Kotau (Kôu-tôu), kinesisk ceremoni, bestående i knäfall och hufvudets nedböjande tre gånger mot marken samt symboliserande underkastelse under en öfverordnad. Krafvet på denna ceremonis utförande af europeiska sändebud till kinesiska hofvet framkallade flera gånger diplomatiska tvister, innan det på 1870-talet definitivt uppgafs. -- I öfverflyttad bemärkelse används ordet stundom i politisk polemik (särskildt i Tyskland) som föraktfull beteckning för servilitet eller skymflig själfuppgifvelse öfver hufvud. V. S--g. Kota öfver, veter. Se Kota 2. Kotbenet, veter. Se Kota 2. Koteiba. Se Ibn Quteiba. Kotelnits, kretsstad i ryska guv. Vjatka, på högra stranden af Vjatka. 4,236 inv. (1897). Stor marknad i mars. J. F. N. Kothe [kåte], Bernhard, tysk musiker, f. 1821 i Schlesien, d. 1897 i Breslau, lärjunge af A. B. Marx m. fl., var 1869-96 seminariemusiklärare i Breslau, där han stiftade Ceciliaföreningen för katolsk kyrkomusik. K. utgaf bl. a. en samling kyrkosånger för manskör (Musica sacra) samt skrifterna Die musik in der katholischen kirche (1862), Abriss der musikgeschichte (1874; 8:e uppl. 1908) och med Forchhammer en Führer durch die orgelliteratur (1890; ny uppl. 1909). A. L.* Kothen, Kasimirvon, friherre, finsk statsman, f. 29 maj 1807 i Lokalaks kapell af Vehmo socken i Finland, d. 25 nov. 1880 i Mecklenburg, blef student i Åbo 1822 och inträdde 1826 i rysk krigstjänst. K. blef 1840 öfverstelöjtnant vid Lifgardets finska skarpskyttebataljon, förordnades s. å. till direktör för generalguvernörens i Finland kansli och var 1844- 46 t. f. samt 1846--53 ord. guvernör i Viborgs län. På sistnämnda plats ådrog han sig uppmärksamhet genom sin benägenhet för förändringar och sin böjelse att, när stundens kraf så tycktes fordra, åsidosätta lagens bud. Samma egenskaper ådagalade han som chef sedan 1853 för ecklesiastik- och sedan 1858 för militieexpeditionerna i Finlands senat. Allmänheten emottog därför med tillfredsställelse underrättelsen, att han 1859 erhållit af sked från sina ämbeten. Därefter tillbragte K. tio år i Ryssland i olika befattningar, men återvände 1869 till hemlandet som t. f. vice kansler vid Helsingfors' universitet, hvarjämte han s. å. utnämndes till ordf. i den nyupprättade öfverstyrclsen för skolväsendet i Finland. Inom universitetet visade sig hans inflytande i utfärdandet af flera nya reglementen. I skolöfverstyrelsen gjorde han till sin hufvuduppgift att arbeta för ryska språkets införande som obligatoriskt läroämne i elementarläroverken äfvensom för grundläggandet af ”reallyceer”, i hvilka hufvudvikten skulle läggas på studiet af de moderna språken, medan de klassiska vore valfria. K:s själfrådiga handlingssätt hade emellertid framkallat en allmän ovilja, hvilken gaf sig uttryck vid 1872 års landtdag, där åtskilliga petitionsmemorial om förändring i skolstyrelsens organisation och om återkallandet af den beslutna indragningen af den finska afdelningen af normallyceum i Helsingfors godkändes af ständerna. Då äfven senaten delvis gick ständernas mening till mötes, var K:s inflytande brutet. 1874 erhöll han af-sked från sina ämbeten och drog sig tillbaka till Mecklenburg. M. G. S. Kothon, krigshamn. Se Kartago, sp. 1166. Kotiljong (fr. cotillon, eg. underkjol), en från Frankrike härstammande sällskapsdans, bestående af flera figurer (turer), hvilkas anordning är öfverläm-nad åt dansledarens smak. De däri deltagande paren taga plats i rundel; herrarna och damerna ega fullständig frihet att under turerna bjuda upp den de vilja utmärka. De mestadels af sällskapslekar (jämte utdelande af suvenirer o. d.) sammansatta turernas upplösning sker genom kringdansning af samtliga paren (i vals, polka, galopp o. s. v.). Kotiljongen afslutar i regel en bal, hvarför åt densamma beredes så mycket af omväxling, glans och oväntade överraskningar som möjligt. Den uppfanns på 1820-talet (jfr Dans, sp. 1317): en vida äldre fransk dans med samma namn beledsagades af sång med refrängen: ”Ma commère, quand je danse, mon cotillon va-t-il bien?” A. L. (E. F--t.) Kotiniemi [kåt-], tvångsuppfostringsanstalt. Se Förbättringsanstalter, sp. 395. Kotka, stad, ligger på en holme af samma namn i Finska viken utanför Kymmene älfs tre östliga mynningar, inom Viborgs län, Finland. Fundationsbrefvet är af 16 juli 1879. Gynnad af sitt utmärkta

Situationsplan af Kotka. 1. Luthersk kyrka. -- 2. Grekisk-katolsk kyrka. -- 3. Rådhus. -- 4. Tullkammare och packhus. -- 5. Postkontor. -- 6. Telegrafstation. -- 7. Järnvägsstation. -- 8. Rådhustorget. -- 9. Parktorget. -- 10. Katrina torg. -- 11. Brunnstorget. -- 12. Fiskartorget.

handelsläge, har staden snabbt utvecklat sig. Den legala befolkningen utgjorde 1908 9,833 pers. K. är sågnings- och exportorten för nästan allt virke, som till försäljning afverkas inom hela det territorium, hvilket närmast omger Kymmene älfs eller Päijänne vattensystem, begynnande i n. ända från gränsen mot Uleåborgs län. Till hela landets export af sågadt virke bidrager K. med omkr. en sjättedel, och af landets export af trämassa och träpapp utföres genom K. ungefär tredjedelen. 1908 utskeppades därifrån 505,000 kbm. trävaror och 32 mill. kg. trämassa och träpapp. De i direkt sjöfart på utlandet inklarerade fartygen voro 356 om 156,779 ton och de utklarerade 419 om 192,778 reg.-ton