoner, är först iakttagen och ingående studerad af K. Hans undersökningar äro till allra största delen offentliggjorda i den af honom sedan 1895 redigerade "Zeitschrift fur physiologische chemie". Sedan 1901 är K. led. af Vet. akad. i Stockholm och Vet. soc. i Uppsala. Han erhöll 1910 Nobelpriset i medicin. R. T-dt. Kossinna, Gustav, tysk arkeolog, språkforskare, f. 1858 i Tilsit, blef 1881 filos. doktor i Strassburg, egnade sig åt bibliotekstjänst i Halle, Berlin och Bonn, blef 1894 kunglig bibliotekarie i Berlin och erhöll 1900 professors titel. Sedan 1902 är K. professor i tysk arkeologi vid Berlins universitet. Sina grundliga germanistiska forskningars resultat har K. nedlagt i en mängd arbeten, bl. a. Die Sueben (1890), Ursprung des germanennamens (1895), Die vorgeschichtliche ausbreitung der germanen in Deutschland (1896), Die indogermanische frage archäologisch beantwortet (1902) och Zur archäologie der ostgermanen (1905). Kossogol [-gal], bergsjö i västra Mongoliet, nära ryska gränsen, 1,615 m. ö. h., öfver 130 km. lång, 30 - 48 km. bred, med ett största uppmätta djup af 247 m., 3,300 kvkm. stor (större än Gottland). Dess norra spets ligger 220 km. v. om Baikalsjöns södra ända. K. utflyter genom Eginkol till Selenga. I dess midt ligger den för buddisterna heliga ön Dalai-Kuh. J. F. N. Ko'ssovo polje, oriktig form för Kosovo pol j e (se d. o.). Kossuth [kå'jjot]. 1. K. La j os (Ludvig K.), ungersk statsman, f. 19 sept. 1802 i Monok i komitatet Zemplén, d. 20 mars 1894 i Turin, tillhörde en urspr, slovakisk, protestantisk släkt, studerade vid protestantiska kollegiet i Såros-Patak och vid universitetet i Budapest samt egnade sig åt sin faders yrke, advokat-verksamhet, från 1831 i Budapest. Sin politiska bana började han 1832, då han som fullmäktig för en frånvarande magnat blef medlem af ungerska riksdagen i Pressburg. Han hyste redan då utprägladt liberala åsikter och var entusiastisk anhän- gare af den magyariska nationalismens kraf allenabestämmanderätt - med herraväl andra nationaliteter - inom den ungerska kronans länder. Stort uppseende väckte de i början hand-skrifna, sedan litograferade redogörelser för riksdagens och komitatsförsamlingarnas förhandlingar (hvilkas publicering då ännu var förbjuden), som K. började utge (1832) ; i dem framhöll han särskildt och förbättrade äfven stilistiskt de liberale talarnas inlägg i debatterna samt röjde en starkt framträdande tendens att häftigt bekämpa det rådande Metternich-ska systemet. Sedan riksdagen 1836 upplösts, lät regeringen arrestera K. (1837) ; han dömdes till fyra års fängelse för högförräderi, men återfick friheten vid den allmänna amnestien i april 1840 och började i jan. 1841 utge oppositionstidningen "Pesti hirlap", som genast vann vidsträckt spridning och blef en samlingspunkt för de magyariskt nationella och liberala sträfvandena i Ungern. Redan tidigt kom K. därvid i konflikt med de liberale magnaternas främste ledare, grefve Széchenyi, hvilken varnande talade om K:s "känslopolitik, som alstrar förvirring och slutar med inbördeskrig". K. lämnade 1844 redaktionen af "Pesti hirlap" och egnade sig några år, i samarbete med grefve L. Teleki, åt organiseringen af en vidt utgrenad patriotisk förening (Ve degylet, "skyddsföreningen"), med syfte att verka för Ungerns industriella oberoende af Österrike (dess medlemmar förbundo sig att använda uteslutande ungerska fabrikat). Efter en skarp val-strid valdes K. hösten 1847 af komitatet Pest till led. på öfver Ord, som saknas under K, torde sökas under C.