1151 Kotpelaren-Kotys 1152 ändalykt. I berusadt tillstånd råkade han 25 aug. 1667 i ordväxling med sin värd, en rysk tolk vid namn Daniel Anastasius, och slog ihjäl denne. Han dömdes därför till döden och halshöggs i okt. s. å. Den på förf:s ryska modersmål affattade skriften blef omedelbart öfversatt till svenska af translatorn Olof Barckhusen, men såväl den ryska originalskriften som öfversättningen synas inom jämförelsevis kort tid ha blifvit fullständigt bortglömda. En rysk forskare, S V. Soloviev, anträffade först i Kiksarkivet den svenska öfv. och därefter originalskriften i Uppsala universitetsbibliotek (1838). Denna blef snart tryckt i Petersburg 1840; flera upplagor ha sedermera utkommit, den senaste, den 4:e, 1906. Den svenska öfv. är äfvenledes utg. (1908, af G. Adde). Jfr H. Hjärne, "En rysk emigrant i Sverige för två hundra år sedan" (i "Hist. tidskr.", I, 1881). (G. A-e.) Kotpeiare, en på senare tid i bruk kommen, tysk term (wirbelsäule) i st. f. ryggrad (se d. o.). Kotri [kåutri'], stad i kejsardömet Indien, pre-sidentskapet Bombay, distriktet Karachi, vid högra stranden af Indus, midt emot Haidarabad och vid järnvägen till staden Karachi. J. F. N. Koträdet, bot. Se Brosimum. Kotschannesdalen. Se K a l d e i s k a kristna, sp. 596. Ko'tschy, T h e o d o r, österrikisk botanist, f. 1813, d. 1866, var 1836-38 deltagare i J. Kusseg-gers vetenskapliga expedition till Orienten och Nil-länderna samt fortsatte därefter på egen hand under ytterligare några år sina forskningar i olika delar af österlandet. Detta besökte han därefter flera gånger, äfven sedan han 1852 blifvit biträdande kustos vid botaniska hofkabinettet i Wien. K. hemförde till Europa pressade växter i hundratusental och riktade därigenom vetenskapen med en mängd nya arter. (T. K.) Kotsenbenet, veter. Se Kota 2. Kotshi [kå'tji], hufvudstad i ett japanskt ken (län) med samma namn vid södra kusten af ön Shi-koku. 38,279 inv. (1908). Kotshinkina. Se Kochinkina. Kotsiubi'nskij, M i c h a j lo, lillrysk författare, f. 1864 i Podolien, bosatt i .Tjernigov som ämbetsman i länsstyrelsen, debuterade 1890 och anses nu som den främste novellisten på lillryska. Sina ämnen väljer han ur folklifvet, dels i Ukrajna, dels från närgränsande länder (Krim, Rumänien, Turkiet), med hvilkas etnografiska och kulturella förhållanden han är väl förtrogen. Hans berättelser Under minareterna och Pro bono publico prisbelöntes af Sjevtjenkosällskapet i Lemberg. På svenska finnes novellsamlingen "I vilt äktenskap" (1909, öfv. af A. Jensen). A-d .T. Ko'ttabos, ett hos forntidens greker vid dryckeslag förekommande sällskapsspel, som skall ha uppfunnits på Sicilien. I allmänhet gick det ut på att en liten kvantitet vin efter vissa regler antingen sprutades ur munnen eller stänktes ur bägaren, så att den fick falla på en liten vågskål, som därigenom sattes i rörelse och stötte emot en nedanför stående figur. Af det sätt, hvarpå detta utföll, ansågs den spelande kunna hämta förutsägelse om tur eller otur i kärlek. A. M. A. Ko'ttbus (Got t bus), stad (stadskrets) i preussiska reg.-omr. Frankfurt (Brandenburg), vid Spree. 46,270 inv. (1905). K. har 4 evangeliska kyrkor och l katolsk, gymnasium, realskola, högre fackskola för textilindustri samt mycket betydande industri. Denna omfattar i första rummet klädestillverkning (öfver 6,000 arbetare), dessutom ullspinnerier, linne- och segelduksväfverier, tillverkning af smyrnamattor, filthattar, maskiner, tobaksvaror m. m. K. är en viktig järnvägsknut. - Det omtalas första gången 1126 och kom 1445 till Brandenburg. 1807-13 tillhörde det konungariket Sachsen. J. F. N. Kotte (conus), bot. Se Blomställning, sp. 764, och C ön i f er se, pl. I. Om bärkotte se En. Kottepalmer, bot., namn på växtklassen Cyca-dales. Kotter, folk. Se O s t j a k e r. Kotteri (fr. coterie, af mlat. coteria, ett antal bönder, som i förening arrendera en godsherres jord, af cota, hydda), mindre och slutet sällskap af personer, som i inbördes förtrolighet fullfölja vissa ensidiga syften eller gemensamt anordna nöjen; krets af personer (t. ex. skriftställare, konstnärer), hvilka äro hemfallna åt "inbördes beundran", på samma gång de gentemot utomstående visa öfvermod eller påfallande likgiltighet. Jfr Kamaraderi och Klick. Kottiska alperna. Se Alperna, sp. 697. Kontos, grek. myt. Se Hekatoncheirer. Kottvifvel, zool. SePissodes. Kotunnit. Se Bly, sp. 780. Kotur, fästning i persiska prov. Aserbeidjan nära turkiska gränsen. Det blef turkisk egendom 1850, men återlämnades till Persien 1878 enligt beslut af Berlinkongressen jämte ett område af 1,125 kvkm. och 8,000 inv. K. behärskar passen från öfre Eufrat och Tigrisområdet till Urmiasjöns bäcken. J. F. N. Kotu'rn (grek. ko'thornos, lat. cothufrnus), en af forntidens greker nyttjad, hela foten omslutande jaktstöfvel. Aischy-los säges ha infört bruket af denna fotbeklädnad för de tragiske skådespelarna. Denna teatraliska koturn hade en sula af betydlig tjocklek, stundom antagande dimensionen af en stylt-liknande kloss (se fig.), i ändamål att öka skådespelarens längd och ge honom ett mera öfver-mänskligt utseende. Emedan koturnen var ett för sorgespelet egendomligt attribut, nyttjas ordet stundom i bildlig (metonymisk) mening för att beteckna tragedien eller den tragiska diktningen och dess högstämda språk, likasom å andra sidan det latinska ordet soccusj hvilket betyder den af komedianterna nyttjade låga fotbeklädnaden, är en metonymisk beteckning för komedien. A. M. A. Kotyledöner, bot. Se H j ärtblad. Ko'tys (grek. Korv?), forntida konung i Tracien omkr. år 380 f. Kr. Han var svärfader till fältherren Forngrekisk tragisk skådespelare på koturn. Efter en antik målad elfenbensstatyett. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.